Storasyster är så elak mot lillasyster, vad göra? Desperat!

Prata med dom på BVC igen! Och verkligen säg till dom att det här behöver jag få hjälp med, jag kan ju inte ens gå på toa innan något händer!

Har du provat att ta minstingen med på toa? Jag kan tänka mig att storasyster är svartsjuk på lillasyster! Du kanske skulle göra något bara med stora tjejen, så får pappan ta hand om minstingen.

Är inte det en rätt så naturlig reaktion?? Det var säkert inte svaret du ville höra.. Vi har ett syskon på g och jag tror att det kommer att bli så.. Våran dotter är nu 2,5 år och hon är precis som eran 2,5-åring... Jag tror att det har med åldern att göra... Du kan ju pröva att ringa BUP... Eller försöka prata med bvc igen...

Sätt henne vänligt men bestämt på hallmattan. Tala om varför hon ska sitta där och att hon ska sitta kvar tills (den som satt henne där) säger att hon inte behöver sitta där.Det ska inte va ett straff att vara på sitt rum. Hon ska ju slappa och sova å leka där.
Hon ska bara sitta på mattan när hon varit våldsam mot sin syster, låt henne sitta där 3 minuter. Den som sa att hon skulle sitta där säger till henne när hon får gå därifrån men inte utan att ha pratat först om att hon gjorde fel och att hon ska säga förlåt.

Vår dotter kan tom gå dit självmant när hon gjort illa sin syster vilket nästan aldrig händer numer. Jag brukar förklara för henne att vi slåss inte i vår familj väldigt självklart. Inga leksaker får hon ha... I början flög skorna omkring ... jag lät dom och när vi hade vårt samtal sa jag till henne, men titta så här ser ut, det ser ut som VI måste städa upp.
Om man inte sätter sitt barn på mattan i tid å otid så förblir den effektiv och oftast kan man lösa andra saker genom att prata.

Ta upp henne i knät, krama henne och prata om hur hon känner. Hon vet säkert redan att hon gör fel, men hon vet inte hur hon ska hantera de känslor som kommit upp nu när hon fått en lillasyster.

Jag har en 2 åring som inte är elak mot sin 6 dagar gamla syster men kan skrika rätt ut och hoppas i vår säng om systern ligger där och gosar. Jag tror det har med att han känner han fått konlurens om mamma och pappa. Vi har som du provat att bli rejält arg och säja ifrån och även lungt säja ifrån samt sätta in barnet på dess rum men det hjälper inte, Försök med kanske att uppmuntrar storebror att vara med när du grejar men systern. Du kanske kan också försöka ibland att bara göra nått ihop mwed det äldre barnet då inte lilla syster är med alls det kanske skulle hjälpa. Har nämligen själv tänkt att jag ska göra det med vår son så han känner att jag bara är med honom.

Jag håller med Bonanza och Millenium! Kärlek och förståelse och egentid med föräldrarna är vad hon behöver! Man kan inte förvänta sig att en 2½-åring ska ha så mycket insikt i hur bebisen känner sig eller vad den behöver! Hon är för liten för fy-mattor, eller att tänka efter på sitt rum och jag tror hon bara gör saker i smyg om ni reagerar med ilska. Sådant gör bara att hon känner sig ännu mer avundsjuk på lillasyster. För er "stora" flicka är det hennes egna känslor och reaktioner som är viktiga och dem ni ska prata om; inte hur lillasyster mår!

Har precis läst Jesper Juuls "Här är jag! Vem är du?", där han tar upp exakt det här problemet! Jag gillar det jag hittills läst av honom, så jag ger dig hans tips lite kortfattat...
Enligt Juul beror inte detta beteende på direkt svartsjuka, utan storasyster håller bara på att anpassa sig till den omvälvande förändring det är att få ett syskon. För henne är det inte bara enbart glädje att få en bebis i familjen, såsom det är för er vuxna, utan också besvärligt. Hon är ledsen och känner sig frustrerad, men uppfattar inte att ni vuxna har dessa känslor, och försöker då ta ut dessa i smyg. Hon drar slutsatsen att det är henne som det är fel på, eftersom ni vuxna inte tycks besvärade av lillasyster. Hon har lite dåligt samvete över detta, menar Juul. Nästa gång hon ger sig på lillasyster, tröstar ni den lilla i första hand och sedan tar ni upp storasyster i knät och säger något i stil med (citat):
"XX, det går plötsligt upp för mig att du måste vara irriterad på din lillasyster ibland. Jag har inte tänkt på det förrän nu, då du nöp henne- kanske för att jag själv inte har varit irriterad på henne än. Tycker du att hon tar stor plats i vår familj?"
Juul menar att du inte ska kritisera att hon slog henne, det vet hon redan att det är fel, men hon behöver få veta att det inte är henne det är fel på. Detta görs bäst genom att bekräfta hennes känslor.
Lycka till!

