Släktgård-generationsskifte-hur???
Hallå där ute! Skulle vara så roligt om det fanns någon med samma funderingar som jag. Någon att byta lite tankar med.
Bor med min familj på min pappas släktgård. Pappa har passerat 60 och börjar så smått trappa ner. Den stora frågan är framtiden! Varken jag, min man, eller min syster är intresserade att ta över jordbruket som det ser ut idag.
Mina föräldrar har inställningen att de "kör så länge de orkar".
Nu kan man ju inte ändra på någon annan än sig själv, men jag önskar verkligen att de kunde inse att njuta av åren de har kvar istället för att slita ut sig helt! De som besöker oss tycker att vi bor så fantastiskt vackert, vilket vi också gör, men då ser de inte allt slit som ligger bakom. Förr var det anställda som tog hand om allt! Nu när jag själv har familj och barn är jag inte beredd att offra varje ledig minut och en massa pengar på underhåll av trädgård, hus mm (det är en ganska stor gård...)
Jag vill istället vara så mycket jag kan med mina barn och min man! Det är ju ett I-landsproblem med även detta måste lösas på något vis. Det finns många aspekter i frågan och det blir bara onödigt långt att rabbla allt här, men du som känner igen dig på något sett eller bara vill tycka till -skriv gärna en rad!
Ladusvalan
Men då orkade inte mina föräldrar mer, klimatet blev tuffare och stora investeringar vart nödvändiga. De valde att sälja. Saknar än idag mitt barndomshem på många sätt(det har förfallit ganska mycket vilket känns tungt oxå) men jag kan ju idag se andra sidan av myntet så att säga!