Ni som jobbar med utvecklingsstörda personer

Glömde fråga ,jobbar ni på ett gruppbostad eller hemma hos nån?

Jag arbetar på en daglig verksamhet med en grupp på 12 personer på ett cafe där vi tillverkar för försäjning sallader,smörgåsar,smörgåstårtor,fikabröd av alla de slag.
Varför jag arbetar med funktionshindrade som det heter nu förtiden är för att det är ett mycket givande jobb,roligt är det också.
Visst det tar lite längre tid...men vem har bråttom,men dom är otroligt duktiga och noga med vad dom tillverkar.Av kommunen har vi högsta betyg på våra produkter och beställningarna blir bara fler och fler.
Dom vi har tillhör klassen 1 dvs lättare grad av funktionshinder.Jag har även arbetat med dom som har graden 4-5 men min rygg orkade inte med alla tunga lyft som det blir då.
För mig är dom helt underbara människor,man får så himmla mycket tillbaka,och det är ett så roligt arbete.Vet inte cad jag ska tillägga...sök ett arbete inom din kommun och testa du kommer inte att ångra dig.

Jag jobbar som personlig assistent.Och bättre jobb kan man inte ha.Han som jag jobbar hos är en man på 54 år och har en hjärnskada.Och han är en mycket trevlig man med mycket humor.Och han klarar mycket själv.Man är där på grund av att han tar mycket tabletter och hjälper honom i dom dagliga sysslorna.Och han har eget boende så man jobbar ensam både natt och dag.Vi är väl sammanlagt ca 7 st som jobbar där.

Jag jobbar inte med utvecklingsstörda men skulle gärna prova, det är viktigt att möta alla sorters människor och få lära sig att alla är olika. Spännande skulle jag tycka. Så man kan lära sig varandras olikheter - och likheter.

Ungefär som med barn och gamla, varför vill man det? Samma sak där, för att man har ett människointresse.

hej! Jag vill bara berätta om min goa svåger Charlie...han är 19 år och har Downs Syndrom. Han har lyst upp mitt liv från den första stund jag träffade honom! Så mycket skratt och glädje den killen kan ge är helt otroligt!
Han har lärt mig så mycket.....att ha en person som är så nöjd med livet och kan få en att skratta även om man är på värsta tänkbara humöret och som blir så tacksam för minsta lilla är verkligen få förunnat.
Tänk när han hälsade på oss på BB min och Christoffers dotter föddes. När Charlie höll i henne för första gången så tittade han henne djup i öonen och sa `Gumman, Jag ska lära dig allt jag kan....Äta chips och spela bingolotto`!!!!!!
Visst är det gulligt?! Livet behöver inte vara mer komplicerat än så!
Jag vill även tillägga att han kan verkligen gå en på nerverna ibland också...som alla tonåringar!

Men jag önskar att alla skulle få chansen att lära känna en så jordnära person.

Lycka till och jag hoppas att du kommer ge yrket en chans!
Kram!

Flera?

Jag jobbar på en gruppbostad med ett härligt gäng som har Downs.
Jag valde det här jobbet för jag är intresserad av människor, och människors utveckling. Det är väldigt lärorikt, de är som de är, de bryr sej ofta inte om vad andra tycker och har inte svårt för att visa känslor, härligt!

Jag har jobbat på tre olika gruppbostäder tidigare (som vikarie) och trivdes jättebra med jobbet. Det var ett av de roligaste extrajobben jag haft, inte minst för att man får så mycket tillbaka av de boende i form av glädje och energi. De personer jag har jobbat med har haft bl.a. olika grader av både fysiska och psykiska handikapp samt Downs syndrom och autism. Jag har ingen vårdutbildning utan halkade in på ett bananskal en sommar.

Jag skulle absolut rekommendera folk att prova på ett sånt jobb, man lär sig så mycket om sina egna begränsningar och förmågor och om andra människor och deras världar. Tyvärr är lönen rätt usel.

Ja, de e ingen bra lön, men det brukar vara högre lön inom handikappomsorgen än sjukvården.

Jobbar på en särskola med utväcklingstörda barn (10-16 år)och trivs super bra. jag skulle aldrig bytta jobb. det är den bästa som finns. visst att ibland bli jobbigt men det gör över så fort de börjar skratta.man måste älska det jobbet och de barn/personer.