Snittålder för förstagångsföderskor på Östermalm är 38 ÅR!! (Kanske onödigt inlägg)

håller med helt och fullt. sjukt att karriär blivit viktigare än barn... kanske något man bara får acceptera i dagens egofixerade samhälle, eller?

kram från en annan ung

Hej! Då är jag väl en väldidt ung mamma, jag är bara 23år. Men jag är inte så intresserad av karriär... . Det är väl olika!

Kram Elin V.33

Jag tror inte att det är alla som väntar pga karriär. Det finns ju faktiskt de som faktiskt inte hittar nån att skaffa barn med förrän senare, eller som inte kan få barn och måste försöka jättelänge.

Jag önskar jag träffat min blivande man myyycket tidigare så vi hade "börjat försöka" bli gravida tidigare, då det inte gått så bra för oss.
Jag är 29 och han är 32. Jag har aldrig haft någon längtan efter barn innan jag träffade honom.

Syrran fick barn när hon var 19, 20 och 29 *avis*

Min man och jag träffades för snart tre år sedan. Jag är 31 och han är 33. Hade vi träffats tidigare så hade vi skaffat barn tidigare. Jag har haft andra förhållanden innan honom, men har då inte känt att jag har hittat pappan till mina barn!
/Barbamamma

Hej, jag bor på Östermalm och har hittills inte träffat någon som varit yngre än mig själv då de fick sitt första barn. Jag var 24 år och är nu 27 år när jag väntar nummer två. Känner mig inte som speciellt ung att få barn, konstigt att snittåldern är så hög...

Absolut, jag menade inte att alla väntar pga karriär, men många utbildar sig här ivarjefall, för att senare ha råd att köpa lägenhet eller hus, vilket många anser vara en förutsättning för barn. Och visst, om man väntar tills man är 30+ så tar det oftare längre tid att bli med barn, när man väl hittat nån lämplig pappa.
Stockholm är ju singlarnas paradis med, och visst det är kul att vara singel i Stockholm, eftersom merparten är det. Många av mina vänner anser sig inte "lämpade" som föräldrar innan tidigast 35... fast jag vet en del som börjar bli lite sugna *hoppas*

Hej! Jag är själv 33 och väntar mitt första barn. För mig kändes det ganska naturligt att resa, plugga, jobba några år och nu satsa på barn. Man har ju plika prioriteringar. Dessutom har det inte känts rätt att skaffa barn med någon av mina tidigare pojkvänner. Med risk för att låta "klyschig" är det väl bra att alla hittar det som är bäst för dem. Bara man känner att när det är dags så kan man ge barnet all den kärlek som krävs-det är ju de bästa förutsättningarna. En kompis till mig kände sig stressad över att skaffa barn och blev gravid bara tre månader efter att ha träffat en ny kille. De kämpar på idag, men kan ångra att de inte passade på att t. ex resa innan sonen kom. Jag och min sambo hade dessutom tur och blev gravida direkt trots att vi är "gamlingar";-D Han är 37. KRAM/Anki

Hm... ett lite riskfyllt inägg kanske Varför skulle orken tryta med ålern? Eller ja det gör den ju så klart men kanske tryter orken vid 50 eller så. Vid 38 är man ju fortfarande hyfsat ung. Jag känner mig i alla fall varken trött eller gammal. Men det kommer du förstå när du kommer upp i min avsevärda ålder

Det stora och enda problemet jag kan se det är att fertiliteten sjunker med åldern. Det finns många som väntat för länge. Men annars finns väl bara födelar med att göra saker i sin egen takt. En del vill ha barn när de är i 20-årsåldern medan andra väntar. Inget är rätt eller fel och framförallt så är inget bättre än det andra.

För övrigt så föds det väl fler barn nu är på många herrans år så utvecklingen är väl bara positiv, tillväxten är säkrad.

Lilla frun, du får inte misstolka mig, jag har absolut inget emot äldre mammor. Om någon sagt till mig att jag skulle vara mamma vid 28 för två år sedan skulle jag absolut inte trott dem... men så råkade jag bli lyckligt lottad och träffat mr right och börjat längta efter barn redan nu.
Jag blev bara lite chockad att snittåldern var så hög (har tidigare hört 31-33 i Stockholm), och om snittåldern är 38 så måste ju det betyda att många är mycket äldre. Min systers mamma var 43 vid första och ända barnet... och generellt sett så tror jag att orken minskar med åldern, men detta gäller givetvis inte alla. Och visst ska man göra saker i sin egen takt. Lite tråkigt bara att en del av samhället ser det som att det inte går att kombinera barn med resten av livet... eller nått, nu vet jag inte vad jag skriver... ska nog ta och äta lite godis!