Min sexåring slår mig

Det finns specialpedagoger du kan prata med. Det har vi gjort och det funkar faktiskt riktigt bra. Men man måste vara hård! och det är skitsvårt, man har ångest som fan när barnet har somnat på kvällen men det är ju ändå för deras bästa man gör det

men vad fan! ta till vilka medel som helst! du förstör ju killen om du inte sätter stopp... vaddå trevlig och tillmötesgående mamma? vad tjänar du på det? Ta till alla medel! och då menar jag ju såkart inte att du ska slå honom, men va stenhårt, prata inte med honom efter att han har gjort så emot dig.ignorera honom, va kall...sök hjälp,det där går ju illa .Skräm honom om han inte förstår! det funkade ju med din mamma så...

Usch detta är ingen lätt situation.. Detta kanske berors mycket på att din son vill ha mer uppmärksamhet ifrån dig.. Han kanske blir "avensjuk" när han ser dig göra saker med ditt minsta barn.. Han vill kanske va i centrum hela tiden! Vissa barn kan ju va sånna.. särskilt om två föräldrar har separerat ifrån varandra.. Han kanske saknar sin pappa också! Ge han tid med dig.. hitta på en massa roliga saker.. saker han tycker om att göra! Att alltid finnas hos han hela tiden..
Lycka till!

men hur kan man villja vara snäll mot någon som gör på det sättet, det spelar ingen roll att han bara är 6 år ! han måste lära sig och det är nu!

Specialpedagog kanske vore nåt. Vad gör de mer specifikt?

Jag är inte en sån som kan vara stenhård mot mitt lilla barn, som du säger Moisen. Jag blev uppfostrad lite för hårt själv och vill vara mjuk mot mina barn. Kanske är jag för mjuk?
Ja han kanske är lite sotis? Ska tillägga att han alltid är snäll mot sin syster, aggressionen riktas mot mig. Jag har försökt vara hård, han får sitta på en pall i fem minuter, men han bara reser sig från pallen och går därifrån. Han struntar i regler och förbud och tillsägelser. Struntar i om jag blir arg, om jag tom. tar honom i armen för att få honom att sluta.
Jag vägrar tro att man måste ta till våld mot ett litet barn. Det måste finnas andra metoder!! Är jag ensam om att ha en aggressiv 6-åring? Jag har skrivit många trådar i Föräldrarummet här på FL om det här från hans synvinkel mer, men tycker inte att någon annan verkar ha något liknande.

Men hallå. VEM är vuxen hemma hos er? 1, Ja det är naturligt att 6 åringar stundtals förvandlas till små monster. 2, Det brukar kallas "lilla puberteten". 3,Min 6-åring kan oxå få utbrott ( precis som hans 2 äldre syskon fick) o försöka slå vilt omkring sig. 4, DET ÄR INTE OK. 5,FOSTERHEM är naturligtvis INTE ens en tänkbar lösning. VAR VUXEN o ta tillbaka komandot över barnen o hemmet. Förvisa, Skämspall eller vad som helst som INTE är våld. DU sätter reglerna, o dom ska följas. Lycka till.

Min första tanke:

Vad hände för några veckor sen, som utlöste allt detta?

Samtidigt vet jag att just 6-årsåldern är en jobbig period.
En förbubertet.
Vad jag läser när jag läser ditt inlägg är en liten kille som frågar, frågar och frågar..........vart går gränsen?
Hur mycket makt har jag, och klarar jag av den makten som jag har?
En sexåring som får lov att slå sin mamma, har på tok för mycket makt och klarar inte av att hantera den.
Det ger barnet ångest.

Du måste sätta tydliga gränser med honom.
Vara lite mer auktoritär.
Kanske inte hota med våld, men nog finns det andra priviligier som kan ryka om man inte beter sig enligt dina regler?
T ex tv-tittande, datortid, den där roliga utflykten etc, etc.

Det kanske låter hårt, men en viktig del av att växa upp är att lära sig ta ansvar och få ta konsekvens på sitt beteende.
Och ärligt talat är det hårdare att låta honom stanna i en motsägelsefull sitaution där å ena sidan hans kärlek till dig och å andra sidan hans (starka?) vilja att få som han vill, ständigt kommer i konflikt med varandra.

Förbered dig på några tuffa veckor, ladda med stöd där du kan finna.
Rid ut stormen, han behöver att du gör det.

Att du sedan sätter ner foten innebär inte att du inte kan trösta honom för hans ev. förluster efteråt, det lär honom bara empati.
Men vackla inte, var konsekvent och trygg.

Han gör det inte för att vara elak, han gör det för att få svar på sin fråga.
Och du är inte elak om du sätter gränser för honom, även om du måste vara tuff, och även om det svider i mammahjärtat, för det gör det, jag vet.

Lycka till.

Självklart får man ta i med hårdhandskarna! Men sitt ner med pojken och försök prata igenom det hela.. vad han känner och varför han gör så mot "mamma" Alt handlar mycket om att han vill stå i centrum hela tiden!

Mångmamma en sån tuffing som du behövs hemma hos oss
Jagkanske ska bli lite rivigare... jag har så svårt för att ens höja rösten åt min pojke. Kanske känner jag skuld för att han växer upp med bara mig, för att hans pappa flyttat. Ska då hans enda förälder vråla åt honom också?

va stenhård! det är du som bestämmer!!!!