Är det nån som kommer ihåg den sången? Vi sjöng den när vi var små.. Den börjar så här: Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin fin fin Josse Josse Josse fin. Den enda skatt hon ägde det var en symaskin..
Sen slutar den ganska sorgligt med att hon sitter på havets botten och syr.
Nån som har hela texten till den??
Det var en gång en flicka som hette Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Den enda skatt hon ägde, det var en symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Hon hade ock en fästman som hette Jonatan,
Jonatan tan tan, Jona Jona Jonatan,
och han var inte fager men hon var likadan
likadan dan dan, lika lika likadan.
Han ägde en skuta som uppå böljan for
böljan for for for, böljan böljan böljan for,
den hade han fått ärva av sin gamla mor
gamla mormorsmor, gamla mormorsmormorsmor.
Han skrivade ett brev till sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin,
och bjödna uppå skutan med hennes symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Och när de hade seglat uppå den blåa sjö,
blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö
de stötte mot en klippa invid den gröna ö
gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö.
Och Jonatan han sade: ?Jag tror vi sitter fast.
sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast,
jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
vår ballast last last, vår ba vår ba vår ballast.
Så slängde han ballasten, och det var symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
och efter det så slängde han sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Nu går han där och sörjer sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin
som sitter där på havets djup och trampar symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Det var en gång en flicka som hette Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Den enda skatt hon ägde, det var en symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Hon hade ock en fästman som hette Jonatan,
Jonatan tan tan, Jona Jona Jonatan,
och han var inte fager men hon var likadan
likadan dan dan, lika lika likadan.
Han ägde en skuta som uppå böljan for
böljan for for for, böljan böljan böljan for,
den hade han fått ärva av sin gamla mor
gamla mormorsmor, gamla mormorsmormorsmor.
Han skrivade ett brev till sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin,
och bjödna uppå skutan med hennes symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Och när de hade seglat uppå den blåa sjö,
blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö
de stötte mot en klippa invid den gröna ö
gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö.
Och Jonatan han sade: ?Jag tror vi sitter fast.
sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast,
jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
vår ballast last last, vår ba vår ba vår ballast.
Så slängde han ballasten, och det var symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
och efter det så slängde han sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Nu går han där och sörjer sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin
som sitter där på havets djup och trampar symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Det var en gång en flicka som hette Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin
Den enda skatt hon ägde det var en symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin
Hon hade och en fästman som hette Jonatan
Jona tan tan tan, Jona Jona Jona tan
och han var inte fager men hon var likadan
likadan dan dan, lika lika likadan
Han ägade en skuta som uppå böljan for
böljan for for for, uppå blåa böljan for
den hade han fått ärva utav sin gamla mor
gamla mor mor mor, gamla mormors mormors mor
Han skrivade ett brev till sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin
och bjöd ´na upppå skutan med hennes symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin
Och när de hade seglat uppå den blåa sjö
blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö
dom stötte mot en klippa invid den gröna ö
gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö
Och Jonatan han sade: "Jag tror vi sitter fast"
sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast
jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
vår ballast last last, vår ba la la la la last
Så slängde han ballasten och det var symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin
och efter den så slängde han sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin
Det var en gång en flicka som hette Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Den enda skatt hon ägde, det var en symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Hon hade ock en fästman som hette Jonatan,
Jonatan tan tan, Jona Jona Jonatan,
och han var inte fager men hon var likadan
likadan dan dan, lika lika likadan.
Han ägde en skuta som uppå böljan for
böljan for for for, böljan böljan böljan for,
den hade han fått ärva av sin gamla mor
gamla mormorsmor, gamla mormorsmormorsmor.
Han skrivade ett brev till sin kära Josefin,
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin,
och bjödna uppå skutan med hennes symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
Och när de hade seglat uppå den blåa sjö,
blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö
de stötte mot en klippa invid den gröna ö
gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö.
Och Jonatan han sade: ”Jag tror vi sitter fast.
sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast,
jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
vår ballast last last, vår ba vår ba vår ballast.
Så slängde han ballasten, och det var symaskin,
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
och efter det så slängde han sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin.
Nu går han där och sörjer sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin
som sitter där på havets djup och trampar symaskin
symaskin skin skin, syma ma ma ma ma ma skin.
oj.. du hann före! 
Hahahahaaa snacka om att vara synkade 
Ojdå, var snabba vi var, måste blivit inlagda precis samtidigt... ;)
Hahaha Behövde visst inte svara jag
Som liten avskydde jag den sången, jag heter Josephine och det enda som alla kom i håg att tralla på var -Josefin trampa symaskin på havetsbotten.
Nu tycker jag den är gullig 
Å tack alla