--Patient 67-- av Dennis Lehane

Jag har läst den och verkligen älskat den! Anade absolut inte något av vad upplösningen gav, och jag tycker att författaren lyckas dölja alla de ledtrådar som säkert finns jättebra. Jag tror att det skulle ge mycket att läsa om boken, för att se om man märker något av hur läget faktiskt var och om man kan se hintar. Vad var det du känner att du inte greppade? KANSKE uppfattade jag det.

Ah jag har cirka 80 sidor kvar så jag återkommer om detta lite senare... Ska försöka läsa ut den ikväll!

Jag tyckte den var helt suveränt bra!! Snacka om oförutsägbar!!

Nä nu bär det av mot läsfåtöljen... På återseende!

LinaT--> Jag tänkte också på det att om jag skulle ha läst om den, men... Jag vet inte liksom om jag missförstod nå´t i slutet eller bara var okoncentrerad... blev så konstigt på slutet..

Jo, visst hände det onekligen en hel del -snabba svängingar!- mot slutet, så kanske missade du något om du tror att du var okoncentrerad. Svårt att försöka förklara eftersom du inte riktigt verkar veta om och i så fall vad du inte upptäckte.

Är du med på att han på slutet, du vet där Teddy pratar om att det var en alldeles vanlig solig morgon, är på väg för att lobotomeras? Han har alltså gått tillbaka in i sin fantasivärld. Läkarens ansträngningar var förgäves, denne kan inte hjälpa honom längre och inte stå emot påtryckningarna från övriga läkare. Det man nästan tvivlade på tyckte jag, var om läkaren verkligen sa sanningen när han mot slutet av boken pratade om att Teddy Daniels egentligen var den Andrew Laeddis som han sa sig jaga. Men det ÄR allltså sant, man har helt gått på hans psykotiska idéer...

Åh, jag tyckte den var super! Bland det ruggigaste jag läst, utan tvekan...

LinaT--> Ahaa, då förstod jag slutet rätt... Ganska ruskigt , brrr...

Glad att jag kunde vara till någon, om än liten, hjälp!

Mycket ruggigt, ja...