• Anonym (*oskyldig*)

    Kan man bli oskyldigt dömd för barn misshandel

    Jag vet inte vad jag ska ta mej till längre.
    För ett halv år sedan(i somras efter sommar lovet) så kom mina döttrar tillbax till dagis min yngsta dotter 1½ år hade då ett litet sår på benet och dagis personalen frågade vad hon gjort.
    Hon svarade att mammma nöp mejnär jag inte drackupp vällingen.
    Dagis anmälde till socialen och socialen anmälde till polisen som tog kontakt med en åklagare.
    Jag och mina döttrar var under utredning i 6 månader och nu är den klar dom kom fram till att jag var en ung (20 år) och oerfaren mamma som var i behov av stöd och hjälp.
    Och dom anmälde mej till en föräldra utbilning.
    Men det som stör mej det är att polis anmälan fortfarande är kvar och utreds.
    Mina döttrar hade blå märken och skrap sår på knäna.
    Och några riv märken i mitten på ryggen.
    Som dom då tror eller misstänker att jag har gjort.
    Vilket jag inte har gjort.
    Barnen sprang mycket nakna i somras och både trillade och rev sig på naturen på vår 3000 kvm stora skogs tomt.

    Men nu vet jag inte vad jag ska ta mej till
    Jag vet ju att jag inte har gjort något men mina döttrar hade ju fort farande märkena och jag kan inte exakt säga hur dom fått dom..

    Kan jag bli oskyldigt dömd för barn misshandel nu??

  • Svar på tråden Kan man bli oskyldigt dömd för barn misshandel
  • Anonym (varför)

    Vad fick din dotter att säga att det va du som nöp henne så hon fått ett sår på¨benet stämde detta?

    Kan tänka mig att det blir ord mor ord.

    Men du får väll helt enkelt sägaså som du säger till oss som läser denna tråd.

  • gurkan25

    Tyvärr så kan man bli lika mycket oskyldigt dömd på det området som i alla andra fall. Men barn e barn och barn brukar ha sår och blåmärken både här och där. Ingen tröst jag vet men hoppas allt ordnar sig för dig.

  • Anonym

    Tyvärr verkar det som om man kan bli oskyldigt dömd för det mesta i Sverige idag... *noll tilltro till rättssystemet*

    Personalen har agerat rätt, de är skyldiga att anmäla misstanke om brott. Men, barn kan också hitta på rätt mycket!

  • Anonym (*oskyldig*)

    Nej nej nej
    Jag hade inte gjort henne illa på benet hon sa att jag nöp henne för att hon inte drack upp vällingen
    MEN Min dotter kan inte dricka välling hon är ju för faan aergisk!!

    Jag skulle ALDRIG slå mia barn.
    Aldrig aldrig aldrig

  • Anonym

    Tala om detta för de som utreder, barn kan som sagt fantisera mycket i den åldern. är hon dessutom allergisk så...

  • Anonym

    hej jag e i samma situation kan man säga...

    Min 10-årige son vägrade jobba i skolan en dag i våras, och fröken skulle ringa hem o tala om det för mig. Då sa han att jag skulle slå honon om hon gjorde det...

    Men det gjorde hon ändå - och anmälde mig på kuppen. 2 mån efter att anmälan gjordes ringde soc....utredningen blev klar ganska snabbt utan några som helst anmärkningar, men den automatiska polisanmälan ligger kvar...ingen har informerat mig om hurvida detta ska gå vidare ens. Jag frågade soc om dom nu kontaktar polisen o avfärdar ärendet då det inte förelåg nån misstanke ens. Det visste dom inget om, och kunde inte heller svara på hur polisen kommer agera. soc personalen var 2 st i 20-25 årsåldern (nyutexaminerade)och jag som är 32 tycker dom var "barnrumpor" och inte kunde nånting verkade det som. Så här sitter man och mår skit o tappat en bit gnista.

    Jag förstår hur jobbigt du har det när man är oskyldigt anklagad. och att barnen är så små, dom kan ju inte föra ett riktigt förhör och jag fattar inte hur dom tänker alltså. skulle man vara sämre mamma bara för att man råkar vara 20 år??Och barn trillar o har sig, det ska dom få göra, det hör utvecklingen till. Har du dokumenterad skrift på att dottern är allergisk mot vällingen...? Men å andra sidan kanske dom inte bryr sig om det heller,är rullningen redan igång och dom koncentrerar sig på rivsåren istället...jag blir så förbannad faktiskt - jag kanske förklarar mig lite osammanhängande men jag vet inte hur jag ska förklara min åsikt. jag har mått så dåligt själv...man blir frustrerad..har ätit antideppresiva tabletter som bara gjorde mig konstigare, så dom slutade jag med, mår bättre utan dom, men mår ändå inte bra.

