Otröstlig, okontaktbar 15-månaders

Han kanske har ont? Öroninflamation eller något annat otrevligt?

Har du läst om nattskräck på nätet. Kan det vara det. I så fall ofarligt och går över.

Kommer det när han sover alltså? Dottern hade så ett tag och det enda som gick att göra var att nsätan ruska i henne så hon vaknade till. Antagligen var det nån dröm eller nåt. Det kom helt plötsligt och slitade hastigt bara hon fick vakna till

Ring bvc och fråga, låter som att han har ont eller något annat eftersom han vaknade upp och reagerade såhär.
Hade låtit mer förståeligt eller hur man ska utrycka det, om han hade blivit arg eller så innan...

usch tycker det låter som om han har ont nånstans, jag hade tagit han omgående till en läkare o frågat o fått han undersökt.
Barn brukar ju visa när de har ont eller nåt som inte stämmer o gör han så helt plötsligt så e det väl hans sätt o säga att nåt e fel??
Lycka till kramar

Vår dotter blir sådan när hon blir frustrerad och flera som har barn i samma ålder har oxå så. Verkar vara något i deras utveckling och det man kan göra är att försöka vara nära.

Vår dotter på 10 månader har gråtit så några gånger tidigt på natten. Jag trodde då att jag skulle hålla om henne för att lugna men det hjälpte inte.
Till min förvåning hjälpte det istället att prata med henne och avleda henne. Hon var nog inte vaken först, men vaknade till då jag gick runt med henne, tittade på tavlor och pratade om dem.

Låter otäckt tycker jag, när han bara får ett utbrott så där huxflux.
Fick han första utbrottet vid sängdags/natten/morgonen också?

Tycker nog det är bäst du ringer BVC och frågar. De har ju en del erfarenhet av ett och annat.

Hoppas det bara var något övergående!

Men du! Är jag helt KOKKO eller?

Min dotter som är 14 mån kan bli sån ibland. Fast jag vet inte om skriket är så monotont, det är mer som gråt, eller kraftig gråt, nästan gallskrik...
Hon vrider sig som en orm. Verkar lixom inte vilja vara i famnen utan "sparkar sig utåt" och kastar sig bakåt och håller på. Men lägger man ner henne så blir hon också arg...

Detta har inträffat när hon varit HÅRD i magen. Vi har fått ge henne microlax. (Man sprutar in lite vätska i rumpan, ngt laxermedel antar jag. Påverkar iaf inte kroppen i övrigt bara att man blir bajsnödig).
Man kan även ge laktulos i maten el dyl (flytande vätska, smakar typ socker), så blir bajset mjukare.

Så har han problem med magen (hård) kan det vara det. Eller att han är allergisk mot mjölk, gluten el dyl och får ont utav sånt.
Tror Daniela fått ont i magen någon gång när hon fått i sig komjölksprotein som hon är allergisk av och då reagerat på det här viset...

Lycka till och hoppas du får något svar på vad det kan vara!

Det har dock mestadels varit på natten kan jag tillägga. Eller någon gång när hon vilat efter lunch.

Känner igen detta.
Har en son på 12 månader som ibland får utbrott. Han kastar sig i famnen och spjärnar emot liksom. Sen sätter man honom på golvet då kastar han sig bakåt , lyfter upp han igen men han spjärnar, inget hjälper. Plus att han vart grinig på dagarna ett tag.
Han e snorig som tusan och drar sig för öronen, kanske skulle ringa och se att det inte e öroninflammation....

Vår son hade sådana utbrott för några månader sedan. Vi trodde först han hade ont och försökte med panodil, näsdroppar...tom ringde sjukvårdsrådgivningen - men snart märkte vi att det var frustration.
Har läst att barn kan bli så innan de har lärt sig känna igen och hantera sina känslor. De vill så mycket och har egen vilja men de får inte alltid som de vill eller så klarar de inte av det de vill då de är för små och svaga.
När det var som värst kunde Kristian skrika i ett par timmar i sträck och det blev bara värre om man rörde honom.

Nu får han sina utbrott fortfarnde men inte lika länge eller lika allvarligt. Utbrotten kommer när vi förbjuder något eller vi vill han skall göra nåt han inte vill.
I bland hjälper det att hålla han hårt i famnen och trösta han sen när han lugnat sig och är ledsen.

Har läst att det man kan göra är att hålla barnet och trösta sedan. Men vissa vill inte bli hållna och då kan man bara finnas i närheten och se till att barnet inte skadar sig eller andra eller saker i hemmet - de får så dåligt samvete av sånt och blir rädda för vad de har gjort.
En annan sak som kan förhindra utbrott är att när man märker att barnet börjar bli frustrerat, för det försöker göra nåt det inte riktigt lyckas med, ge det minimalt med hjälp sa att det kan klara av att göra saken.

Lycka till och ha tålamod trots att det är jobbigt och frustrerande.