Hatar mitt illamående!

Puff

ja blir med väldigt illamående och dålig i magen när ja blir nervös ledsen eller arg å de e skit jobbigt bokstavligt men ja vet ej vad som kan hjälpa dig. du kanske tänker för mycket på tex om du ska göra något roligt så kanske du tänker för mycket på det omdevetet med. ja kan själv om ja ska till någon kompis å ha mys kväll eller om vi ska ut så blir ja så nevös så ja mår illa å blir dålig i magen men ja blir mest illa mående bara när ja är dålig i magen . ville bara skriva något till dig massa varma kramar

Detta kan låta banalt men du kan väl prova att knapra och suga på isbitar. Lättillgängligt och det har funkat för mig... Värt ett försök i alla fall!

Hej!

Tack för ditt svar!
Ja, magen är riktigt jobbig. Som tur är brukra det gå över när man väl gör det man ska göra, t.ex. kommer in hos läkaren. Är det så för dig med?
Det måste noh vara så, att jag tänker på det omedvetet, för min kropp reagerar ju så starkt!
Just nu sitter jag och skakar och gråter och det ENBART för illamåendet. Trots att hela min framtid står på spel hos denna psykolog! Antar att min kropp vet om det...

En massa, varma kramar tillbaka!

Joonas

Oj, fungerar det på dig? Hur kommer det sig att det hjälper?
Själv dricker jag mycket vatten eftersom jag inte kan äta. Har fått i mig lite fil och mosad banan.
Tur att jag ska dit snart!

försök och tänk att de kommer ej vara farligt att gå till psykologen/läkarn och om du träffat honom henne innan så vet du ju vad de e för någon typ å inget farligt kommer att hända iof lättar sagt än gjort vet ej riktigt va man är nervös för men ja kan säga så här som har hjälpt mig lite.

När ja träffade min sambo han är av utlänskt härkomst han har väldigt stor familj/släkt. så när vi skulle åka till hans föräldrar och hälsa på så han han aldrig till mig att halva släkten va där utan han berättade de oftast när vi bara va en bit i från, för hade ja vetat det hade ja ej gått hemmifrån. som tur va åker vi bil för ja fick panik i bilen viste varken in eller ut ville bara hoppa av bilen å åka hem igen blev så nervös och dålig men sen när vi väl hade kommit in å hälsat på alla så blev det bättre men va fortfarande nervös men sen efter ca 1år när ja träffat nästan alla och flera gånger så va de ej så jobbigt för mig längre.

tycker de e mycket lättare för mig nu med att träffa nån ja ej sett förut eller bara fråga någon personal i en affär om hjälp som ja ej kunde göra innan. vissa av mina kompisar har blivit chokade för ja har blivit mer öppen och kunnat fråga männskor saker som ja ej känner som ja ej kunnat innan. de va en väldigt jobbig period för mig när ja tvingades träffa nya men de har faktiskt hjälp mig så mycket och min sambo gjorde så medvetet mot mig så ja skulle kunna hantera det.
kram kram

j

Har aldrig träffat den här psykologen, har ingen aning om hur han är överhuvudtaget. Därför känns det väl extra jobbigt.

Det var smart av din sambo att säga det precis innan. Om dun är som mig och även som din sambo sa, hade du aldrig följt med om du vetat om det. Bättre att vara nervös fem minuter innan, än en vecka i förväg!

Skönt att höra att det blivit lite bättre för dig, det finns hopp!

Kram!

Jag känner igen mig.
Sitter just nu i Österrike pa skidsemester. Men har en fruktansvärd panikangets. Är otroligt rädd för att kräkas.
Det upptar en stor del av min tillvaro.
Jag äter även medicin, och nu lever jag pa lungnade tabletter sen i söndags
När jag kommer hem maste jag se till att fa en ny psykologkontakt för detta är outhärdligt.
Ända har jag haft panikangest i 9 ar.

Att suga pa saker brukar hjälpa en del, gärna kalla saker, som isbitar. Eller salt godis.
Även ansträngande saker brukar hjälpa. Sa kroppen blir utmattad.

Jag akte skidor igar, och da kändes det helt okej, men när jag sen skulle aka bussen tillbaka sa blev det sa jobbigt igen.
Antar att jag är rädd att jag ska kräkas bland folk. Även om jag innerst inne vet att allt gar bra ända.

Skönt att skriva av sig Kramar

jollyjumper

Hej!

Tack för ditt svar! Måste gå nu, (usch) men svarar senare.

Kram!

jo ja fick ju panik i bilen börja stört lipa som någon hade dött kall svettas och ha mig men ja han alldrig komma till det att ja mår illa för det va soppas nära men paniken kom ju bara efter 5sec.

Oftast så är psykologer väldigt snälla och förstående och du kommer nog känna dig mycket mer lättnad när du väl kommit in men de e ju iof alltid jobbigt att börja prata med någon första ggr men när du väl börjat så kommer det förhoppnings vis kännas mer som en lättnad för dig och inte är lika jobbigt nästa gång dom vet ju va dom gör och skall göra tror det kommer gå hur bra som helst för dig och du kommer komma förbi denna illamående och nervositet men låt de ta sin tid. säg till dig själv att det här ska ja klara ja e mycket starkare än vad jag tror allt kommer bli bra titta dig i spegeln och säg det ett par ggr om dagen så kommer du märka att du blir mycket mer starkare som person bara du själv ger dig chansen.

all lycka till dig och massa styrke varma kramar

Detta verkar vara mycket vanligare än man tror...har tydligen haft symtom i flera år...typ 10 utan att veta att det faktiskt handlade om stress o press.....fick min första ringtiga ångestattack i fredags....fy satan vad det var jobbigt, men psykakuten säger att man blir av med det när jag ringde.