Jag har precis läst barn psykologi i skolan, barnskötar utbildning.
Jag tror att de rör sig om svartsjuka och att hon känner konkurrens i familjen och vill ta plats och höras för att den lilla nya tar sån tid från er vuxna, men låt store syster vara med när ni gör saker så hon känner sig behövd. när du ska byta blöja låt syster hjälpa till hämta blöja o kanske få klista igen den. så att hon känner sig delaktig och inte bara i vägen när bebisen skriker och behöver sina beoh tillfredsatällda. hon behöver bara känna sig behövd och få kärlek och se att hon är behövd genom att kunna hjälpa. stäng inte in henne på rummet tror nog inte det är nån bra idé. men det där med att sätta henne några minuter på mattan verkar bättre. Men jag vet inte säkert bara ett förslag, kan gå. lycka till!

Vi har det likadant. Mina barn är 4 och 2 och storebror tjuvnyper lillebror ofta.

Jag tror det väller upp massa känslor som hon inte vet hur hon ska hantera så i ren frustration blir det nyp å dyl.

Jag måste tillägga att vi sa till precis som Bonanza skrev i ca 6 månader å var faktiskt lite förtvivlade ett tag för det beror ju inte på att hon är elak. Men hon är världens goaste mot sin syster nu och det handlar nog om att hon ska acceptera henne, just nu är hon säkert lite som en docka inte en person, men allt mer som ni uppmuntrar att hjälpa till med att tvätta lillasyster å välja kläder åt henne å så, så kommer hon framstå som en person. Sen sa vi ofta Josefins namn när vi pratade med Jessica som bäbis. Josefin vet vad vi sa medan Jessica bara var glad att vi pratade.

Jag blir tårögd när jag hör dom fnissa å skratta i deras rum, japp dom delar rum å sover utan problem nu. Vi är bortskämda och vi vet det.

Tack så jätte mycket för alla bra tips och ideer.

Nu känns det lite bättre och jag kan jobba vidare med henne.
Jag kände mig verkligen desperat innan idag.
Nu på eftermiddagen har vi bakat bullar Hela familjen, alla har hjälpt till och det har varit en sån go känsla.
Men det är alltid lättare på helgen när båda är hemma.
Sen på vardagarna när bara jag är hemma med barnen börjar det väl igen.
Nu ska jag ta nya tag och prova mig fram till våran metod som hjälper.

Tack än en gång

Lycka till och berätta gärna vad som funkade för er

Jag tror det går i perioder!

Min äldsta var 14 mån när Hakim föddes och efter några månader började han slå honom , varje tillfälle han fick, kunde inte lämna dom i vagnen när jag skulle klä på mig för då satt Hakim med riv sår i hela ansiktet!

Men nu en dag så kom jag plötsligt på att Mario slutat slå lillebror,!

Nu kramas han o pussas istället! Mycket bäöttre!

så hoppas att det bara är en period för din dotter!
Det har ju blivit en enorm omställning för henne så hon måste ju reagera på något sätt!
Lycka till!!!

2rok har precis som jag läst och ger tipst från jesper Juils bok, jag gillar han och mitt råd är att köpa den boken och läsa. För jag tror inte man ska bestraffa en 2,5 åring som oxå har känslor kring den lilla som kommit ut
Lycka till!!!

Har inget råd att ge dig men vill iaf säga att jag vet hur du har det och hur det känns! min äldsta var drygt 2,5 år när vår yngsta föddes och han var ständigt på denna lilla nykomling. Slog, bet rev, skallade honom osv osv osv......jag och sambon gjorde verkligen allt för att hans svartsjuka skulle gå över. ALLT enligt regelboken men inget hjälpte. Man slits mellan skuldkänslor gentemot det äldre barnet eftersom man vet att han reagerar för att han inte kan hantera känslorna som svämmar upp inombords, skuldkänslor gentemot det yngre barnet som man inte alltid hinner skydda tyvärr!
Ibland belv jag så arg på det äldsta barnet att jag var tvungen att låsa in mig själv i badrummet för att inte blir skogstokig.
För oss har det succesivt blivit bättre, visserligen få¨r fortfarande lillebror sina slag men nu är det mer normalt syskongruff om tex storebror inte får ha sina saker ifred osv...och nu händer det alltoftare att dom leker ihop men det har tagit 1,5 år. Så ts, är ledsen att jag inte kan ge några konkreta råd, eftersom jag själv provat allt och inget funkat, men låt tiden gå och skydda den lilla så mkt du bara kan. Det kommer att bli bättre!!! kram

Det som verkar fungera bäst är att inte ge någon uppmärksamhet alls åt det elaka beteendet, fast det är svårt, utan bara trösta den som blivit biten/slagen/riven. Ignorera storasyskonet helt precis vid dessa tillfällen (annars ska han eller hon förstås ha massor av kärlek och uppmärksamhet, men det är ju givet )