• Anonym (Pojkmamma?)

    Vill så gärna ha en flicka.....

    Jag vet inte riktigt var jag ska börja...
    Jag har en son som jag avgudar! Han är mitt allt! När jag väntade honom ville jag gärna ha en flicka men när han kom så var det så självklart att det skulle vara honom vi skulle få.

    Nu är jag gravid igen och önskan att få en flicka finns kvar. Jag vet att om det är en pojke så kommer jag älska och avguda honom precis som jag gör med min andra son.
    Men någonstans inom mig kommer jag att sörja att jag inte kommer att få en flicka.
    Min man vill inte ha fler barn så det kommer det antagligen inte att bli.

    Vi ska på rutin-UL nästa vecka och har då bestämt oss för att ta reda på vilket kön bebisen har. Jag vill nog gärna veta samtidigt som jag är rädd för hur jag kommer att reagera om de säger att det är en pojke. Jag kommer antagligen bli lite besviken först men sedan ställa in mig på det.
    Självklart är det viktigaste att barnet är friskt.

    Min man vet nog inte riktigt hur gärna jag vill ha en tjej och att jag tänker på detta väldigt mycket. Har ingen att prata om detta med. Känns tabu att känna såhär, men jag rår inte för det.

    Finns det fler som känner som jag, eller har känt och hur gick det då?

    Vill gärna ha råd och stöd, men undanber mig påhopp!

  • Svar på tråden Vill så gärna ha en flicka.....
  • Idannika

    Läste om ditt "problem" i vi föräldrar för ett tag sedan så du är INTE ensam om att känna så här!!!!!

  • Anonym (Pojkmamma?)

    *puffar*

  • Anonym (pojkmamma2)

    Du är inte ensam!!!
    det är synd att det är så tabu.
    Jag pratade efter tredje pojken med min man om hur jag kände. Det var jättejobbigt men skönt. Det jobbiga är ju när alla säger typ "jaha och nu blir det en flicka nu då...".
    Lycka till med UL och tillåt dig att bli besviken om det är en pojke. Då kan du bearbeta det och sedan älska din andra son när han kommer. Det är bättre det än att gömma känslorna tror jag. Sedan är gossarna ju underbara!!! Eller hur!!!

  • Anonym

    klart att du ska få vilja ha en flicka, men precis som du säger kommer du ju älska ditt barn oavsett kön. Jag tycker inte du är konstig på nått vis alls som önskar dig ett visst kön på ditt barn.

    Jag håller tummarna att du får din tjej!

  • Anonym

    Jag har också en son o känner precis som du. Skillnaden är att jag inte är med barn. Min sambo vill inte ens ha fler barn. Så jag måste först övertala honom o skaffa barn (vilket jag inte tror går) o sen försöka "göra" en flicka. Eftersom jag visste att min sambo bara ville ha det här barnet, så kändes det ytterst viktigt att jag fick en dotter nu. Det var min enda chans liksom. MEN, tilläggas ska förstås att jag älskar min son mer än alla tjejer i världen. Vill bara ha en dotter nån gång. Berätta hur det går på ultraljudet sen.

  • minatre

    Har tre pojkar och man älskar dem lika mycket ändå. Om det nu är en pojke så tror jag ändå inte att du skulle vilja byta ut honnom mot en flicka när du väl fått honnom. De barn man har är alltid ljuvliga och självklara. Så jag är helt säker på att det går bra oavsett vad du får!!
    Håller tummarna för att det är en liten flicka nu på rutin ul ändå

  • Anonym (samma)

    Känner precis samma! Jag har en son, har inte planerat att bli gravid än men när o om jag blir det kommer jag verkligen känna mej nervös för vad det kommer att bli, jag kommer inte skaffa fler barn än två, vad jag har tängt så visst vill jag att det ska bli en flicka,,, ska kolla det innan så jag vet...

  • Celindan

    När jag var "liten" sa jag alltid att jag skulle ha två eller tre barn. Om jag fick två tjejer räckte det, en av varje då räckte det, men om jag fick två pojkar, då ville jag försöka igen. Hade jag inte fått en flicka hade det nog varit tyngre för mig, än om jag aldrig får en son. Orättvist? Varför känner man så?? Man vill liksom ha båda delarna. Betyder inte att man älskar barnet mindre/mer pga kön. Man har en illusion, eller en VISION om hur livet ska vara. Man har sin man, sig själv, sin son och sin dotter. Inget kan liksom komma o rubba den bilden - så SKA det bli!
    Men det är givetvis jättetabu att säga att man VILL ha en flicka - då säger man ju nästan samtidigt att man INTE vill ha en son! Och hur hemskt är inte det?! Well, man rår inte för det. Och som sagt så betyder inte det att man skulle älska sina barn mindre. Om din man säger nu att det blir ETT barn till och inga fler sen....jag menar, varken du eller han vet hur ni kommer känna om 5 år!

    Nu säger min sambo STOPP, inga fler barn, men vi är helt överens om att det inte blir några fler barn just nu. MEN om 5 år, vem vet?! Då kanske. Vi har välsignats med två underbara flickor tillsammans men jag känner inom mig att jag gärna vill ha en son oxå....

    Vet inte om det här inlägget hjälpte dig alls men....du fick iaf känna att du inte är helt ensam om tankarna!

  • minatre

    Celinda
    Jag är själv en av fem flickor och min mamma en av sex flickor så jag har iofs aldrig räknat med att få en av varje utan tvärtom att jag bara ska få av ena könet. Kanske därför jag inte brytt mig så mycket på det hela, pga att jag inte haft den där bilden av mamma, pappa, son och dotter med mig??

  • Anonym (pojkmorsa)

    Tyvärr är det ju oftast så att man får hjälp att känna så av alla de som kommer med kommentarer i stil med att "hoppas det blir en liten tjej nu" osv..som om en kille inte skulle duga..
    Värsta jag fick höra när jag fått pojke nr 2 var en som inte gratta mig utan ist fick jag frågan om jag inte var besviken att det inte var en tjej, men det var jag verkligen inte!
    Sen kan jag förstå detta för andra kan vara mkt viktigare och självklart så måste man ju få känna det man känner!
    Å nog viktigt att kunna prata om det också.
    Visst hade det varit kul med en av varje men jag lär inte fortsätta skaffa barn till det blir en tjej iaf.
    Utan är fullt nöjd med de fina killar jag har!

Svar på tråden Vill så gärna ha en flicka.....