Jag är snart ensamstående med en 2-åring och en bautahund och känner att jag bävar lite för det faktiskt!
Vi kommer också bo på 2:a våningen och det känns verkligen inte så jättebra att lämna dottern ensam, även bara för en snabbtur ner på gården. Men hur ska man annars göra?
Dessutom kräver det verkligen dubbelt så mycket av en att se till att båda får det de behöver och "har rätt till".
Promenader på morgonen innan dagis, på med alla kläder, nerför trapporna, gå ut, in igen, uppför trapporna, ner, till bussen, iväg, lämna på dagis, jobba, hämta på dagis, fort hem till hunden, upp och hömta honom, ner, ut, in, upp igen, laga mat...
För att inte tala om de dagar man är sjuk och har både barn och hund att orka med.
Själv känner jag att det är på gränsen till för mycket, men det är jag det. Har haft rätt mkt omkring mig ändå, så det kanske är därför. Dessutom har jag som sagt en STOR hund.
Hade jag vetat detta hade nog JAG väntat tills dottern var större.
Dessutom kostar det ju mycket med både mat, försäkring, veterinär osv.
Förlåt om jag varit lite negativ, hoppas du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig och lycka till!