Kan du vara lugn om du blir kär/ pirrigt förtjust i en annan/ se det som "normalt"??

nej jag är trogen min gubbe in i det sista.. skulle aldrig tillåta att det skulle pirra i magen för en annan kille/tjej.. då kan jag ju inte ha äkta känslor för min partner.. tycker jag!!

Fler som upplevt detta??? Eller just sluppit?

Min syrra har sagt samma sak vet jag, och hon är lyckligt gift sedan 10år tillbaka.. Det är nog sådant som händer, att man blir attraherad utav andra och kan få lite pirrpirr känslor. Har ingenting med otrohet att göra om man låter det stanna vid enbart detta. Och går det inte över, ptja, då var det väl allvarligare än man kanske ville/trodde.

Jag kan bara konstatera att när jag varit singel så har jag känt pirr-pirr då och då, men sedan jag träffade min nuvarande stora kärlek har jag inte känt pirr-pirr för någon annan på 5 år. Det kan ju inte vara en tillfällighet ...

Jag tror att pirr-pirr-känslan kräver en viss öppenhet inför att det ska få ske, i kombination med att man inte fått kontakt med tvillingsjälen hos sin partner. En djup inre gemenskap överlever ju till och med döden.

Kriya: Hm...så kan det va så att man känner ett pirr för ngn annan PGA att ens egen partner inte är rätt?

Jag kan få pirr i magen av andra, och det är inget som bekymrar mig. Min relation till min man är fantastiskt bra, och jag ser inte tillfälliga attraktioner som något hot mot det vi har.

Clobberella: Önskar jag kunde tänka som dig och inte få panik jämt...

HUR resonerar du? Har du alltid varit så här "cool som en filbunke"?

Nej, i mitt förra förhållande fanns det mycket mer osäkerhet, och då blev jag mer orolig. Nu jämför jag bara det jag känner för den där tillfälliga attraktionen med det jag känner för min man, och så inser jag att det inte finns något att oroa sig för.

Jag tror inte man kan gå många år tillsammans med en partner innan känslorna börjar blomma upp för nån annan
Men tar man det lugnt och inte förstorar upp allting, så kommer de försvinna av sig själv efter några veckor/månader. Min erfarenhet i alla fall!

Hmmmm....så NÄR är det då ett tecken på att ens egen relation inte är äkta kärlek????

Äkta kärlek? Tja, är inte all kärlek äkta? Fast man kanske har rätt att börja tvivla på förhållandet när man känner att det kräver mer energi än man får tillbaka, och man inte tycker att det är värt besväret att försöka fixa problemen. Eller när en person jobbar på förhållandet och den andra vägrar lägga ner någon energi på det.

Jag inbillar mig att vi alltid kommer att träffa på människor som attraherar oss mer eller mindre. Det är okej att känna attraktion till andra än den man har ett förhållande till, men det gäller att ta vara på det "pirret" som uppstår och ta med sig det hem till sitt eget förhållande. Med andra ord att se till att attraktionen som jag eventuellt får "utifrån" används till att "pirra-upp" mitt förhållande till min man.

Om du känner att du verkligen älskar din man; du älskar att vara med honom, du känner dig trygg med honom, ni kan prata om allt, du känner att du inte vill byta bort honom - så är det nog äkta

Men när man inte längre trivs i varandras sällskap, när man känner att man likagärna skulle kunna klara sig utan varandra, då ska man nog se över förhållandet.