Fråga till er som har barn som bits eller blir bitna

Jag jobbar på förskola. (Har inga egna barn)

När vi har barn som bits måste man ha stenkoll på det barnet hela tiden o markera att det är fel. Men det är inte alltid man hinner se när det biter, det går ju så fort. Men som sagt... markera att det är fel när man ser att barnet är på väg att bita.

för mig så harjag en son som bitter å sm förälder så vill jag att dagis personalen säger till han varje gång .. och tar ut han han ur leken för det händer oftast... när han leker och tycer d är roligt .....

sen vill jag att dom tar upp det med mig när jag kommer ... å jag rnger oftast upp föäldern ellerpratar med fäldern vars barn har blivit bitten

Jag jobbar också på förskola som förskollärare.

Det enda som hjälper är att punktmarkera barnet och markera på en gång att det inte är ok att bitas (om man inte hinner fram i tid) eller förhindra att det inte händer.

Små barn som bits gör det nästan aldrig för att dom ska vara elaka mot barnet som blir bitet. Dom gör det oftast när det kommer starka känslor. Det kan alltså vara att "bitbarnet" (usch vilket hemskt ord! ) tycker om det andra barnet väldigt mycket, är arg, lessen, glad...

Det är förstås jättetråkigt när det händer, att ett barn biter ett annat barn. Men oftast är barnet som bits så litet så det går itne att resonera om det. Därför är det inte heller mycket som föräldrarna kan göra, tyvärr, om det inte händer hemma.

Min son ble bitt på dagis en periode tidligere. Som foreldre gjorde vi ingenting, selvom det selvsagt var tråkigt at sonen vår helt uten grunn ble bitt. Vår son var oxå "for snäll" og sa aldrig i fra.

Men som JCA säger, så er barnen som biter gjerne små, og med mye følelser. Barnet som bet vår son hadde dessuten et problem med øret, som foreldrene da ikke visste om. Han hørte ikke ordentlig, og klarte derfor ikke lære seg å uttrykke seg verbalt. Han var derfor veldig frustrert og bet barn helt uprovosert.

Att bara markera att bitas är fel avhjälper ju inte beteendet. Försök istället att ta reda på orsaken och få barnet till ett annat beteende dvs tala om/visa vad barnet ska göra istället.

Det är vanligt att barn som har ett dåligt språk får uppmärksamhet genom att bitas. Öva då språkinlärning eller andra sätt att uttrycka sig, med barnet.

Jo, det är klart att man måste ge barnet redskap till att uttrycka sina känslor. Men det kommer ju när man säger till... Nej, du får inte bitas! Klappa fint i stället... Eller Nej, du får inte bitas! Du får gärna vara arg och skrika istället...

Det primära är ju Nej, du får inte bitas... Sen när det har lugnat ner sig lite kan man ju börja jobba med det andra.

jag har både och....

... sonen är en som har bitit mycket men bara mig och sambon och -tyvärr- lillasyster. Vi markerar naturligtvis att det är fel att bitas och säger att pussa/krama istället, frågar varför - vad som är fel osv. Han slutade ett bra tag men nu är det som att det har kommit tillbaka lite.

.... han har även blivit biten på dagis, enligt personalen så har han aldrig bitit någon där eller gjort nåt för att förtjänat att bli biten. Det hände 4 gånger på en kort tid och då blev jag lite irriterad faktiskt, samtidigt som jag vet hur oerhört snabbt det kan gå. Man kan iaf. inte anklaga barnet, inte föräldrarna eller personalen heller.... alla gör nog så gott de kan för att undvika dessa situationer men det händer ändå.

Tack för era svar. Saken är den att bitbarnet är drygt 3 år, och då tycker jag att man är stor nog att förstå att man inte biter, det är skillnad om det är en lillis som inte förstår bättre.
Som det är nu är det nästan så vi funderar på att byta dagis...

Oftast finns inga orsaker bakom att ett litet barn bits, det är inte ovanligt att 1,1/2-2 åringar biter. det är en utvecklingsperiod som kan göra att barnen får raseriutbrott eller bits.det finns inget man kan göra förutom att markera att det är fel., bitandet kan åxå vara en sklags trotts, men det tunnas med tiden ut för att vara borta vid ca:4 år.

Det dagisperonalen absolut ska göra är att ha en extra personal som alltid är med "bitbarnet" o hinner, gå imellan innan barnet hinner bita för att bryta beteendet. detta för både bitbarnet o de som blir binas skull. bättre att ha någon som hela tiden förhindrar att det sker, på så sätt blir det inte heller för mycmket åtsägningar till bitbarnet heller o då bryts ovanan.

Jo visst finns det en orsak till att barnet bits och fortsätter att bitas.
Den orsaken kan vara att barnet inte vet hur det ska uttrycka den känslan som bitandet står för, samt uppmärksamheten det får. Genom att träna på att uttrycka känslor genom handlingar och ord så kan man få bort beteendet. Jag vet det eftersom de arbetade med det på ett dagis.
Det är vanligt att det är barn mellan 1,5-2,5 år som biter just för att de inte kan uttrycka sig med andra handlingar eller ord (språket har ju inte kommit så långt då). Det gör att det "växer bort".

Bitandet ger också så mycket uppmärksamhet. Även om det är negativ uppmärksamhet så är det en uppmärksamhet som stillar barnets "se mig". Det gör det också till en ond cirkel.

Det personalen ska arbeta med, även om barnen är små, är känslor och språk. Sätt ord på känslor och låt barnen se och uppleva olika känslor och vad man gör åt det.

Oj, 3 år Vad säger personalen på förskolan då? Har det hänt igen?

Vad jag menar är att det går att förebygga! Man ska inte vänta tills barnet gör om det = bits igen, för att då försöka rätta till det genom tillsägning och visa "klappa fint".
De flesta barn bits ju inte, alltså de kan tygla sina impulser och uttrycka det de vill på annat sätt. Det är det personalen måste arbeta med och ge barn som biter, impulskontroll och kommunikationsförmåga. Det kan man träna på flera sätt.