• Sessrumner

    Hur ska man reagera?

    Hallå där...
    Kanske inte rätt forum, men vet inte vart jag skulle ställa frågan annars...
    Hamnade i en diskussion om detta med att "Om barnen visar sig vara homosexuella" och fick frågan hur jag skulle reagera.
    Jag funderade och funderade och kom fram till att jag inte har en aning! Jag ser ingen anledning att reagera!
      För mig är frågan oväsentlig på det sätt att de är helt ok för mig vilket som - jag bryr mig inte om vilken läggning mina barn har.
    Om frågan var hur jag skulle regaera om det visade sig att mina barn var hetero skulle jag känna precis likadant, lite sådär "Och...?"
    Är det fel? Ska man ha en reaktion?
      För mig är det en konstig fråga eftersom jag bara ser det som kärlek och inget konstigt alls... Men gör det saken värre för barnet som kommer ut?
    För det enda hemska scenariot jag kan tänka mig i den situationen vore om det hade varit svårt för mitt barn att komma ut inför mig (mer än "normalt svårt"), att h*n trodde att jag skulle ta illa upp eller så.
      Tanken på att deras beslut att berätta för mig om sin kärlek skulle ha gjort ont gör mig tårögd redan nu (och då är min äldsta bara 8), för då har jag misslyckats.
    Och DÅ skulle det faktiskt bli en reaktion - jag skulle be mitt barn om förlåtelse för att jag inte tillräckligt visat hur viktig dess lycka är för mig och att jag på något sätt fått honom/henne att tro att detta var något jag fördömde eller på annat sätt blev besviken över.
    Men det skulle vara de enda som jag kommer på nu...

    Men hur ska man reagera? Kan min inställning på något sätt försvåra ifall mina barn skulle behöva berätta för mig eller kommer det spegla dem under livet och göra den dagen till en dag då de känner att de inte har något att vara rädd för - att de vet att mamma och pappa inte har några som helst problem med detta?
    Och är det fel inställning att det faktiskt inte spelar någon som helst roll? Kan de tro att det då inte betyder något - för det gör det ju, jag vill att mina barn ska uppleva den stora kärleken o.s.v. Jag bryr mig bara inte om huruvuda det är en kille eller en tjej...

    Ja ja, nu svamlade jag - jag vet. Jag blev bara så känslomässig.
    Jag hoppas det går att förstå vad jag menar iaf, annas är det bara att fråga så får jag förtydliga mig...

    MYCKET tacksam för svar - även om det bara är funderingar och inga direkta SVAR...

  • Svar på tråden Hur ska man reagera?
  • presens konjunktiv

    Du säger att det är oväsentligt vilken läggning dina barn har. Tänk bara på att det förmodligen inte är oväsentligt för dem. Alla har vi olika upplevelser, och olika sätt att reagera, men förminska inte deras oro.

  • Sessrumner
    Du säger att det är oväsentligt vilken läggning dina barn har. Tänk bara på att det förmodligen inte är oväsentligt för dem. Alla har vi olika upplevelser, och olika sätt att reagera, men förminska inte deras oro.

    Nej, det är ju det jag är inne på lite grann att 'tänk om det spelar en betydligt större roll för dem'...
    Men samtidigt hoppas jag ju, på ett sätt, att detta är precis som med det mesta med att vara förälder. Man tar ett djupt andetag, dyker i och hoppas att det visar sig att man gjort rätt.
    För på ett sätt känner jag det som att mina barn kommer växa upp och veta att jag älskar dem och att sexuell läggning inte är någon deal-breaker i denna familjen.
    Det jag är rädd för är om jag har fel, att de inte ska veta detta.
    För mig kan barnen vara rödhåriga, feta, vänsterhänta, bögar, transor - och det förändrar inte min kärlek till dem. Jag vet att samhället (ja, jag generaliserar) inte riktigt ser det så, men jag gör det och det är det jag hoppas att de kommer veta...
    Det var därför jag tänkte att det är bättre att ställa en "dum" fråga och kanske lära sig något än att grubbla och inte söka något svar...

    Nåja, det är några år kvar tills barnen växer upp (eller, ja, det gör de ju hela tiden, men ni fattar?)... Tiden tillsammans lär förhoppningsvis lära mig vilke mina barn är.
    Det kanske känns så svårt just nu eftersom de är så små att jag inte ens kan föreställa mig dem vuxna (främst inte med en sexualitet!) och att dte därigenom blir så svårgreppat...? I don't know...
    Jag vet inte... Jag tror att man kommer jävligt långt med kärlek... Har jag klarat av att bli en bra mamma så ska jag nog klara av att "bära den kronan" i de olika skeden jag får uppleva med barnen...
    Och när eller om den dagen kommer så får jag se om jag gett barnen rätt bild, förhoppningsvis har jag det.
    Och det är väl allt man kan hoppas på antar jag?
  • presens konjunktiv

    Det är klart att det är bättre att ställa en dum fråga än att grubbla, och bara det att du ställer frågan visar ju att du är en vettig människa.

    Vad alla föräldrar borde göra är att *visa* barnen att det inte spelar någon roll för dem. Säg inte "när du blir stor och får en flickvän..." Välj hellre "flickvän eller pojkvän", "blir ihop med någon", "någon du tycker om". Förstår du hur jag menar?

