Att ta hand om andras ungar!?

Vi har en son på 2 år.
Sen är vi familjehem till tre fina barn
pojk 13 år, flicka 11 år, och flicka 9 månader

Det är sura miner på min mans jobb
då han behöver vara ledig ibland.

Varför kan de inte förstå
att de här barnen är som våra egna barn.

En sa t ex.
-jag fattar inte att du måste vara ledig...
Vara hemma och ta hand om andras barn!?

Hur kan man tänka så här?
Bor de under vårat tak
så ÄR de våra barn och ska väl också behandlas så.

Min barndomsgranne dog i en trafikolycka då han var 18 år
Han var adopterad
(bara någon månad gammal kom han till sin mamma och pappa)
En dam "tröstade" mamman genom att kläcka ur sig
- det var väl ändå för väl att han inte var din egen!!!

Känns hopplöst när det finns människor som tänker så här!
Ni som gör det...skriv gärna ni med.

Vill bara skriva av mig och se vad andra tänker.