• Bella74

    Avundssjuk på bonuspappan

    Är det någon som kan hjälpa mig med mitt problem?
    Jag har två barn med olika pappor, min dotter blir 10 i höst och min son blir 4 i maj, har varit singel i 2 år. Precis innan jul träffade jag en ny man och i början gick det så bra med barnen och så. Nu har min dotter börjat sura, har skrivit brev till mig där det enbart går ut på att hon känner sig bortglömd, som en adopterad, att hon inte finns och att jag bara bryr mig om min nya. Det här är inte sant utan jag har försökt att göra henne delaktig i det mesta. I synnerhet blir hon upprörd (vilket yttrar sig i tystnad, cockerspanielögon och depressivt beteende) när jag säger att efter kl 20 är det vuxentid, då ska ungarna vara i säng och det har jag haft som ståndpunkt i flera flera år, nu gnäller hon över det dessutom springer hon på toa 3-4 ggr på kvällen och blänger ut mot tvn om vi sitter där. Uppenbarligen är hon svartsjuk och vill inte dela sin mamma med någon. Det är ju knappt hennes lillebror får ha mig. Men jag vet inte hur jag ska stå ut med denna tjurighet, tystnad och klängighet. Jag orkar inte mer, känns som om hon bara kan ta och flytta.
    Hjälp....

  • Svar på tråden Avundssjuk på bonuspappan
  • ankizen

    *styrkekram* har tyvärr inga råd att ge...

  • Bladan

    Tycker de ä bra att du står fast vid dina rutiner min 9 åring kan vara likadan. inte så jag känner att hon ä avundsjuk på bonus för där känns det jättebra. Men jag kan tänks mig att de ä en annan avundsjuka som kanske mer ä att de vill vara uppe å mysa?Och att man förklarar å viasar att man finns där men att man inte ställer upp på att de hela tiden skall jämkas! Nu har det varit lungt här ett tag men de kommer formodligen igen hehe.. Jobbigt när man ä en analyserings mäniska å lägga dåligt smvete på sig själv hehe.. Lycka till

  • Bladan

    Tycker de ä bra att du står fast vid dina rutiner min 9 åring kan vara likadan. inte så jag känner att hon ä avundsjuk på bonus för där känns det jättebra. Men jag kan tänks mig att de ä en annan avundsjuka som kanske mer ä att de vill vara uppe å mysa?Och att man förklarar å viasar att man finns där men att man inte ställer upp på att de hela tiden skall jämkas! Nu har det varit lungt här ett tag men de kommer formodligen igen hehe.. Jobbigt när man ä en analyserings mäniska å lägga dåligt smvete på sig själv hehe.. Lycka till

  • Bladan

    Tycker de ä bra att du står fast vid dina rutiner min 9 åring kan vara likadan. inte så jag känner att hon ä avundsjuk på bonus för där känns det jättebra. Men jag kan tänks mig att de ä en annan avundsjuka som kanske mer ä att de vill vara uppe å mysa?Och att man förklarar å viasar att man finns där men att man inte ställer upp på att de hela tiden skall jämkas! Nu har det varit lungt här ett tag men de kommer formodligen igen hehe.. Jobbigt när man ä en analyserings mäniska å lägga dåligt smvete på sig själv hehe.. Lycka till

  • Bladan

    Tycker de ä bra att du står fast vid dina rutiner min 9 åring kan vara likadan. inte så jag känner att hon ä avundsjuk på bonus för där känns det jättebra. Men jag kan tänks mig att de ä en annan avundsjuka som kanske mer ä att de vill vara uppe å mysa?Och att man förklarar å viasar att man finns där men att man inte ställer upp på att de hela tiden skall jämkas! Nu har det varit lungt här ett tag men de kommer formodligen igen hehe.. Jobbigt när man ä en analyserings mäniska å lägga dåligt smvete på sig själv hehe.. Lycka till

  • Fille Fjonkan

    Svartsjuka är svårt. Jag brukade vara den avundskjuka flickan i familjen. Här är mina tankar:

    Det värsta du kan göra att är "hålla det emot" henne, få henne att känna att det är en dålig känsla hon har och att hon borde sluta upp att känna så - det fungerar inte. Jag avskydde min halvbror (och till en viss del även min styvfar) när jag var liten. Varje gång jag i beklagande ordalag fick höra att jag var svartsjuk eller skulle låta bli att vara det etc avskydde jag honom lite mer...

