Lite väl vidskeplig?!

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara.
Men jag tror som så att detta är kanske ditt sätt att bearbeta sorgen. Kanske är det så att din dotter visade sig genom flugan eller så var det bara en slump.

Hur som helst så har jag vart med om något liknande.
Min syster dog 1993 och strax efter begravningen var jag och besökte graven tillsammans med en äldre grannfru.
När vi står där så säger hon plötsligt: "Såg du? Ljuset slocknade men tändes igen"
Jag missade ju förståss det men stod därefter och iaktog ljuset en stund och plötsligt släcks det och det börjar ryka men sedan tändes det för att sedan släckas och därefter förbli släckt.

Jag har länge trott att detta har varit ett tecken från min syster, att hon ville visa att hon fanns omkring oss.

Ja, de är jättesvårt d där... man vet inte vad man ska tro, eller om man inbillat hela grejjen... men min man såg oxå den här flugan, flugan liksom "levde" med oss i 3 veckor... och han såg med hur den bara försvann från hennes sten...

man vet ju inte....

men kanske var det vår sorg som visade sig även i flugan.... detta var oxå 1993 som vår dotter dog. dagarna före midsommar... men inga flugor före och inga efter på hela den sommaren....

lite vidskeplig blir man ju =)

Ja lite vidskeplighet tror jag kan vara bra.
Den ger en ett hopp - en styrka som gör det hela lättare.

Något år efter min systers död (precis när jag flyttat hemifrån) så ville min klasskompis göra "anden i glaset". Jag vägrade eftersom jag lovat mig själv att inte göra det efter min syster dog. Då sa min vän att vi kunde ju "fråga bibeln".
Det ställde jag upp på. Kanske ska tillägga att jag inte är troende.
Min vän sa att man skulle ställa valfri fråga till bibeln och sedan skulle man slå upp en slumpmässig sida och det första man läste skulle vara svaret på frågan.

Jag tänkte tyst "Kommer jag någonsin får träffa min syster igen?"
Jag stoppade ner mitt finger på en slumpmässig sida och läste där mitt finger pekade.
Jag blev alldeles stum.....
Det stod något i stil med: "Sörj ej över den drunknades olycka (min syster drunknade: egen kommentar)ty ni en dag ska träffas igen."
Jag kommer inte ihåg ordagrand nu..men jag slog hastigt igen boken och har inte hittat texten sen dess.

Slump eller ej...jag vet inte!

sånt där är läskigt men ändå häftigt =))

Aaa det är det faktisk =)
Man vet ju inte vad man ska tro!

Jag är övertygad om att det varit med om är tecken. Enligt vad jag hört så är insekter och fåglar lätta att "låna" som ande och använda för att ge tecken på det sättet som ni beskriver... Det betyder inte att era nära och kära ÄR en fluga eller något, bara att de lånar den för att ge tecken.

Jag tycker inte ni är det minsta fåniga, utan att det är underbara historier, tack så mycket för dem.

tack johan! *ler*

Jag har fått lära mig att lita till intuitionen, alltså lita till ens känslor. Jag tror som Johan att det är ett säkert tecken du får till dig, men däremot tror jag inte att ert barn ÄR en insekt. Viktigt att se symboliken i hela situationen när du får till dig dessa tecken, kanske händer det något annat runtomkring också.

En sak man kan göra för att vara säker på sin sak är att BE om ett tecken, och nästa gång du upplever , i en dröm eller i vaket tillstånd att du har ditt barns själ hos dig, lita till känslan...oftas är det fjärilar, insekter eller fåglar som kommer till en då som svar på det man bad om....

jag har två bröder som är döda, nu i sommrs så hade vi oxå en väldigt tam fluga här hemma och jag fick känslan på en gång att det var min äldsta bror freddie..den hängde oxå med oss ett tag..skumt att ni just prata om flugor :)

men jag tror oxå det hon vr hos er! ta det till er och vårda er tro om det som ni vill!

kram!

Jag känner igen detta, varit med om något liknande, i början av förra året när en mkt kär vän avled så var det som en slags insekt som följde efter hela tiden. Den satt i närheten av där jag satt, och så på begravningen så såg jag den plösligt framme vid kistan. Jag blev hur förvånad som helst, men tyckte samtidigt att det var helt fantastiskt.
Nu har jag inte sett den på länge, och kan sakna den.
I samma veva började allt det ockulta väckas till liv inom mig. Det som jag hade stängt inom mig väcktes liksom till liv.. och efter det har jag varit med om mer & mer.

Jag vet inte heller om det är en slump eller inte. Kanske är man mer mottaglig för tecken när man sörjer någon så man ser tecknen tydligare? vi hade en hund som gick bort. En stor, klok hund som var lite extra för mamma. Efter hon gick bort fick jag en dröm som var så stark och tydlig att hunden visade mig genom bider hur ont hon haft mot slutet av sitt liv men att allt var bra nu och att hon fanns kvar och att jag skulle meddela mamma det. Vaknade och var så berörd av drömmen. Ringde upp mamma och pratade lite och gick så däroch plockade i lägenheten. Tog ut en bok ur bokhyllan jag fått av henne om änglar och bara öppnade den. Det första jag läser (bladade inte) är "När vi sover samtalar änglarna med våra själar." Slump eller inte, men då brast det för mig.

Samma sak när min farfar dog. Han kom till mig i drömmen och sa att han mådde bra nu och att jag måste berätta det för pappa. Han sa också att han oroade sig för sin bror som var sjuk (fortfarande i livet). Ringde och berättade för pappa (vågade inget annat då också denna dröm var så stark. Strax efteråt fick vi veta att farfars bror var sjuk. Slump eller inte, ibland spelar det ingen roll om man finner tröst i det man upplever...