  • fia jimmy

    det va ngt av de värsta jag har hört!!
    min son har alltid minst ett blåmärke å ibland skrubbsår. hoppas inte ngn tror att det är jag som gör honom illa. barn springer ju å hoppar å klättrar. å ofta är de ganska klumpiga å trillar.
    hoppas allt fixar sig för er!!

  • Anonym (fantasi)

    som sagt, barn kan ha livlig fantasi o hitta på det mest hemska att ljuga om. min bonusdotter 6 år hittade på att jag hade tagit strypgrepp på henne. det var fruktansvärt! som tur var litar min kille på mig att jag aldrig skulle göra det o det tillfälle då hon påstår att de skett var vi alla tillsammans o han stod en bit bort o såg oss hela tiden så han vet själv att det inte kan ha skett. påståendet kom oxå ett dygn efteråt då hon säger att det skulle ha skett.

    hon sa det såklart till sin mamma som sa att hon skulle polisanmäla mig o jag var livrädd för det o om jag skulle bli dömd, utan några bevis el så. såg hur hela mitt liv kanske skulle bli förstört pga hennes påhitt.det blev ingen polisanmälan som tur var o hon har bett om ursäkt i efterhand men inte insett hur allvarliga konsekvenser ett sånt anklagande kan få...

  • Esterella

    Oj så det kan gå.
    Mina barn har också alltid nåt blåmärker eller skrubbsår, det är ju barn, dom ramlar och slår sig.
    Sen så har barn väldigt livlig fantasi, speciellt om dom märker att man blir intresserad av det dom säger då kan dom spä på mer bara för att det är kul att få uppmärksamhet.

    Min Moa berättade för mej att morfar minsann slog henne när han hämtade henne från dagmamman, jaså sa jag, vad hände mer då "han slog Kerstin också" sa hon, ojojoj, sa jag, jag måste prata med morfar för så kan han ju inte hålla på, eller hur. Men nej, det tyckte hon inte alls, morfar ska inte veta det sa hon.

    Barn har en stor fantasi och berättarlust, men visst måste man ta dem på allvar och ta upp det med föräldrarna, sen så finns det ju andra saker som är viktigare och det är inte vad barnen säger utan vad dom gör.

    Hoppas att det reder ut sig.
    Är du arg på dagispersonalen? Har ni pratat? Tycker dom agerat väldigt illa mot dej.


    Ibland tror jag att jag förstår allt - sen återfår jag min medvetslöshet
  • Anonym

    Men alla barn ljuger inte och det är nog svårt att veta vad som är sant och inte.Många kan bli oskyldigt dömda och andra kommer undan.Hemskt både och.

  • evis m bebis

    Ett barn på 1½ år som kan prata så tydligt och dessutom hitta på en historia om välling som hon inte kan dricka???? Så små barn är inte kapabla att ljuga...

    Låter i mina ögon väldigt konstigt!!! Har mina barn varit väldigt sena i utvecklingen kanske?? Har en snart 2½ år gammal tjej som inte kan tala helt rent ännu!!

    Har du frågat dagis om detta var en fri tolkning från deras sida? Har du upplyst dem om att hon inte ens dricker välling??? Låter mer som dagis hittar på faktiskt...

    Bara min tolkning men det låter jättekonstigt....

    Kram och lycka till

  • fia jimmy

    evis m bebis: men det är nog jätteolika. min son började prata jättetidigt å kunde prata ganska bra när han va 1,5år. När han va två pratade han rent. Så talet är jätteolika.
    Jag tror inte att dagis skulle hitta på att barnet sagt så. Men jag tror att de överreagerar. Om ett barn en gång säger att mamman nöp henne. Å om barnet aldrig visat tecken på det innan hade jag aldrig trott på barnet. Barn hittar ju på hela tiden. Min son brukar inte ljuga om att ngn slår honom. men det händer rätt ofta att han drar en å en annan vals på dagis om va han har för leksaker hemma.