    Låt henne hellre få veta att det är ok att hon är avundsjuk, det är naturligt att känna så när hon nu måste dela dig med någon ny. Ge henne lite extra tid då bara du och hon umgås, så hon känner at hon inte får mindre av dig bara för att du har en ny man i ditt liv. Om ni allihop gör saker tillsammans som just hon gillar särskilt kanske hon med tiden kan känna att han faktiskt är en bonus och inte en inkräktare.


    / Fille med Kisen, 4 år i maj, Tösen, 2 år i april, & Pysen i magen, BF+6
  • Nette Alser

    Jag har för mig att 9-10 års åldern är en oerhört känslig ålder då barnen gör ett utvecklingshopp och som kan yttra med mycket rädslor för att mamma/pappa ska försvinna och mardrömmar och dylikt. Ta henne på allvar och lyssna på henne. Försök att vända språket så att inte ordvalen betyder ett uteslutande av henne. Vuxentid är tid där hon inte får plats. Sovtid för henne, kanske kan vara ett annat alternativ? Att saker och ting varit på ett sätt i flera år betyder ingenting när det händer nya saker i barnen. Nya medvetanden, nya rädslor osv

  • Rymdmamma

    eeeh.. 10 åring brukar de lägga sig så tidigt som kl 20 00? det skulle jag aldrig ha gått med på... skulle aldrig ha lagt mig så tidigt när jag var tio år... har du haft samma tider i flera år kanske det är dags att hon får vara uppe lite längre kanske 21.00 lr så?

  • Rymdmamma

    alltså barnen är ju så olika i ålder de måste ju ha olika sängtider?

  • LillaLobelia

    Vi har försökt att alltid vara inkluderande mot sd, så hon inte ska känna att jag 'tar pappa' ifrån henne. Nu tittar hon inte så mycket på tv längre, men tidigare försökte vi sitta alla tre o titta tillsammans innan hon gick o lade sig, eller hon själv med någon av oss vuxna. Vid läggdags har vi försökt undvika att vinkla det som att hon måste gå o lägga sig för att vi ska få vara själva utan för att orka med en tuff skoldag nästa dag. Nu är sd 11 och är uppe lite längre. Det här med att tjata om att vara uppe av rädsla för att 'missa' vad vi gör har avtagit nu när hon själv är uppe lite längre och ser att det inte händer så mycket märkvärdigt.
    Kanske kan ni töja lite på 20:00, jag tycker oxå det låter lite tidigt??

  • LillaLobelia

    Vi har försökt att alltid vara inkluderande mot sd, så hon inte ska känna att jag 'tar pappa' ifrån henne. Nu tittar hon inte så mycket på tv längre, men tidigare försökte vi sitta alla tre o titta tillsammans innan hon gick o lade sig, eller hon själv med någon av oss vuxna. Vid läggdags har vi försökt undvika att vinkla det som att hon måste gå o lägga sig för att vi ska få vara själva utan för att orka med en tuff skoldag nästa dag. Nu är sd 11 och är uppe lite längre. Det här med att tjata om att vara uppe av rädsla för att 'missa' vad vi gör har avtagit nu när hon själv är uppe lite längre och ser att det inte händer så mycket märkvärdigt.
    Kanske kan ni töja lite på 20:00, jag tycker oxå det låter lite tidigt??

  • Bella74

    Tack alla för era svar! Ska förlänga uppetiden för henne.
    Vi hade ett långt samtal igår, även bonuspappan var med. Dessförinnan pratade jag med hennes riktiga pappa också. Som ni tidigare har sagt så är hon i en känslig ålder och jag är väl inte direkt världens bästa morsa heller...

Svar på tråden Avundssjuk på bonuspappan