Ni som diskuterat planerat snitt på spec. mödravården på Huddinge sjukhus, skulle behöva lite hjälp!

Fick beviljat snitt idag!

Gratulerar!!

Vad hände och vad sa dom?

Tack så mycket mammutten81!

Jag kom dit, läkaren presenterade sig och sa ett min läkare på MVC skrivit tydligt varför jag vill ha snitt, men att hon ville att jag själv skulle förklara varför jag inte ville föda vaginalt. Förklarade varför, och hon sa att för det första kan hon aldrig tvinga någon som inte vill föda vaginalt att göra det. Sen sa hon att eftersom hon är förlossningsläkare måste hon informera om att hon förstås förespråkar vaginal förlossning framför snitt, såvida det inte finns tillräckliga skäl att få snitt istället. Hon förklarade att det finns tre risker som ökar vid ett snitt jämfört med vaginal förlossning: Risken att få infektioner, blodpropp och större blödningar är större vid snitt. Sen sa hon bara att -Jamen då gör vi så att vi bokar en tid för snitt till dig 7-10 dagar innan BF. Du får gå på inskrivning på BB dagen innan och du får då träffa narkosläkare, kirurg osv och sen dagen efter blir du snittad. Du får hem ett brev inom en vecka med ditt snittdatum! Sen fick jag gå, det tog en halvtimme.

Vad smidigt det gick!! Skönt!
Hur förklarade du att du ville ha snitt?

Då borde jag kanske inte oroa mig för att få planerat snitt denna gången (känner nog att det är det jag vill).
Sonen plockades ut med katastrofsnitt efter att de prövat allt och jag slet som ett djur för att få ut honom. Mådde dåligt efteråt men har kommit över det mesta.

Jag ska också träffa en läkare direkt..betyder det att beslutet kan tas på en gång? Hoppas det!
Jag ska iofs inte dit förrän i maj, de hade sån väntetid och jag är ju bara i vecka 7 (8 imorgon) än så länge.

hammarby: Ja, alltså jag berättade som det var. Att jag var jätterädd för smärtan, att jag får panik och inte vill vara med längre. Sen berättade jag också att min mamma och syster höll på att dö vid förlossningen och att även andra nära haft problem vid vaginal förlossning och att jag var jäterrädd att både jag och barnet skulle dö eller få stora problem vid födseln. Min mamma tog sin förlossning väldigt hårt och ältar det än idag varje tillfälle hon får, och mår fortfarande dåligt över det. min syster fastnade och låg i säte som ingen upptäckt innan hon höll på att komma ut och min mamma hade fruktansvärda smärtor och skulle då katastrofsnittas, men sen i hissen dit höll båda på att dö och dom fick dra ut min syster ur mamma i hissen med händerna åt fel håll och vända henne inuti min mamma med halva armen inuti henne och min syster fick återupplivas för hon var helt blå och andades inte och min mamma fick en nära döden upplevelse när hon såg ovanifrån vad som hände och att läkarna och personalen skrek och sprang omkring och hon tänkte att hur ska det gå med mig, som var så liten, ska jag bli moderlös nu... Har fått höra om hur hemskt fruktansvärt det var och att dom nästan dog hela min uppväxt. Fick ju dessutom dödsbud då när jag var liten om min mamma och syster innan dom visste om dom klarade sig, min pappa ringde och grät från förlossningen och sa att nu dör dom båda två, både mamma och min lillasyster. Det sitter djupt i mig det där.

Ursäkta föresten att det blev lite konstigt med stavningen och jättelånga meningar.