Jag har taggarna utåt sägs det...
Jag har hört det här på FL ett antal gånger och ett par gånger i verkliga livet. Jag vet inte om jag håller med men det gör mig jätteledsen oavsett.
Jag är en person som inte är rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Jag har mina åsikter och jag står för dem. Jag försöker naturligtvis aldrig såra någon, inte med flit åtminstone. Många upplever mig säkert som kall för att jag inte gosar med varenda bebis jag ser, jag är inte kramig och puss och tjenis med alla, jag har inte det behovet. Jag har inget behov av att känna mig älskad av alla så jag sätter inte så ofta på stora charmen.
Jag dömer aldrig någon men alla verkar tro det ändå, kanske för att jag vågar säga det alla andra tänker? Jag är ingen mes. Jag står inte och bakar kakor och vänder ut och in på mig själv för att få alla att trivas. Jag kan ha en ganska cynisk humor och jag är väl egentligen ganska cynisk. Det är vad det är liksom. Jag har alltid tänkt att folk får väl gilla mig för den jag är och passar det inte så strunta i det då! Vem orkar vara någon man inte är hela tiden? Har man svikit mig eller liknande så är man borträknad. Förevigt. Jag tar inte tillbaka sådana s.k vänner. Men många tycker att man ska förlåta i princip vad som helst och kallar mig hård när jag inte gör det.
Ja, kanske är jag kall och hård. Vad vet jag.
Men hur ska man vara för att "inte ha taggarna utåt"? Låter jag som en hemsk person? Ni får vara ärliga. Om ni törs...