Kan man ställa krav på någon som mår psykiskt dåligt?
Min f.d mår psykiskt dåligt, och har gjort i många år. Men han använder det som ursäkt för att inte ha sin son i 2 timmar tex.
Det är svårt för mig eftersom man inte kan ställa krav på någon som "mår dåligt".
Jag upplever det som att det har varit en självuppfyllande proftsia för honom, han började med att skylla på att han mådde dåligt för att slippa saker på jobbet, hemma osv.
När det funkade så har det blivit mer och mer. Jag kunde heller inte ställa krav på honom angående sonen. Utan var tvungen att ta hand om sonen när inte pappan orkat.
Hur argumenterar man emot att någon mår psykiskt dåligt?
Idag mår han dåligt på riktigt i perioder, men jag upplever också det som något han använder och utnyttjar när det passar honom.
Tyvärr gör det ju livet svårt för mig, jag kan ju inte planera efter att sonen ska vara där utan jag måste alltid vara beredd att hämta osv. Detta låter säkert egoistiskt, men jag är bara så in i bomben trött på att alltid vara den som ställer upp. Vem ställer upp på mig då om inte jag orkar...