Tystnadsplikt på jobbet. Läs TS

Berättar för min fru, men eftersom vi arbetar på samma skola som lärare båda två så tycker vi inte riktigt att det går att bedöma som att bryta tystnadsplikten i och med att vi är bundna av samma tystnadsplikt.

Sedan får man ju naturligtvis ha litet urskiljning om det verkligen är nödvändigt att hon (eller jag) behöver veta just det som hänt i dag...

Jag berättar sällan överhuvudtaget, men om jag gör det så avidentifierar jag den jag talar om så att den jag pratar med inte vet vem det handlar om.

Jag känner dock de som, precis som du beskriver, talar vitt och brett om deras brukare. En nära vän bl.a., men till hennes försvar kan jag tillägga att hon var mkt ung då och saknade utbildning inom vården, och hade dessutom hamnat i en väldigt knepig sits (det var mao inte allt som stod riktigt rätt till med arbetsplatsen). Så här i efterhand förstår jag att hon kände sig väldigt illa till mods och att detta jobb var alldeles för tungt pyskiskt för en så pass ung tjej som inte riktigt vet vad som gäller och som inte har tillräckligt med skinn på näsan att våga ställa krav på omgivningen.

Jag har reagerat över hur det här på fl berättatts om händelser på dagis (dagispersonal reggade här har berättat om barnen o föräldrarna) Jag vet inte om de har tystnadsplikt, men jag tycker i vilket fall att det är oetiskt.

Jag berättar inget om mina patienter!
Tystnadsplikten är viktigt att respektera. Det handlar om respekt och förtroende!

Tog berättar inget, för någon.

Men det händer att jag berättar om händelser jag tyckt varit jobbiga eller så för pojkvännen, men nämner självklart inga namn eller berättar något personligt om patienterna.

vi pratade om det i dag i skolan, jag håller på att utbilda mig till usk.

Läraren sa det är det är 100% på sekretessen, men om man tex haft en jobbig eller bra dag kan man ju berättade tfrö sin sambo/fru/man om man inte nämner några namn eller nåt specifikt.

Det kan ju vara så att man säger något till nån och den träffar en annan å så blir det snack och sen kanske det ivsar sig att den personen känner den som det snckas om

Beroende på vad som hänt så kanske man behöver prata med sin man om saker som hänt på jobbet ibland, det är ju inget som direkt ventileras på tjejfesten direkt.

T om räddningstjänsten som har breifing(stavning?) berättar för sina fruar och sambos trots att dom redan pratat av sig på jobbet

Jag berättar för en nära vän men inte namn eller kön, ibland måste man prata av sig när det är jobbigt, jag är inte mer än människa

Förutsatt att man som delfi2 säger, inte nämner några namn eller pekar ut någon.

Jag kan ventilera mig hemma med maken, men jag nämner ju knappast namn, eller annat. Bara beklagar mig i största allmänhet om nån varit jobbig