svensklärare vs svenskalärare

Enligt ett svar på Svenska språknämndens frågesida är det så här:

Vi bedömer former som svenskalärare och tyskatimme som vardagliga i stilläge, men inte felaktiga. Detta tycks vara en generationsfråga, för yngre generationer verkar svenskalärare vara den mest naturliga formen.

När förledet i ett sammansatt substantiv består av ett tvåstavigt substantiv som slutar på -a faller slutvokalen ofta bort: flicknamn, fickpengar, åskväder. Men bibehållet -a är vanligt i sammansatta ord där förledet är ett lånord: pizzabagare, datasystem och villatomt.

---

En "svensklärare" och en "svensk lärare" är inte samma sak, det senare är antingen en särskrivning eller anger lärarens nationalitet. Jag är både "fransklärare" och "svensk lärare", med andra ord!

På samma sätt planterar jag mina växter i en "blomkruka" och inte i en "blommakruka".

Tack för svaret , så det är alltså inte fel att säga svenskalärare. Skönt.

Såvitt jag har sett är det bara "svenskalärare" som envisas med att säga "svensklärare"

När jag "svensk lärare" syftade jag på nationalitet,inte särskrivning.

Intressant det där med bortfall av a förutom vid låneord, inte tänkt på det innan. Det går automatiskt när man skriver. Man så att säga "vet i ryggmärgen" hur det skall vara.

Det är inte fel, men det är en fråga om stilnivå. Jag tycker personligen att det klingar lite "fjortis" när man säger "svenskalärare", så att säga.

Jag har hört andra än lärarna själva säga "svensklärare", dessutom.