stressad Mamma ledig?

Tiderna har nog förändrats. Nu för tiden är det babygympa, Öppna förskolan, baby bio, babysim och en mängd aktiviteter som många väljer att gå med i. (många kanske läser tidningar med info om detta och nappar på det).

Själv har jag tagit det väldigt lungt under mina två mammaledigheter jag haft. Väntar nu tredje barnet och kommer även denna gång att ta det lungt.

Jag var under mammaledigheten pressad, deppig, ensam, isolerad, tråkig, passiv och otillräcklig, och amningen var plågsam.

Men jag tror inte jag kan beskylla "tiderna" för det, det är nog mer en fråga om personlighet.

det är inte lätt när det är svårt...
man får försöka se ljuset i mörkret....
vet inte vad jag ska säga, sorgligt måste kännas jobbigt för dej....känner med dig...men jag undrar bara kände du dej isolerad pga att du fått barn eller pga andra omständigheter?

mitt hjärta känner med dej iaf.....(inte för att d e ngn tröst men ville bara du skulle veta de)

Jag var mamma ledig för 4-5 år sedan.
Och jag njöt i fulla drag trots att det var lite kämpigt med tex ammning,men jag hade inte ont av det.
Jag gick heller aldrig på baby aktiviteter,skaffade mig inga måsten än bebisen förstås.

Oj konstigt det blev.Jag njöt i alla fall,kände aldrig stress.
Det var en fantastiskt tid att vara hemma.
Inför detta barn och mammaledighet så ska jag försöka njuta lika mycket.
Jag gör inga planer,tar allt som det kommer.Vilar,är med familjen,träffar vänner,ute och går...
Jag tror det blir mycket vad man gör det till.Eller så har man för mycket att göra helt enkelt eller för mycket att oroa sig för.

Åh, bubbelgumman, tack för din medkänsla, men det är inte så farligt längre, det var inte meningen att låta så helt under isen!


Nu har jag jobbat ett bra tag, och ska snart gå hem med småsyskon, och tror (och hoppas) att det inte ska bli lika jobbigt nästa gång.

Jag tror att jag kände mig isolerad för att jag är van vid att träffa människor varje dag, och ha en annan struktur på dagarna och plötsligt bara träffade min man och bäbis.

Jag är också van att kunna styra lite mer över mina dagar själv, men hemma var det sonen som satte agendan.

Och sen kände jag mig väldigt o-intellektuell. Nästan själlös.
Det var bara kropp, kropp, kropp.

Men det blev ju bra till slut, och det var ju inte för min skull jag var hemma, utan för barnets, så det är ingen fara.

Jag ville bara beskriva vilken upplevelse jag hade.

Håller med Sandra1984

Jag njuter i fulla drag av min mammaledighet. Jag går på mycket gympor, fikan, öppna förskola och annat men det är bara på våra villkor och när vi själva har lust. Jag känner mig inte stressad, utan ser det som en helt unik tid i livet som aldrig kommer tillbaka. Om jag får fler barn blir det ju annorlunda.

men är det som mina vänner säger, att ingen hälsar på så mycket efter man fått barn?att dom hittar på roliga saker utan ringa för att man har barn???att man blir lite dumpad.....förändras verkligen allt, tom umgänges kretsen?

Men man får massa nya vänner också! Och de bästa har man kvar!

sant...

jag är ihjälstressad!!!! hinner ingenting av att vara mammaledig. det första 4 månaderna hade han kolik och sen fortsatte han med att gnälla konstant va vi än gjorde till han va 6 månader. sen lärde han sig krypa då blev han lugn. men nu 9 månader gammal har han en vilja av stål och SKA göra det han vill. Han river hela huset han är överallt och går snart. han är tidig.

hahahahhaha *asgarvar...river hela huset....antar att gryt/kastrullskåpet är populärt