Tidigare, utan medicinering, mådde jag jämt och ständigt illa, så fort jag kom in i en period när jag mådde illa så började jag att m¨å illa och få kv'ljningar och mer eller mindre kräktes. Att äta ngt överhuvudtaget var omöjligt... jag provade att ta ett glas vin och därefter kunde jag äta lite... då började jag fundera på om det var psyket som spelade mig ett spratt. Jag fick då Stesolid av min läkare att ta innan måltid och då äta ordentligt - problemet med de här är ju att de är beroendeframkallande. Har dock efexor nu som grund medicine och den funkar jättebra, känner knappt av ngt illamående alls. Jag kan bara rekommendera dig medicinering samt att ta tag i ev, ouppklarade saker i ditt förflutna med KBT.

Ni skriver ju precis vad jag borde skrivit om för långe sedan!

Eller alltså, jag började må illa för ca ett år sedan (efter en sju helvettes influensa), läkarna hittar inget, jag har slutat med laktos etc...
När illamåendet inte gick över började jag utveckla kräkfobi, och nu sitter jag och tror att jag har vinterkräkan varje jädra dag.
Jag vet inte om jag mår illa för att jag är nervös, eller för att jag framkallar det själv... Men illa mår jag. Nervös känner jag mig inte, men precis som nån skrev ovan så kommer det oftast när ajg ska göra någon form av aktivitet, vare sig det är kul eller inte. Fy fasen säger jag bara.

Asså det där med medicinering- vad medicinerar man sig mot? Jag vet ju inte nu ifall mitt är psykiskt eller inte, men jag misstänker det starkt faktiskt.

Min förklaring är att det är oro och ångest som uttrycker sig på det här viset. Jag sa en gång till min läkare- jag kan leva med oron - men inte med illamåendet, ett sådant fruktansvärt lidande. Jag medicinerar mot ångesten och på så vis indirekt mot illamåendet - trodde aldrig att jag kunde bli så bra som jag är idag...

Sådär, nu kan jag skriva igen.
I torsdags gick det ganska okej, förutom att jag var extremt nära att kräkas i väntrummet. Innan gick det alltså inte bra, men när jag väl kom in gick illamåendet över, som alltid. Tur det i alla fall.

jollyjumper

Stackare

Hjälper de lugnande tabletterna mot illamåendet också? Har du fått dem utskrivna av läkare?

Du kanske har kommit hem nu. Gickr esan bra trots allt? har du fått någon psykologkontakt?

Många frågor

Kram!

anonym (j)

Vilken tur ändå att du inte hann må illa!
Jobbigt med paniken bara.

Illamåendet gick över när jag kom in, men innan var outhärdligt! (stavas det så?)
Jag är helt knäpp, men jag kan nästan känna att jag hellre vill vara död än att må illa. När jag tänker på det nu när jag inte mår illa, verkar det ju inte klokt

Han var snäll, men jag ska ändå slussas vidare, så då komemr jag vara nervös inför det Känner bara att jag måste bli av med detta illamående!
Jag brukar inte ens tänka på det innan, men kroppen bestämmer som sagt över mig.

Tack för dina fina råd i alla fall!

Varma kramar!

Anonym nr. 12

Oj, 10 år! Menar du problem med illamående som beror på psyket eller ångestattackerna?

Anonym (jagmed)

Låter ju precis som mig!
Vill du berätta lite med om efoxor? Vad är det för medecin? Är den mot illamående och nervositet? Antar att man bara kan få den på recept?
Låter ju jättebra om man kan bli av med detta psykiska, men samtidigt fysiska illamående.
Jag säger ofta som dig. Att illamåendet är värre än ångesten. Vilket det på sätt och vis inte är för mig egentligen, för ångest är ju bland det värsta man kan ha!
Tror egentligen inte att man kan jämföra dessa två hemska känslor. Vet bara att jag inte klarar av någon av känslorna!
Vågar ju knappt bli gravid för att jag är så rädd för att må illa. Inte för att jag är inne i någon planeringsperiod, men ändå...

Ts
Resan gick bra. Den gick faktiskt över förväntan!
Jag kom hem i lördags.
De lugnande tabletterna hjälper för att de får mig at slappna av. Jag mår illa av min panikångest. eftersom jag spänner mig så mycket då.
Och illamående är min värsta fobi, tyvärr.

Jag har också den tanken, hellre dö än kräkas. Visst låter den helt orimlig när man mår bra?!

Här har ni en till! :) Detta illamående, kväljningar och hulkandet är en del av min vardag. Har haft det länge även som liten. Kämpar nu från att bli av med det. Helt och hållet. Ätit medicin 2 år och går KBT. Enligt min terapeut är illamående väldigt vanligt!
Dom som har oro/depression/panik ångest har en tendens att göra en stor grej av det. Man kämpar tillslut för att "man inte FÅR må illa, man FÅR INTE spy" och vad händer, jo man börjar må illa. Det blir ju som nån slags tvångsgrej.. :/

Och ooh ja, illamåendet är hemskheten själv. Jag kan gärna ha ångest bara jag slipper illamåendet!
Är som att leva med magsjuka varje dag.

Bra är iaf att ha en flaska vatten med sig när man går nånstans.
Det kan man ta små klunkar av. Läkerol att suga har jag testat men jag skippar nog helst att ha något i munnen när jag mår illa.

Shit! Kom precis hem från en helg utomlands... och har känt mig lite halvt illamående hela tiden.. men nu när jag är hemma är det borta. Förr när jag reste brukade det bli så här men det var ett tag sedan. Jag har tom bott utomlands sedan dess och allt har gått bra..., shit- får nog se till att inte stressa så mkt!

Själv sitter jag på ett läger med 3 rumskompisar och håller på att spy av stress och nervositet