När pappan väljer sin nya fru före sitt barn!!?
BEHÖVER HJÄLP!!!!
Min pappa har två barn (mig själv och min bror som är 5 år äldre än mig) tillsammans med vår mamma som han var gift med i några år när vi var små. Det fungerade inte mellan dem och dem skilde sig när jag var 3år och min bror 8år.
Han blev tillsammans med en annan kvinna nästan direkt, eftersom hon hade försökt att sno honom från vår mamma i många år och då lyckades till slut. Dem gifte sig snabbt och fick ett nytt barn, en dotter redan när jag var 5år.
Den nya kvinnan tyckte inte om oss styvbarn eftersom hon hatade vår mamma sedan tidigare. Mycket beror på att hon träffade min pappa som redan var upptagen och blev jätte kär och försökte sno honom, men han stannade kvar hos vår mamma eftersom jag blev till precis då. Hon har alltid tävlat mot mig med sin egen dotter och varit elak under hela min och brorsans uppväxt. Kallat oss hemska saker, psykat, skadat oss och gjort tydligt för oss att vi inte är värda lika mycket som hennes dotter. Köpt saker för familjekassan till sin dotter och struntat i oss och kallat oss feta, äckliga och hemska fast vi inte var det. Vi var faktiskt riktigt snälla men hon plågade oss ändå.
Hon hatar mig mest eftersom jag är yngst (föddes fast hon tänkte sno min pappa) och en tjej som konkurerar mot hennes lilla ögonsten. Alltid psykat mig och gör det fortfarande. Min pappa är feg och en toffel och har aldrig vågat säga till henne och ALLTID tagit hennes sida framför oss, eftersom han inte vill ha bråk. Hon har ett häftigt humör och vi var för snälla och lät henne plåga oss.
När jag var i tonåren slog hon mig en kväll och kastade ut mig och skrek hemska saker till mig bara för att jag hade lånat en tampong av henne utan att fråga först, (första året jag hade mens och aldrig prövat det och skulle ner och bada och vågade inte köpa egna, pinsamt liksom i den åldern). Min pappa valde hennes sida och jag flyttade samma kväll. Vi träffades inte på en lång tid.
Nu har det gått ca 7 år och jag har egen familj och trivs. Jag har svalt min stolthet många gånger sedan dess och kröpit för dem bara för att få träffa min pappa och min halv syster. Det är bara det att hon fortfarande hatar mig och psykar mig i smyg när ingen annan ser. Jag är för snäll och låter det vara så för min familjs välbefinnande men igår fick jag nog!!!
Jag hatar henne och vill inte att hon kelar med min son som bara är ett spädbarn. Jag är hans mamma och jag anser att jag bestämmer vem jag vill ska ta upp honom.
Jag bjöd inne henne, min halv syster och min pappa i mitt och familjens hem på kalas igår. Bjuder även henne för min fars skull, han är sjuk och orkar inte bråk så jag får offra mig ALLTID för hans skull och för att jag får dåligt samvete om nått skulle hända honom bara för att jag skulle säga ifrån och han blev sjukare av det, hon har alltså mycket häftigt humör.
Så till saken... hon gick rakt fram till min halv syster som höll i min son och sa: (UTAN ATT FRÅGA MIG som stod sidan om)
-jag tar honom. Medans hon tog tag om honom samtidigt. Så sa jag snällt ifrån, att jag tar honom och gick mot dem. Då sa hon igen..Nej JAG tar honom och då var jag tvungen att ta honom ur syrrans famn eftersom hon höll på att lyfta honom. Då stirrade hon på mig och sa jaha där ser man och sen blev det ett super stort bråk på mitt kalas med andra gäster!! Hon skrek och gorma och rusade ut och min pappa stod på hennes sida och tyckte att jag borde förlåtit henne nu. Man kan väl inte förlåta någon som aldrig bett om ursäkt eller ansträngt sig för att göra något bra för mig????
Hon skrek att jag inte var välkommen i HENNES hus mer och att hon aldrig mer ville se mig och min pappa sa likadant. Hon tittade hatiskt på mig och gick hotfullt emot mig och då sa jag som jag kände att hon plågat mig i hela min uppväxt och att han är falsk. Hon förnekade allt, fast hon vet sanningen. Min pappa vet inte allt skit men tillräckligt för att skydda sitt barn, men han är en feg man! Nu vill dem aldrig mer se mig och dessutom tog dem presentkortet med sig hem igen som jag hade fått och lämnade bara kortet kvar. Jag blev så sårad att jag aldrig mer kan förlåta min pappa...han har gjort sitt val..jag som trodde att han älskade mig!
Jag undrar vad hade ni gjort, för jag tror jag blir galen snart?????
tack så mycket på förhand...
