Självömkan eller utmattningsdepression?

Jag har två små barn och är så trött! Har haft förlossningsdepression med första barnet och kännt mig väldigt ensam sedan jag gick hem på mammaledighet för två år sedan. Efter jul har det blivit jobbigare och jobbigare att ta sig upp ur sängen på morgonen och jag ser ingen ljusning i eländet längre. Min man förstår inte problemet och verkar tro att det hela går över om jag får vara ensam hemma utan barn några timmar. Men jag känner mig bara ensam och totalt värdelös som inte tar hand om mina barn.
Idag gick jag inte upp... Klockan gick och min man borde redan åkt till jobbet men han gör ingenting!!! Satt inne på barnens rum och lekte med lego. Han är väldigt konfrontationsrädd! Det gör ju att pressen bara ökar på mig. Känner att jag måste gå upp men benen vägrar. Blev arg- för tredje dagen i rad och sa att han fick ta barnen. Sedan drog jag täcket över huvudet och stängde ute världen. Jag vet att det är jättesynd om min familj när jag gör så men jag orkar verkligen inte mer!!! Då körde han barnen till svärfar och åkte och jobbade. Grrrrrrr! Känner mig ännu mer ledsen och värdelös. Jag behöver synas! Han är inte elak, bara otroligt oförstående. Han kan inte föreställa sig hur jag mår, förstår inte varför jag inte kan förklara. Mwn jag tycker inte jag gör annat men en del är ju känsligt och jobbigt att förklara. Trots och gnäll och leka menlösa lekar och klä på barnen i en timme för att vara ute en halv Mina dagar är så tråkiga och ensamma. De har varit förkylda nu så vi har inte kunnat gå till öppna förskolan på länge och jag har nästan inga mammalediga vänner. Jag är typen som drabbats av "duktigsjukan" och har jättesvårt att koppla av. Känns som jag är ensam i världen av att må så här. Jag skäms nåt enormt och önskar bara att allt var annorlunda. Att vi inte bodde i det här skithuset och att vi inte skaffat barn, iallafall inte tätt. Men sen blir jag ledsen för jag älskar ju dem! Försöker ta mig ut men dagar som denna går det ett steg fram och tre bak. Det är ju ingen som vill umgås med en neddeppad sliten morsa som jag.