Inte rädd längre

Jag fick min dotter för ca 20 månader sedan. Jag hade gått över tiden 17 dagar innan de satte igång mig.
Innan förlossningen var jag inte ett dugg rädd, snarare livrädd för att föda barn igen. Jag läste massor om graviditeten och om första tiden med bebisen under min graviditet men jag glömde helt bort att läsa om förlossningar. Jag tänkte hela tiden - jaa... ungen ska ju ändå ut, finns inte så mycket att göra åt saken. Korkat av mig! Jag glömde totalt bort att andas, jag hade ett uruselt stöd av min man och jag kände mig vilsen och ensam.
Jag har varit vettskrämd för att tänka tanken på att gå igenom det igen, men jag vill ju ha fler barn...

För snart 2 veckor sedan var jag med på min kompis förlossning. Jag var det stöd åt henne som jag själv ville ha under min förlossning, jag påminnde henne om andningen och hjälpte henne igenom varje värk. Vi gungade tillsammans fram och tillbaka med höfterna medans jag masserade hennes rygg.

Jag vaknade upp för två veckor sedan ur min förlossningsrädsla. Min kompis kunde kontollera värkarna jättebra med min hjälp och mitt stöd...

Så ni som är rädda. Läs om förlossningar! Ta kontrollen över situationen. Kunskap är smärtlindring sa min BM. Ta med er någon/några som ni litar på och som ni känner kommer vara ett bra stöd. Och hörrni... det är något alldeles magiskt och speciellt att få föda fram sitt barn, var inte rädd för det, känn er tacksamma... Det är något som män aldrig kommer få uppleva, vi kvinnor är ensamma om det och det skulle jag aldrig vilja byta bort mot all smärta i världen.

Kram på er alla!!