Nyktofobi?

Nickar* JAg är fruktansvärt mörkrädd INOMHUS inte så farligt ute om jag inte måste gå där det inte finns gatlampor. MEn innomhus är jag hysteriskt mörkrädd måste jag vara själv en natt så har jag alla lampor tända och ändå vågar jag inte sova.

(Äsch. Jag som trodde det handlade om att ara rädd för att vara nykter... )

Jag hade konstiga slängar av mörkrädsla i perioder, mellan 15- och 20-årsåldern. Men det är åtminstone tio år sedan sist nu. Eller ja, mer ett väldigt starkt obehag än direkt rädsla. Fast mest hade jag för månljus. Alltså mörker med månljus. (Makes no sense, känner jag.)

Det har aldrig varit så illa att jag behövt hjälp med att hantera vardagslivet p.g.a. det dock, så jag kanske inte "kvalar in".

jag har det oxå, fy vad det är jobbigt

Jag känner det i vårat hus..
Ja vet inte om de finns "nåt" här..men ja tycker mig ha hört saker som går omkring på övervåningen när man varit ensam hemma osv..å så fort ja går i hallen känner jag att nackhåren reser sig..om det är mörkt alltså..
Djur brukar ju känna av det där bättre om det finns "nåt.."
en utav våra katter reste ragg å fräste ute i tomma intet..de va lite läskigt..ja upplevde de inte själv..men min mamma berättade..

Så tror ja på spöken oxå.. tycker de finns alldeles för mycke bevis för att ska finnas!!

Undrar vad motsatsen heter? Fobi för ljus. Jag har alltid funnit mörkret tryggare än ljuset av ngn konstig anledning. Mörkret är liksom omslutande och lugnande.

Jag är 26 och är väldigt mörkrädd periodvis.. Inte skäms jag för det, tycker inte du heller behöver göra det :)

Min pojkvän har en trappa där de är öppet mellan stegen..å så en gång när ja skulle gå ner greppade han tag om hälsenan..bara på skoj..så sen dess tror ja de ska gripa tag nån i min fot när ja går ner.. så har han väl skrämt mej när de vart mörkt förut oxå..

Undra varför man är mörkrädd egentligen :P

Min sambo skojade med mig en kväll och hade bundit ett snöre om sopskyffeln som då rörde sig. Vi hade kvällen innan sett ett program om spöken och jag trodde givetvis att det spökade i vår lägenhet. Det resulterade i en panikattack som varade i 20 min. Haha, jag fattade verkligen inte. Och gissa om min sambo var ledsen när han upptäckte HUR rädd jag verkligen blev..

haha..naaw..stackare :P

Nej, iallafall inte nu längre. När jag var tonåring och torsk på skräckfilmer så hade jag en "mörkräddhetsperiod". Jag kan bli uppjagad än idag, men det är jag själv som triggar det. Låter jag bli att skrämma upp mig själv så går det hur bra som helst.

Månljus, som nån skrev om tidigare, gör mig bara tillfreds!