Jag spyr upp maten!!

Jag tycker du ska ta kontakt med någon som kan detta bra.
Prata med din vårdcentral att du har detta problem.
Det är det bästa du kan göra. Det är en tung börda att bära själv.

huu..låter ju inge bra alls, e ju bulimi du MÅSTE ju få hjälp!! va rädd om dig!

Men bulimi.... det låter verkligen så hemskt. Jag känner mej inte som att jag är sjuk. Jag menar, jag kan ju äta normalt också... om jag tex. är borta.
Och nu exempelvis... jag har ätit glass och lite godis men inte så jätte mycket. Och jag ska absolut inte spy mer ikväll. Ska sova snart.

Ja men det är en sorts ätstörning ändå!
Inget att skämmas över! Man behöver inte göra det jämt vid alla måltider för att man ska vara sjuk!
Har själv haft ätstörningar!
Och då inte kännt mig speciellt sjuk vid alla tillfällen.

Men jag behöver hjälp att lära mej äta nyttigt och att inte äta för mycket. För då får jag ju inte ångest efter. Men om jag aldrig skulle kräkts efter jag ätit så hade jag säkert gått upp massor i vikt. Jag väger lagom idag men har varit ca. 10kg större. Det är nog rädslan för att få tillbaka de som gör att det har blivit så här. Gränsen är hårfin då jag känner att jag har ätit för mycket, och då när jag bestämt mej för att spy så kan jag ju lika gärna "passa på" att äta lite till, eller mycket till. Dels för att det är så gott och dels för att det är lättare att spy om man är övermätt.
Jag tänker mycket på att det är dåligt för tänderna men annars ser jag inget jätte stort problem i det. Mer än att jag får smyga med det för min sambo och det känns jätte hemskt.

Det fräter även på matkanalen i halsen och magsäcken tar stryck och som du skriver så fräter det på tänder.

Tycker du ska söka hjälp hos en psykolog så att du kan lära dig kontrollera ditt ätande så du slipper känna att du behöver spy.

Sen kan det vara lättande att berätta åt din sambo vad du gör så han kan stötta dig...

Sköt om dig!

Vet precis hur du har det, jag har hållt på i över 6 år och kroppen tar stryk

man kan ta kontakt med sjukvården och få treäffa en dietist. Då får man hjälp att äta rätt och rätt mängd.
Det kan ju även vara bra att träffa en psykolog om man känner att man vill det.
Jag har varit hos dietist själv och fick många bra tips hur jag skulle hantera min ätstörning.
Och jag kan förstå att du mår dåligt över att du döljer detta för din sambo. Har du inte övervägt att berätta det för honom?
Det kanske skulle vara bra för dig också om du kunde få lite stöttande hjälp från honom!

Ja, men jag är så himla rädd för att inte kunna ta till den utvägen om jag känner att jag måste. Om han skulle känna till det så skulle han ju "vakta" mej. Nu lägger han sej nästan alltid före mej på kvällen vilket gör det väldigt enkelt att inte bli upptäckt.
En del av mej vill verkligen ha hjälp men den andra är jätte rädd för det.
Tack till alla er som skriver!!

Jag känner precis som dig TS. Vissa gånger kan jag äta helt normalt men många gånger måste jag gå på toaletten. Jag kan precis som dig inte sätta stopp. Jag kan vräka i mig mat tills jag mår illa och den enda utvägen är då att gå på toaletten.
Min sambo vet dock om vad jag håller på med. Han har tagit bort dörrhandtagen på badrummen. Men det är det enda han gjort. Jag kan gå på toaletten och utföra vad jag vill utan att han märker något iaf. Jag har gått ner 13 kilo men måste gå ner 10 till. Jag är livrädd att gå upp i vikt igen. Jag börjar äntligen känna mig lite fin, men jag skulle må mkt bättre om jag förlorade mina 10 kilo.
Jag avskyr mat och måste få ur mig maten ur kroppen. Jag äter enbart för att stilla hungern. Men när jag väl börjar äta så har jag svårt att sluta.
Det finns många som älskar att laga mat o.s.v. men jag verligen avskyr det.

Jag hade ganska allvarliga ätstörningar när jag var yngre Då var jag väldigt underviktig... men sen har jag varit bra från allt det där sen ca. 5 år tillbaka. Men nu har det kommit tillbaka. Det är nog ca. 3 månader nu som jag har tagit till detta igen.

Jag var 11 år när jag kräktes upp maten första gången. Jag vill banta men mamma förbjöd mej och jag var tvungen att äta på kvällen hemma. Samtidigt gick en svensk serie "Storstad" på tv, och där fanns en tjej "Camilla" som hade ätstörningar och hon kräktes upp maten. Det var så jag lärde mej att man kunde göra så och det blev min räddning. För då kunde jag äta med mina föräldrar på kvällen och ändå gå ner i vikt eftersom jag spydde efteråt.
Ja suck. Vilket liv. Jag måste börja träna. Tror det blir bättre då, att man mår mättre helt enkelt. Nu gör jag ju ingenting. Har ingen hobby eller nåt intresse förutom mitt barn.

Sök hjälp för ditt barn skull!
Personer med ätstörningar dör fort i hjärt-kärlsjukdomar pga av den stress det sätter på kroppen.

Sök hjälp redan imorgon!!!!! Om inte för dig själv utan för ditt barn så det inte behöver förlora sin mamma!