Destruktiva förhållanden - hur har det yttrat sig för er?

För ca fem månader sedan tog jag mig ut ur ett destruktivt förhållande. Jag har fortfarande mycket känslor som behöver bearbetas, de återkommer hela tiden. Det vore bra att få höra andras historier, andra som har varit i liknande förhållanden.

Jag var tillsammans med en man som "hjärntvättade" mig. Han är oerhört manipulativ och duperar alla i sin omgivning. Jag började att tänka saker om mig själv och andra i min omgivning, saker jag aldrig har tänkt tidigare. Jag fick bl.a. skuldkänslor av att umgås med min familj. Han intalade sig själv och mig att jag var neurotisk. Han kallade mig "nojig" och galen på ett nedlåtande sätt. Han manipulerade terapeuter som vi träffade till att tro att det var jag som överreagerade. På något vis fick jag aldrig fram vad jag kände och tänkte. Jag började t.o.m. själv att tvivla på min uppfattning av händelser.

Han var som desperat efter att få som han ville på vissa områden som var viktiga för honom. Han använde sig av vissa strategier. Bl.a. sa han ja till sådant som jag föreslog - ända fram till den dag som vi planerat inför. Då säger han nej och blir jättearg. Varför hade jag inte tagit upp detta med honom, menade han. Om han inte ville diskutera något med mig blev han iskall och hånfull. Ibland fick man en störtvåg av ord, anklagelser och förveckligar över sig, vilket slutade med att man blev helt förvirrad och gav upp. Han växlade mellan aggressivitet och martyr för att få som han ville. Jag får fortfarande kämpa för att inte gå på hans martyrspel.

P.g.a. att jag hade problem med rygg och bäcken blev han arg på mig när jag rörde mig mycket, exempelvis när jag gick till affären.

Han såg aldrig sin egen roll i vad som hände. Han kunde säga helt iskalla, nedlåtande saker till mig och fattade inte varför jag blev upprörd.

Till slut insåg jag att det var dags att ta mig ut ur förhållandet. Jag insåg att vårt förhållande inte var jämlikt och han var på väg att inta någon slags destrukiv papparoll. Han fick sköta och bestämma det mesta, för jag kunde och orkade inte sätta emot. Jag var så försvagad att jag fortfarande får panik av att konfrontera honom, att hamna i konflikter.

Det konstiga är att jag upplevde vårt förhållande som relativt välfungerande då vi var tillsammans. Men han uppvisade detta beteende mer och mer, ju mer seriöst vårt förhållande blev. Jag misstänker att jag blundade för dessa sidor. Jag visste också vad jag skulle göra för att slippa göra honom otrevlig. Till sist blev det helt enkelt för mycket och jag kom till insikt om vad som hände i vårt förhållande.

Är det någon som känner igen detta beteende på något vis? Hur har det destruktiva yttrat sig i era förhållanden?