Trött på min familj!

ja, man kan känna så ibland. Du behöver ut, ut. Träffa folk, socialt umgänge. Nu är det dax för dej att ut och träffa folk. Du blir bara sämre av att inte få göra det.
Det är det du behöver för att få andas ut.

Låter inte bra med så mycket ångest att din man inte kan gå till jobbet.

.....kan du söka hjälp någonstans? Nån vän/släkt som kan vara avlastning, få metoder och träna som gör att barnet slutar bita, få egen tid, avslappningsövningar eller om det är riktigt jobbigt en terapeut eller ångestdämpande medicin?

Var rädd om dig.

Varför söker du inte hjälp o får pratat med någon?
Detta skadar ju er alla i längden.
Din man verkar inte riktigt förstå exakt hur du känner det, ni kanske - tillsammans - ska prata med någon?

När jag mådde som du pratade jag med vår bvc-tant och fick hjälp av henne att komma i kontakt med en kurator som hjälpte mig oerhört mycket, han fick mig att inse att hela min situation var ohållbar.
Gick och pratade med honom 3 dagar i veckan och när han sen föreslog parsamtal (där min dåvarande sambo skulle med) så bara vägrade han följa med. Han visade inget som helst intresse för hur jag mådde då jag gick hemma med våra barn.
Det hela gick så långt att jag en dag tog barnen o flyttade.
DÅ gick det upp för honom att vi hade behövt hjälp och var villig att söka den, men då var det alldeles försent och hela situationen var olagbar!

Vad jag vill säga till dig är väl i princip: sök hjälpen innan det är försent för er som familj.
Alla kan vi komma i svackor av olika grad, ibland kan man komma på rätt köl tillsammans...ibland inte.
*styrkekram*