Så ledsen över sluta amma

Fast det låter ju inte som att det känns särskilt bra om du ältar och gråter hela tiden?

Jag tycker att det låter som ett väldigt intellektuellt val som inte riktigt bottnar i dina känslor. Om du verkligen var redo att sluta så tror jag inte att du skulle vara så ledsen. Tänker jag i alla fall. Jag tror inet alls att det ska behöva kännas så att sluta amma, som jag ser det så är det signaler på att man faktiskt tagit ett beslut som inte var rätt för en själv.

Jag undrar om du inte påverkats mycket (för mycket?) av kulturella ideal? Att det är så här man ska göra,att man "bör" avvänja vid den här åldern? samtidigt så är det ju en historiskt och globalt relativt kort amningtid, och Världshälsoorganisationen rekommenderar ju att man ammar i 2 år eller längre.

Ursäkta om jag svarar för rakt eller för ärligt, men det är vad jag tänker när jag läser ditt inlägg, att du har valt för mycket med huvudet och inte riktigt lyssnat till dina känslor och att det är därför du mår så dåligt över amningsavslutet. Mitt råd skulel faktiskt var att återuppta amningen igen.

Är jag ensam om att känna så här? Hur ska jag göra för att må bättre?

Tack hallonpaj för ditt råd. Jag vill ha ärliga svar, tack!

Det är så konstigt. Jag blir trött på mig själv. Jag tror att du har rätt. Varför måste mina känslor vinna över mitt intellekt?

Varför ska mina känslor blanda sig i. Intellektet säger mig att det är jättebra att sluta amma nu. Det skulle bli svårare att sluta när hon blir äldre, både för mig och för henne. och våra läggnings och kvällrutiner, som nu inte innebär amning, fungerar jättebra. Hon har glömt amningen, kanske. Hon kan titta på mina bröst och inte dra i tröjan som hon gjorde förut. Så allt fungerar verkligen bra, förutom mina känslor.

Tack för ditt svar. Jag kände att jag behövde ventilera mina känslor med någon.

Som Hallonpaj skriver så skulle jag tagit upp amningen igen om dottern vill detta.
Jag ammar Erik när jag kommer hem från jobbet, det är en väldigt mysig stund med honom, jag kopplar verkligen bort jobbet då.
Jag hade tänkt att sluta amma Erik när han var ett år, men valde att fortsätta, han är 3 år nu.

jag tror snarare att det blir lättare att sluta ju äldre barnet blir

Nu har jag bara ett barn och ingen större erfarenhet av amning mer än att jag fortfarande ammar min son på snart 15 mån, men jag tror som Marlene att det blir lättare att sluta ju äldre barnet är. Min son är väldigt fäst vid amningen, men när han blir ammad inför natten händer det ibland att han släpper taget självmant och rullar över på andra sidan. Detta gjorde han aldrig när han var mindre. Jag tror inte alls att han håller på att tappa intresset, utan att han numera gör aktiva val som han inte gjorde när han var mindre.

Det låter som om du saknar amningen i alla fall. Försök att ta upp den igen om du vill det och lyssna inte på folk som säger att barn ska kunna somna själva utan bröstet vid en viss ålder. Och tänk vad sällan man hör föräldrar beklaga sig över att deras 1-åring somnar med vällingflaskan i munnen...

Hej på er alla som är så snälla och ger mig råd.

Jag är fortfarande helt nere.

Alla ni som svarat skriver att jag ska ta upp amningen igen. Det är så svårt att läsa det för det är precis vad jag vill göra. Det enda som far genom mitt huvud är att jag vill amma, jag vill amma, jag vill amma.

Men det som gör det så svårt är att det finns så många skäl som talar mot att börja igen. Det starkaste är att vi håller på att hjälpa vår dotter att sova bättre på natten och inte vakna så ofta som hon gjort och varit hysteriskt ledsen och sen bara kunna somna om med amningen. Dessa nya rutiner går jättebra, hon sover verkligen bättre, kan somna om själv och vaknar inte lika ofta och när hon vaknar är hon inte så ledsen.

Om jag då börjar amma igen någon gång på dagen så kanske jag förstör hennes numera goda nattsömn. Jag skulle kanske bara göra henne förvirrad. Både min sambo och BVC-sköterskan säger detta, och jag tror det också. Det kanske bara är för min egen skull som jag skulle amma om jag tog upp det igen. Det vore egoistiskt.

Vad jag vill är att bli glad igen och inte bli ledsen varje gång jag tänker på att amma och inte ser en massa tillfällen då jag skulle ha ammat under dagen om jag hade fortsatt. Jag är avundsjuk på mig själv innan dagen vi slutade amma, för då fick jag fortfarande amma.

Tack alla för era råd och tankar till mig. Det värmer att se att ni läser och tar er tid att ge mig råd.

Sent svar men du är definitivt inte ensam. 
9 dagar sedan vi slutade och dottern fyller snart 2 år. Men hon ÄLSKADE att amma. 
Hon har tagit det relativt bra, tycker det är mysigt att läsas till sömns istället. Nätterna är superjobbiga då hon inte somnar om utan måste gå upp, äta en macka eller läsa om boken. 

Innan jag började amma så kände jag att jag ville avveckla när hon var först 6 mån, sen 8 mån och sen 1 år men eftersom hon älskade det så ville jag inte ta bort hennes trygghet och tänkte att hon kanske slutar självmant vid 18 månader men det gjorde hon inte så nu kanske jag mig tvungen till att sluta. 

Hoppas att man mår bättre snart för så det är nu så spänn brösten fortfarande och jag är så deppig.. 

Hoppas att du hittade rätt för dig och ert barn!