Jag är opererad för giftstruma för ca 3-4 år sedan och äter Levaxin livet ut. ´jag är ju frisk nu men måste äta medicinen för att jag inte har ågn sköldkörtel kvar. Tror ni att det är något prblem när man vill adoptera?
Det kan det vara, det beror på vilket land ni ska adoptera ifrån. En del länder säger nej om man har en sjukdom som kräver livslång medicinering även om medicinen gör att man är symptomfri och lever ett f ö normalt liv, jobbar o dyl. Hur som helst kommer du nog att behöva specialistläkartintyg som intygar att sjukdomen inte påverkar dig som förälder och när man pratar sjukdomar och prognoser inom adoption pratar man i 20-årspespektiv.
Ok men måste man tala om det vid läkarundersökningen då? Dum fråga kanske....jag har ju ett ärr men ingen ser ju på utsidan att jag äter levaxin menar jag. det är ju för övrigt en midicin som du kan/ska äta fast du är gravid och ammar tex, ett hormon som kroppen normalt producerar helt enkelt.
Ok men måste man tala om det vid läkarundersökningen då? Dum fråga kanske....jag har ju ett ärr men ingen ser ju på utsidan att jag äter levaxin menar jag. det är ju för övrigt en midicin som du kan/ska äta fast du är gravid och ammar tex, ett hormon som kroppen normalt producerar helt enkelt.
Man skriver ju under på heder och samvete på läkarintyget, så om du undanhåller att du äter lewaxin ljuger du ju.
Jag äter lewaxin pga hypothyreos. Det var inga problem för oss att skicka våra papper till Colombia. Har för mig att Thailand tyckte det var ok också (när vi hade det som alternativ).
Ring din organisation och hör efter hur deras kontakter tycker. Lycka till! 
Verkar helt befängt att en sådan väldigt vanlig operation o sjukdom ska vara hinder för adoption.
Då skulle jag nog snarare undra åt andra hållet, hur sjuka får barnen vara då man adopterar dom ? Många adoptivbarn kan ha dolda sjukdomar långt bak i släkten osv osv.....
Sköldkörtelfel är så vanligt att du inte alls behöver oroa dig.
För övrigt kan vad som helst hända efter att man fått sitt adoptionsbarn.
Man kan få klart värre sjukdomar ändå liksom.....
Man kan ju til o med bli överkörd.
Sluta tänk på din sköldkörteloperation o livslånga medicinering med Levaxin som ett hinder.
Jag har själv samma fel, men så klart...... jag ÄR adopterad.
antitanti: Adoption är för BARNENS bästa, inte de blivande föräldrarna. Att föräldrarna är sjuka är något helt annat än att barnen kan vara det. Om ett adopterat barn kommer till ett par där den ena har en allvarlig sjukdom kanske barnet riskerar att stå utan ena föräldern (om denna dör). Sköldkörtelproblem är en livsfarlig åkomma i många av ursprungsländerna. Kina skulle tex inte acceptera livslång medicinering. Att barnet kan vara sjukt är bara att vara inställd på. Barnen har givetvis rätt till föräldrar i alla fall.
det är säkerligen inget problem att få medgivande i Sverige. Problemet är om det finns ett ursprungsland som vill placera hos er, men det tror jag inte är omöjligt, trots att kraven på blivande adoptivföräldrar hela tiden höjs!
Självklart måste du berätta för medgivandeutredaren att du medicinerar!
Jag äter levaxin för underfunktion av sköldkörtel.
På AC sa de att det inte var ett problem inte en till Kina med de nya reglerna. Däremot sa hon att struma kan vara ett problem.
Ta kontakt med AC (eller någon annan organisation) och be att få komma dit och tala om just era förutsättningar. Vi gjorde det och det var skönt att få svar direkt på sina frågor.
Lycka till!
Oroar dig inte. Jag kan inte tänka mig att din sjukdom kommer att vara ett hinder för att få medgivande i Sverige. Det är bäst att vara ärlig. När du gör läkarundersökningen får du själv fylla i uppgifter om din hälsa, bland annat om du har lidit av "struma eller annan endoktirin sjukdom" Formuläret finns på www.mia.eu/blanketter/lakin/laksv.pdf
I utredningen kommer de att fråga om ditt hälsotillstånd och det vore bara dumt att ljuga, om det nu är så att du är frisk finns det ju ingen anledning. Kanske vill utredarna ha ett intyg från din behandlande läkare där h*n beskriver din prognos.
Sen när det kommer till att välja land så finns det vissa som inte accepterar kroniska sjukdomar oavsett vad det är, där ibland Korea och Indien. Men det finns massor med länder där friska föräldrar med kroniska sjukdomar inte är ett problem alls.
Min man har diabetes och tar sptutor 4 gånger om dagen. Vi har inte stött på några problem, adopterade från Polen
Jag kan naturligtvis inte lova att det blir problemfritt för er. Jag tycker bara att när sådana här frågor kommer upp har tråden en tendens att hamna i problemen och begränsningarna, och det är fel. Om man, trots sin sjukdom, lever ett normalt liv och mår bra så är det vanligen inga problem. Man får bara hoppa över Korea
Lycka till