Min egen son hade en ganska sen mognad av "munmotoriken" och vi insåg snabbt att här kunde vi inte bara köra på enligt "standardmodellen". Vi började prova smakisar vid 6 mån men han fattade ingenting och gjorde vad han kunde för att slippa få in något i munnen. Många sa att det var normalt i början att det mesta kom ut och det vara bara att gnata på, men för mig kändes det inte rätt. Han fick ju både kväljningar och satte i halsen? Som tur var kände jag ingen stress och avbröt alla "matningsförsök" rätt snart. Däremot fick han sitta mkt i mitt knä när vi åt och kring 8 mån, när pincettgreppet satte sig, var han plötsligt intresserad av att peta i min mat... Vid det laget satte vi honom i hans egen stol mer regelbundet och lät honom få en egen tallrik med lite plockvänliga saker på vid varje måltid, som han fick göra vad han ville med - helt utan vår inblandning. Ville han kasta ner det på golvet fick han det, ville han leka fick han det, och provade han att smaka fick han förstås det. Vilket han sakta men säkert också började göra! Och allt fler och fler saker dessutom.
Vår son har aldrig heller gillat skedmatning och vi har därför helt skippat allt vad pureer och burkmat heter. Det enda som, om han verkligen varit hungrig, har gått att ge honom med sked har varit gröt och välling (flaska eller napp har han inte heller tagit). Men vi har haft den inställningen att när det gäller maten är det bästa om barnet lär sig vara så aktiv som möjligt på egen hand och får styras av de egna inre drivkrafterna som hunger, aptit och nyfikenhet. För de finns där, även om de ser ut, utvecklas och mognar olika hos olika barn.
Idag 18 mån gammal är vår son långt framme både när det gäller bordsskick (ngt vi aldrig påverkat) och förmåga att reglera vad han behöver få i sig och hur mycket - förutsatt att vi erbjuder möjligheten förstås! Han är jätteduktig på att hantera olika konsistenser och bitar trots att han ännu inte fått några kindtänder och han har aldrig haft problem med att sätta i halsen eller proppa munnen för full... *peppar peppar* Och då äter han allt från knäckebröd, oliver, vindruvor, äpple, köttbitar, räkor, bönor, kikärtor, råa grönsaker som paprika, gurka...eller favoriten FRUSNA ärtor(!?) som exempel på sådant som verkligen behöver "hanteras" väl i munnen. Vi har heller aldrig haft några som helst konflikter vid matbordet, vilket ju är positivt i sig för alla!
Jag tänker att du gott kan ge din son tid och låta honom hållas tills det börjar lossna av sig själv, alternativet är att ni hamnar i en ond spiral som gör mer skada än nytta.
Lycka till!/Niccan