Kulturkrockar..

Beror brytningen på att han är muslim? Eller är det något annat?

Det beror väl helt på vad för problem ni hade...

Men hur får andra det att fungera?? Jag respekterar muslimer och hur dom lever men det känns som han har svårt att acceptera hur vi lever eftersom vi är mer frigivna..

Lever man med en man från en annan kultur, så tror jag det är vanligt att man söter på det problemet (iaf från vedebörandes familj o släkt). O att "försvenskad" är ett riktigt fult skällsord.. O att det mesta som är knasigt är "på svenskt sätt/vis"..

Men hans familj står på min sida... Dom tycker han är dum som lämnar sin familj...

nu e inte mi man muslim utan kristen ortodox, men från egypten.

Jag e uppvuxen utan religoion och ar mina svenska värderingar.

Så visst det e mycket brååki början. Fram tills fr en månad sen så bråkade vi aom allt! Men berodde på tröttht dte oxå. Vi bårakde om oliak syn på barnuppfodtran, på att den andra inte hörde av sig nog, på att han ite städade efter sig och förväntade sig att kvinna gör allt....ja allt man bar akan bråka om!!!

Hur vi löste det?
JAg kan nog tacka hans mamam till stor del.
De får ju inte skilja sig....och jag hotade med att skiljas ör jag stod inte ut med han. Känns baar som att ha ett abr till o plocka upp efter osv.

Hans mamma bad han aytt skärpa sig och inte gå och tjura hela tiden, och att bita ihop för det blir bätrre. Det e tufft det första åren med barn så tät.

nu ratar vi om allt. ven om vi e 2 tiar sena så ringer vi.....vi måste förtydla allt. Baraat prata om mode innebär eatt man måste vända ut o in på sig själv...men tror dete värt det i slutändan.

Får jag fråga hr det komemr sig att han vill l'ämna familjelivet?
Tyckte han det onte var kul längre?

Min man tjyrade i början då han hade en bild a hur aabiska kvinnor tog hand om allt. JAg sa at jag inte kräver mycket..bara att han slänger strumprna oc hkikläder i smultskorgen, och jlper till att natat dem...dför dete då jag behööer 2 extraarmar. Att e han sur på en felaktig räknign ska han ta ut det på företaet och int mig(krädes doc k att jag höjde rösten som hans släkt göt vid bråk....kände sig ävl hemma när jag bröjade säga emot han och sätta han på plats elle rnåt)

Köpte en ros till han och gjorde hans favroti mat och skrev på koret att jag älskade han trotts att jag kan verka tjurig och inte gör annat än att säa emot han och v bråkar.
Efter det så började han stanan till hos gifta kopisar mer(?) och prata mer. HAn har börjat prata lungt om problem uppstår med ekonomin.

JAg lätt han var aute i början mycket om han behövde det.
För hn ilelnte ha nån av barne egentligen så då kan jag inte kräva att han ska hopap in i familjelivet med glädje heller.
Nu trovs han bätttre, så han har fått leva fritt och sakta sakta har han kommit in och agit söttre pöatsi uppfostran o såna frågo(inna låg allt p mig).

Oki du skrev lite slarvigt så det var svårt att läsa..Mycket om synen på att leva osv.. Men han kanske kommer andra tankar och förstår att ma kan leva ett bra liv trots alla inte är muslimer..

Tycker det är synd att så fort ett par från olika kulturer inte kommer överens och ska separera så skyller man det på kulturkrockar. Det skiljer sig tusentals etniskt lika par varje år och då inser man att man inte fungerat tillsammans. Jag tror att det snarare handlar om att man inte lärt känna varandra tillräckligt bra innan man tar de stora stegen. Problemen som t.ex. ts pekar på är av sådan grad att man borde kunnat se olikheterna långt tidigare. Givetvis kan det blossa upp nya saker när man fått barn men precis som i destruktiva relationer med t.ex män som misshandlar så kan man oftast se signalerna långt innan...men man väljer att se förbi dem.

Menar verkligen inte att hacka på ts eller någon annan, tycker bara att det är för lätt att skylla på kulturkrockar så fort det kör ihop sig.

oki du har säkert rätt men för oss handlar det om det...

papito - tror faktiskt att dte är lättare att separera/göra slut om man har oliak kulturer än om man är från samma. Visst har man samam kultur men olika ssikter då har man ändå samma bild av hur samhäller funkar.

Men som för oss, så såg min man den egyptiska samhället som det normla och jag det svenska som normalt. Och man får prata mer om enjla saker som jag mummlade i om inlägget ovan. Vi har tom haft stora bråk om en sån enkel sak som synen på kläder. Tom där krävdes barnsppråk för att kunan möta halvvägs.

Ts - hoppas ni hittar tillbaka till varandra iaf!
För trotts olikiheter kan ma nfaktiskt leva ihop.
Eller bli särbos för t få e chans att hitat tillbak till varandra.

Vi har valt at göra så att min man inte närvarar vid den svenska julen(han fira ju sin i jan till ära fö jesus och inget så fjantigt so julklappar som han självuttryckt det) eller på min påsk. För för han e det en helg för att ära jesus och tänka på all uppoffring som han offrade för oss människor.

Ett tips är att sita ner och tom dra up det mest självklar ämnet...käder, kvinosyn, synen på familjeliv, kvinnans och mannens samt barnens roll i familjen. Hur ska ni dle aupp arbetslive, städningen osv.

Man får helt enkelt prata, prata, prata och gräla, gräla , gräla tills man nötts mot varandra så pass att man börjar passa ihop . Man får kompromissa, vika sig och fundera över vad man prioriterar..ibland får man mötas halvvägs, ibland får man lov att ge sig..gäller för båda..har man inställningen att skilsmässa inte är ett alternativ(som jag och min make) så får man hitta lösningar, på alla de sätt och vis..

Men det jag menar är just det, att om man inte ens kan komma överens om kläder....då är frågan om man ska ta det enorma ansvaret att ha barn tillsammans. Vet inte alls hur det är i ert fall, menar mer allmänt. Kulturkrockar sker inte bara mellan folk från olika länder, det kan vara en betydligt större kulturkrock när en svensk ica-kassörska från en arbetarfamilj får barn med en svensk kirurg från en överklassfamilj. Vilken kultur man bär handlar inte bara om vilket land man är från, det handlar om hur man är som person.

Kommer man bra överens och har lika värderingar så ökar chansen för en bra relation, oavsett ursprung.

Någonstans handlar det om att respektera varandra och varandras olikheter. Om han inte firar jul kan han ändå respektera att du gör det, utan hånfulla kommentarer och vice versa. Kan man kompromissa om de stora sakerna tror jag att det kan gå men klarar man inte de stora bitarna så säger det sig självt att det i längden blir oerhört påfrestande och att detaljer blir til stora problem.
Det handlar om att hitta likheter (man har oftast fler likheter än olikheter) och respektera olikheter. Är det väldigt stor obalans mellan likheter/olikheter så får man helt enkelt värdera om det är värt att kämpa vidare...och det här menar jag gäller i alla relationer, oavsett ursprung.

Hoppas att ni hittar en lösning för någonstans har ni ju ändå valt varandra och där har ni en stark likhet! =)

Det är ju ganska svårt att ge råd om man inte vet exakt vad ni tycker olika om..

Tack för alla råd,tänkte sätta mig ner och prata med honom... Så får vi se om det löser sig=)