  • Anonym

    Dete jätteolika hur barn utvecklas. Och pratar av egen erfarenhet.
    Min bonusdotter har "ljugit" hej vilt sen hon var i två års åldern då hon började säga en massa saker om sin mamma "mamma slår mej, mamma nyper mej, mamma säger si, mamma säger så" och när man sen pratade med mamman om det här så sa kom det fram att dottern säger samma sak hos henne fast om mig o hennes pappa typ "zzz gör så, zzz gör si, zzz o pappa slår mej etc etc" Och vi vet båda familjerna att det är inte sant. För vi älskar det här barnet o skulle inte kröka ett hårstrå på henne.
    Men vissa har ju livlig fantasi. Vi tog kontakt med barnpsykolog för att fråga en del om just sådant här beteende. I vårt fall så tyckte hon att det var en uppmärksamhetsfråga.. Precis som det e på dagis. att barnen skryter om vad för saker o sånt de har som de kanske inte alls har. Mkt för att få lite "status" i sina kompisars ögon. I vårt fall så märkte dottern att det blev lite känslor ang det hon sa om var alla människor gjorde mot henne (Visst fanns det blåmärken etcetc men hon e oxå livfull o springer runt o slår sej o snubblar på allt som finns o inte finns) Det har varit både soc o polis o bup inkopplat här då det e många som har uppmärksammat det men allt har lagts ner (utom polisanmälan då det är en enskild utredning)för det finns inget som tyder på "barnmisshandel" hos någon här. Och även andra vuxna som barnet har träffat har sagt att hon har jäääävligt vild fantasi..

    (Senare visade det sig oxå att det funnits ett annat barn på dagis som varit utsatt som gjort att barnet började tänka i de där banorna om att säga vissa av sakerna som hon gjorde)

    Men att barn kan ljuga för att få lite mer status o uppmärksamhet är inget nytt.. Oavsett ålder...

  • Anonym (anmälda)

    Vi har blivit anmälda till sociale 2 gånger.

    Första gången var det en anonym som hade ringt in och sagt att vi hade blivit sura på vår tös och släpat ut henne i bilen och låst in henne där i 25 minuter. Och att vår tös hade kippat efter luft och nästan kvävts där inne.

    Det konstiga var att varken datum eller klockslag stämde när detta skulle ha hänt. Vår tös går även på dagis så dom gånger vi skall handla med mera så är hon på dagis.
    (Jag har nämnligen problem med barn som spyr och vår tös har väldigt lätt för att bli åksjuk) Så det är pga det som vi uträttar våra ärenden medans hon e på dagis.

    Socialen tyckte det hela verkade skummt så utrednnge lades ned.

    Andra gången så var det dais som anmälde. Dom tyckte att vi inte hörde av oss när vi skulle hämta senare och lämna senare och att vi aldrig kom på föreldramötena. Detta var dom tvungna att skriva till socialen om i stället för att ta upp med oss.

    Enda problemet var att när väl socialen kom och var med på ett möte vid dagis, så var dagis personalemn tvungna att medge att vi faktiskt hade ringt näst inteill varje gång. Dom enda gångerna vi inte hade ringt var när vi blev 1-5 minuter försenade.
    När hon var sen på mornarna så hade vi oxå ringt varje gång men då hade vi sagt att hon oftast inte kommit alls den dagen. För när hon e sen ur sängen någon morgon så e det oftast pga förkylning eller feber och då kan hon ju lika gärna vara hemma och vila.

    Socialen (dom två tjejerna) tyckte inte att detta var något att anmäla då det mesta inte ens stämde och att dom faktiskt inte hade tagit upp det med oss först innan dom kontaktade socialen.
    Men eftersom det nu är ett dagis som har gjort anmälan så kommer det att gå vidare så ett nytt besök är bokat och där skall ännu en utredning göras om vi behöver hjälp och stöd.

    Men snälla liksom, vi har tre barn och ett fjärde på väg och det är bara ett som tydligen är misskött??

    Sånna här grejer är fruktansvärt LÖJLIGA. Det skall inte få anmälas hur som helst tycker jag. Och aldra hellst inte anonymt.

    Ja menar varken vi eller socialen har en aning om vem det var som anmälde anonymt och inte varför heller? Och vad gäller dagis kanske dom skall ta en diskution med föreldrarna innan dom springer till närmast social tant.

    men det är ju bara mitt tycke. Vi har aldrig misskött något barn och jag tänker stå för det jag säger till socialen oxå. Dom har ingenting att komma med. iaf inte i vårat fall.

    Men jag tycker att ni som råkat ut för detta STÅ FÖRFAN PÅ ER!
    En anmälan skall inte få göras hur som helst. Och ett barn skall väll få ha ett blåmärke någon gång...

    (ursäckta svordomen)

