Min 5-åriga son mår dåligt- Vad ska vi göra??

ingen gör något utan anledning, ta reda på anledningen så vet man svaret. det kan ju vara svårt iofs

tvångstankar och liknande är en medveten handling, lite väl tidigt och få psykisk sjukdom i den åldern. samt att de tankarna kommer absolut av någon anledning

hur har ni gjort för att bygga upp hans självkänsla?

går han på dagis eller så? kanske dom andra barnen dumma mot honom där?
usch stackarn, jag hoppas att det snart löser sej!

Tycker ni ska kontakta barnpsykolog. Om han går på förskola, prata med personalen som kan hjälpa er med kontakt. Är förskollärare och det är inte helt ovanligt att barn mår så här i perioder, fast oerhört jobbigt både för barnet och familjen.

Kan det ha noe med at han har fått en bror? Kanskje når broren ble eldre (fra seks mån) og begynte å kreve mer, klare mer. Kan det være at storebroren kjenner seg utenfor på noen måte? Som lampfot sier, så er det jo en grunn til at det er slik. Forstår at dere blir frustrerte og tycker det er leit!

Han är på sin lillebror hela tiden fysiskt och vill göra han illa. Har nu pågått i 10 månader och vi är helst slut för det. Vet inte vad vi ska göra så han slutar. Men samtidigt säger han ofta hur mycket han älskar honom och att han är det bästa och sötaste som finns. Vet inte hur vi gjort specifikt för att bygga upp hans självkänsla? Vi pratar mycket om det jag och min man hur viktigt det är för barnen att vi gör det, men hur gör man? Vi överöser med kärlek och uppmuntrar så gott vi kan. Tips är jättevälkommet på den fronten. Vi mår verkligen kasst för att det är såhär och är såklart oroliga, speciellt eftersom vi ser min syster så förstorar man kanske ännu mer och oroar sig för att det ska bli så med vår son.

Nenne2:

självkänsla.

1: läs böcker, det finns utmärkt literatur
2: har du tänkt på hur du själv mår bra och får stärkt självkänsla? människor är lika. om du klarar av och uträtta saker så stiger den. du vill ha kredit för saker som är bra och allra bäst blir det när du får beröm av någon som kan bedöma om det faktiskt var bra. sånna där som hela tiden säger att saker är hur bra som helst tappar man förtroende för på tre röda. ALLT är inte alltid bra
3: är den äldre avundsjuk på den yngre? den kanske fått väldigt mycket uppmärksamhet till lillen kom och vant sig vid det

Hvordan reagerer dere når han vil gjøre lillebror illa? Er dere flinke til å finne på ting med bare storebror, ting som passer han og er gøy for han? Feks at en av dere går ut og åker pulka med han alene etc?

Anklaga inte er själva vad ni än gör säger jag. Växer man upp under normala förhållanden är det sällan så att barnet mår dåligt psykiskt så tidigt om det inte rör sig om ett trauma av något slag, tex förlust av en förälder el dyl.

Alla barn är olika och har man tvångsbeteenden och trivs bäst i vissa miljöer kan det vara en person som har drag av autism/asperger syndrom varför kan man hitta en del tips i sådana böcker. Med det menar jag absolut inte att sonen har detta utan bara att vissa (el ganska många) har påminnande drag och man kan därför få förståelse för barnet genom den litteraturen. Det finns massor med litteratur inom det neuropsykiatriska området.

Min son med asperger syndrom var ganska lik det du beskriver men han hade betydligt större problem. Han fick olika fobier, bacillskräck, vägrade ha kläder som satt åt, han vill ebara sitta och rita och skriva på dagis osv. Jag blev jätteorolig då jag kände att han inte var riktgit som de andra barnen. Inte lika social och så men superduktig på det han gillade.

Det som ÄR bra det är att ni uppmärksammat att sonen kanske behöver hjälp av något slag. Varför inte en barnpsykolog. En sådan kan om inte annat lugna en lite så man slipper vara orolig.

Lycka till!

Förresten, du skriver att i har psykisk sjukdom i familjen.

Väldigt många vuxna människor med psykiska problem har egentligen andra neuropsykiatriska funktionshinder men har aldrig fått rätt hjälp. Därför valsar dessa personer runt inom psykvården och mår bara sämre och sämre.

Om det är så att din släkting exempelvis skulle ha Asperger syndrom är detta något som har genetiska orsaker och kan dyka upp i kommande generationer, det är mycket vanligt tom.

När det gäller andra psykiska sjukdomar vet jag att även detta i viss mån är ärftligt men jag tycker inte att ni ska oroa er för detta i nuläget. Om sonen bara får rätt hjälp kommer allt att bli bra ska ni se.

Blir det mye ufortjent tjat/mas på storebror? Jeg er ikke ute etter å "ta dere" for at dere gjør noe feil. Jeg er selv mamma til en storebror og en lillesøster.

Vi har hatt sjalusi, og jeg har i perioder blitt veldig oppmerksom på at storebror iblant kan få litt mye tjat mot seg. Når vi er slitne, er det han som får oppgitte stemmer og kommentarer, og i de periodene utagerer han på forskjellige måter.
Det er svårt, men vi må hvertfall alltid være jätteoppmerksomme på hur vi er mot storebror for at han ikke skal kjenne seg urettferdig behandlet.