  • Lovhogen

    Helt rätt det där du skrev ovan, med att inte bara anta att barnet är hetro eller homo utan lämna det öppet. Som ovan- "Säg inte "när du blir stor och får en flickvän..." Välj hellre "flickvän eller pojkvän", "blir ihop med någon", "någon du tycker om".

    Och frågan om att reagera eller inte reagera på barnets sexualitet och hur vida ens barn vill att man ska reagera om de kommer ut som ev. homo.
    Det viktigaste är, tror jag och det av egen erfarenhet, att man blir lyssnad på och att ens föräldrar visar intresse för ens person och eventuella homosexualitet. Fråga barnet hur det känner sig/mår och att lyssna/intressera sig för barnet och vad hon/han går igenom. Läs på fråga, fråga, fråga. Gärna töntiga frågor än inga alls. Då kommer du närmare ditt barn och der hela blir SÅ mycket mer avslappnat.
    /H

  • Sessrumner

    Vi använder inte "pojkvän/flickvän" just eftersom vi inte vet vilket det blir. Och barnen är ju så små så det har inte blivit så speciellt mycket såna diskussioner. Vi kommer nog använda uttryck som "när du blir kär" och "när du vill skaffa familj", där finns utrymme för både det ena och det andra.
    Vi kommer naturligtvis alltid lyssna på våra barn, hittills har vi lyckats väldigt bra och det är ett medvetet val vi gjort. Vi ser det som att om vi lyssnar på dem nu när de har "små" saker att berätta så ökar chansen att de känner sig säkra att berätta "stora" saker också.
    Och töntiga frågor... Ja, ska jag gå efter min 7:årings "suck"-min ibland när jag pratar med honom så är jag på rätt väg iaf!
    Jag är tydligen jättetöntig redan - och jag som trodde jag skulle bli en sån cool förälder, till skillnad mot mina mossiga, insnöade...
    Det känns som, efter de svar jag fått, att jag tänkt rätt på nåt sätt - att det nog kommer bli bra...
    Tack för alla svar och "tips"...

  • MonicaH

    Jag hade inte bryttmig. Jag brydde mig inte när brorsan var gay så varför skulle jag bry mig ifall Ebba är homosexuell. Är kasnke glad, då blir hon inte gravid

  • presens konjunktiv

    Men Monica, om du läser vad jag har skrivit ovan. Att inte bry sig *kan* tas som ett tecken på att du inte bryr dig om dem. Fortfarande är det ett stort steg för många att komma ut för sina föräldrar. Självklart inte för alla, men de som tycker att det är jobbigt, som har grubblat och våndats över det, förtjänar mer en ett "det bryr väl inte jag mig om". Nu hade du säkert inte sagt så direkt, men ändå. Visa att du är öppen om hon vill prata om det.

  • MonicaH

    missförstod nog varandra. menade att  jag hade inte tagit avstånd eller blivit hysterisk tack vore att jag inte ser homosexuell som några speciella, de är som alla andra, vad människor gör i sovrummet skiter jag i. jag hade hjälpt o stöttat ebba

  • Springsteen

    Min syster har flickvän o har haft i ganska många år... NÄr min syster berättade de hemma så fick hon ett Jaha... o sen sa de inte ett ord om de på något år första kommentaren om de kom när min moster hörde fel när min mamma berätta att JAG skaffat stadig pojkvän... min moster visste om de sedan länge och trodde hon menade min syster och frågade om min syster gjort slut med flickvännen???
    Flickvännen är jättevälkommen i familjen.. men hon är inte pigg på att vara med på "familjeträffar" alla i släkten vet om det och ingen (vad jag vet om) har sagt något negativt om det... '

    Min syster mådde nog sämst av att hon inte fick nån mer kommentar om det... Hon fick inget ok eller nåt sånt... utan bara ett  Jaha... Kan inte säga att jag var bättre för jag sa inte mkt mer heller.. Hon är min syster precis lika mycket om hon har flickvän eller pojkvän.. och hon är precis samma person för det... Så jag vet inte hur jag skulle reagera annorlunda mer än att jag skulle kanske sagt att det är helt ok... Vilket hon vet idag.. tycker bara inte om att hon berättar att hon är förlovad men inte med vem till vissa och jag vet inte om hon uppskattar att jag berättar med vem.. tycker att om man säger A får man säga B !!!!

    Har inte läst igenom hela tråden.. men jag tycker att de viktigaste är nog att man är ärlig i frågan... man kan ju inte leva med att säga att jag tycker de är oK o så är det inte de... blir en falsk fasad.. då är det bättre att säga vad man tycker o sen att du är ffa min son/dotter och de kommer jag alltid älska dig för.. tycker inte om ditt beslut men jag respekterar de...  man kan ju umgås även om man inte delar samma åsikter.. visst blir det problematiskt.. men går man ut o berättar att man är homo så är man medveten om att alla inte delar samma åsikter... o så får man jobba på relationen därefter... Tycker man att de är ok så säg det och lev efter de... Säger man blankt nej så får man nog leva med att man får en olycklig son/dotter och kanske mister relationen helt...

  • cleopatra2

    Jag skulle älska mitt barn ändå,men jag är egentligen emot det,men jag har faktist flera vänner som är bi eller homo.
    Men det betyder ju inte att jag håller med allt dom gör.
    Så mina barn skulle förmodligen veta att jag inte tycker om det,men jag skulle aldrig sluta älska dom och inte hellere tjata om det,det är deras liv och deras val.

Svar på tråden Hur ska man reagera?