Nu startar äntligen en diskussionstråd för alla oss med ärftlig bröstcancer, inte bara brca1 och 2. Vi borde va ett gott gäng, och vi har säkert mycket att prata om och stötta varandra med - operationer, hormoner, väntan och svåra stunder, men också en hel del dravvel o roliga historier 
Tråden ligger i Känsliga rummet för att man ska kunna vara privat om man vill, men det går naturligtvis bra att vara öppen också.
Välkomna!! 
Jaha... jag börjar väl då.
Fick beskedet 2003, har en dotter på ett halvår och en mysig hemmaman just nu faktiskt, är inflyttad göteborgare . Tänk operera brösten om 3-4 år, och ser inte alls fram emot det, men det är ju inte heller något att tveka om. Tänkte försöka få ett barn till innan dess också. Har en stor släkt med brca1-genen, som gått igenom operationer med det ena och det andra. Jag jobbar i sjukvården, villket kan va ett bekymmer.
Hoppas det hakar på fler!
Här kommer nummer två i tråden..
Jag är 30 år.Har tre barn:8,6 och 11 månader.
Jag fick veta att jag har BRCA 1 för snart 5 år sedan.Ett ganska väntat besked eftersom min mamma fick bröstcancer redan vid 31 års ålder...
Opererade "bort" brösten för 4 år sedan.Det har blivit många operationer de senaste åren.Bla på grund av infektioner och kapselbildningar.Ska opereras igen den 19 februari och hoppas på turen då.
Jag är ändå glad att jag gjorde denna förebyggande operationen,hälsan och livet är viktigast.Det var inte så mycket att välja på eftersom jag hade minst 80% risk att drabbas av bröstcancer.Äggstockarna ska jag dock vänta lite med att ta bort.känns som att jag har opererat mig tillräckligt för ett tag...
Hoppas att det finns flera som vill vara med här!
Hej Liv - kul att se dig här!! Nu är vi två i alla fall... Nu ska jag ut på After Barn med ett gäng glada FL-mammor - kommer troligan att bli en liten katastrof 
Ses o hörs i helgen!
Hallå tråden (dvs liv 
)
Har du sett det här om nya bröstcancergener
http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,69173215_852__,00.html
Låter ju... precis som att alla vill gå och kolla en sån sak? Det påverkar ju hela livet, tungt att bära. Vi jobbade ju båda två i sjukvården - och det är ju inget bra 
Men jag ska försöka hålla mig ifrån cancer så mycket det bara går, kan inte riktigt koppla bort mig själv när jag träffar cancerpatienter. En period under min utbildning var det cancer hela dagarna, stod mig upp i örona. Då började jag på samtalsterapi - fick hjälp jättesnabbt o gratis. Det var jättebra. Jag var dödens rädd för att opereras, nu känns det ok. Har tom blivit gall-opererad, i dec
Det vore kul att se fler i tråden.Samtidigt ska man väl inte önska att det fanns fler med gen-mutationer som ger cancer....Känns bra att disskutera med andra i samma(stundtals) ganska jobbiga situation.
Finns det fler så är ni välkomna.