"Håll käften jävla böghuvud!"
Lägger inlägget här eftersom jag tycker det kan passa här, det skulle också kunna ligga under Tonåring men....
Min dotter är 14 år gammal. En söt och gullig tjej på många sätt och vis. Visserligen med humör som skulle göra vilket monser som helst avundsjuk, men som sagt, hon är en gullig tjej ändå.
Jag lever tillsammans med en man som jag älskar otroligt mycket. Han själv har 5 barn som han träffar varannan helg. Samma helger som mina döttrar träffar sin biopappa. Men det är min nya sambo som är fadersfiguren i deras liv. Det är han som tar ansvaret, det är han som tar de mindre bekväma besluten, det är han som tar strider om läxor, frukost och allt annat vardagligt som kommer med att leva tillsammans med barn. Biopappan är ganska ointresserad av just den biten. Han är hellre kompis och spelar w.o.w och hittar på skojjiga saker än går på utvecklingssamtal i skola osv. Så har det varit sedan barnen föddes. Jag drog ensam lasset ganska många år då inte ens biopappan fanns i deras liv. Ja, till jag träffade min nuvarande då.
I måndags uppdagades det då att min 14-åring skolkat hela långa dagen. Istället för skola valde hon att ta bussen hem till pappa och spela wow hela dagen. Biopappa "pratade allvar" med ungsudden men fortsatte sedan dataspelandet tillsammans med dottern istället för att köra iväg henne till skolan. På måndagar brukar 14-åringen bo över hos pappa inne i stan eftersom hon har sovmorgon på tisdagar och vi bor långt ute på landet med dåliga kommunikationer. Det har hon fått göra på villkor att skola och sömn sköts. Det har både hon och biopappa lovat att det gööööööööööör det! Jo, tjena!
Jag satte mig i bilen, hämtade ungen från biopappan, åkte hem och tog ett allvarligt och barskt samtal med dottern. Det verkade som om jag nådde fram till henne. Hon är inte dum på DET viset utan förstod mycket väl vad hon gjort fel, och varför jag härmed drar in hennes måndagar hos biopappa. Vi åt middag, det var lungt och avspänt.
Dagen efter, i tisdags, var jag och sambon på stan. Impulsköpte en ny mobiltfn med Mp3-spelare åt 14-åringen. På så sätt får 11-åringen en mobil (har hon tjatat om i flera år) när hon får överta storasysters.
Storasyster blev öööverlycklig över sin nya Mobil (lillasyster också!!) och vi hade ytterligare en mysig kväll tillsammans.
Så kom onsdagen.
Mitt arbetsskift började klockan 19.30 så 18.45 åker jag hemifrån. 14-åringen var lite smågrinig redan innan jag åkte, men inte mer än vanligt. Klockan 21 på kvällen ringer min sambo till mig på jobbet och är upprörd, förbannad, lessen och sårad.
När dottern kom hem från kompisen, ca 2 timmar för sent, ifrågasatte min sambo varför hon var sen. Därmed var det igång. Tonårsmonstret var full av energi och svor, skrek och var riktigt uppkäftig. Rev ner en tvättställning och gormade.
Vägrade plocka upp tvätten från tvättställningen som hamnat på golvet.
Sambon försökte prata, nå fram. Det han fick till svar:
-Håll käften jävla bögskalle!
Där står man på jobbet. Maktlös. Vet att där hemma har sambon ett litet helvete med en unge som inte ens är hans. Som inte har vett att uppföra sig. Som inte kan ta en tillrättavisning. Som brister i respekt inför människor som förtjänar den.
Mobiltelefonen är beslagtagen. Den ligger i tryggt förvar medan dottern får tid att tänka över sina ordval och sitt uppförande. Här räcker det inte med ett snabbt och fumligt förlåt. Gränsen för hennes uppförande är nådd. Skolk och brist på respekt accepteras INTE. Jäkla unge!
Vad besviken man blir.
Vill ge en eloge till alla styvföräldrar som kämpar med omöjliga "bonus"barn. Ni är guld värda!
Å vad gör man åt ett tonårsmonster som saknar respekt? Kan man köpa sånt (respekt alltså) på postorder????