  • Anonym

    OJOJOJ då ska jag aldrig låta min son vara på golvet han fyller 3 år snart och har ALLTID blåmärken...min dotter och han bråkar jämt så det är alltid någon av barnen som har blåmärke eller klösmärke t.o.m bitmärke har hänt...som tur är så har min lille son gjort de mesta på dagis t.e.x slagit i hakan så de sprack,fått blå öga och en gång va hans öra nästan svart för han hade slagit i de i bordskanten...dom på dagis sa att han är "olycksfågel" och att vissa barn är de =) så jag har tur att han gör sånnt på dagis också för annars hade t.o.m jag bleve rädd ibland....min dotter sa inte för så länge sen och hon är 4 1/2 att jag slog henne jag tog tag i henne för att hon blir svår att nå när hon blir arg när jag skulle ta tag i henne halkande hon ner för sängen och fick som brännmärke från madrassen på sängen när jag skulle trösta henne efter ett tag och såg detta så sa hon - mamma de gör inget att du slog mig...
    jag blev helt ställd nästan rädd förklarade för henne att säjer hon så igen när de inte är sant så kan polisen hämta mig då har hon ingen mamma mer förklarade också att slår då gör man som du och Marcus brukar göra mot varann så som mamma säjer att man inte får göra de mamma gjorde va att säja till dig att inte skrika så och att de va en olycka de som hände med sängen....då förstog hon vad jag menade så hon trodde väl att när någon slår henne så räcker de me att ta tag i hennes armar...nu skulle hon aldrig säja så igen om det inte vore sant hon har t.o.m sagt att en kompis till mig ryckte henne i håret och de skulle hon ju aldrig göra =) barn har vilda fantasier...tycker bara att de är fruktansvärt fult av dagis att anmäla innan man pratar med oss föräldrar....

  • Anonym (*oskyldig*)

    Åhh vad skönt det är att höra att andras barn oxå bråkar och att mina döttrar inte är dom enda som alltid trillar och faller...

    Har kännt mej sååå ensam i detta men nu gör jag inte det...

  • Farth Vader

    Ojoj, ibland har jag också kunnat vara orolig för vad min dotter kan kläcka ur sej . En dag när jag hämtade henne hos dagmamman berättade hon att dottern berättat för alla att såret hon hade i pannan var för att "Pappa har sparkat mej"...Visst, det var sant men ändå inte. Hennes pappa hade somnat på soffan och hon smög upp och kittlade honom under foten, han ryckte till med benet och klöste henne med tånageln i pannan. Han blev jätteorolig när det hände och fick betala genom att leka ponny halva dagen . Vi känner dagmamman väl och hon berättade historien med ett leende så där var det ingen fara på taket. Dottern har även berättat att jag brukar nypa henne smörjer in henne med hudkräm...haha...detta är faktiskt mitt fel från början för en gång tyckte hon att jag knådade för "hårt" och efter detta har jag sagt "kom nu så ska mamma nypas lite" - alltid sagt med ett skratt och det har varit vårt eget lilla bus . När hon berättar för andra låter det dock som värsta misshandeln!!

    Jaja, tror dom flesta barn är lite vidlyftiga med sanningen och man kan ju tycka att dagispersonal borde veta detta och prata med föräldrarna innan dom anmäler!!

  • Anonym

    ska försöka formulera mig så bra jag kan utan missförstånd, är dålig på att uttrycka mig.

    Jag förstår till fullo att det är tungt att bli utredd, men orsaken att det görs är för ert barns bästa.
    Finns det några misstankar från dagispersonal och barn till och med säger saker så måste dem anmäla det vidare till soc. Tror då också att en polisanmälan också är obligatorisk, men för att bli dömd krävs rättegång och det är inte ofta det går så långt, framförallt inte på dålig bevisning.

    för att det dessutom ska bli rättsak så ska både socialtjänst och polis ha tydliga bevis på att barnet misshandlas, det krävs oftast dokumentation från läkare, BUP (barn och ungdomspsyk). Socialsekreterarens utrdning är heller inte det slutliga besked, för att något skall ske måste det gå vidare till socialnämnden där allt granskas av ledamöterna som är vanliga människor med olika yrken och olika erfarenheter. (har själv suttit i socialnämnden ett år, men sitter inte längre efersom jag nu väntar mitt andra barn och jag vill ägna min tid till mina barn).

    tyvärr måste jag erkänna att det tyvärr finns dåliga handläggare på socialtjänsten... dessuom är dem oerhört högt belastad med mykcet att göra och dem glömmer nog lätt bort att det faktiskt kan vara jobbigt fö en familj att bli utredd..

    jag vet att det är tungt för er, men då jag vet hur många barn som farit illa så länge för att ingen jävel har brytt sig, då blir jag bitvis glad att höra att personal reagerar på småsaker. Även om det sätter press på en familj. Anser man dock att socialtjänsten gjot ett dåligt jobb eller varit elaka/svåra att ha att göra med, så anmäl dem (tror det är till länsstyrelsen), för självklart skall socialtjänsten utredas om de agerar olämpligt. Alla anmälningar på dem går egenom socialnämnden och det är bra att dem får se vad som sker.

    dock tycker jag att personal på dagis och skola kan för lite, dem vet inte hur dem ska handskas med sådan här information, dem vet inte hur dem ska handskas med barn och föräldrar. så att kommunikationen förbättras.

Svar på tråden Kan man bli oskyldigt dömd för barn misshandel