Hjälp med att sköta sig i skolan

Men är det verkligen så allvarligt då? Har en känsla av vissa lärare är överdrivet nitiska. Jag fick också många samtal hem om min son, hur stökig och störig han var på samlingar osv... Jag hade ständigt dåligt samvete och det blev gärna att skällde på sonen för minsta lilla. Till slut följde jag med honom till skolan ett par dagar och insåg att han var långt ifrån ensam att "ställa till det". Det räckte dessutom med minsta lilla smågrej så blev fröknarna sura och tog undan barnet från klassen en stund. Till slut tror ju barnen att det ska vara så här, dom uppfyller ju bara förväntningarna på sig själva. 

Jag tog mig ett snack med fröknarna om hur dåligt jag mådde av dessa ständiga samtal, att det kan vara svårt att uppfostra barnets beteende i skolan, hemma tre timmar senare. Hemma har det aldrig varit problem för övrigt (i klassen går 11 pojkar och 3 flickor, så naturligtvis är denna klassen lite vildare än jämnare klasser. Detta är ju knappast pojkarnas fel).

Jag tycker du ska vara med i skolan en dag eller två och bilda dig en egen uppfattning, det gör ont i hjärtat när det ständigt är klagomål på ens barn. Även om klagomålen är befogade är det viktigt att ha en öppen kommunikation med klassläraren. Min son blev lugnare efter jag varit med ett par dagar och visste att jag var medveten hur det funkade i skolan.

Precis som du har vi också pratat mycket efter skolan men jag tror det kan bli för mycket av det. Barn under 13-14 år är inte så bra på abstrakt tänkande, de är mer "här och nu" och att ta en diskussion flera timmar efter något har hänt är ganska lönlöst.

Vet inte om detta hjälper dig något men det funkade för oss i alla fall.

Tack för ditt svar. Hade tänkt vara med i skolan och se hur det går till men har inga större förväntningar på det då jag tror att allt blir lite annorlunda då jag är med! Men ska ge det en chans, om inte annat för att visa att jag bryr mig både till min son och fröknarna.

Blev lite inspirerad

Hej Ts..
Jag har det precis som du med skolbiten.
Min son sköter sig inte heller i skolan speciellt bra.
Han har lite koncentrations svårigheter.
När han inte förstår en uppgift så blir det lätt att han springer runt o gör nått annat... Om han inte får hjälp väldigt fort...
Tidigar eså var det även problem amed att han hamna i bråk på rasterna. men den biten e mycket bättre nu...
Min sons klass e det 32 st. 10 flickor och 22 pojkar.
och det säger ju ganska mycket om att det lätt blir stökigare.
Det e många i klassen som springer runt o stör.
Den e delad i två grupper.
tidigare så har dem provat att dela den med dem pojkar som stör messt i en grupp. vilket inte gick heller.
Så sedan tog dem o gjordde nå radikalt. som jag inte gillar alls.
8 Av dem barnen som stör messt.

Dela dem upp var o en för sig. I olika klasser från årskurs 6 års- 6klkass.
Där fick dem alltså sitta längst bak i deras klassrum.
Och jobba med sitt eget. medans den klassen dem var utplacerade i jobbade med sina ordenarie ämnen.
Min son hamnade i klass 2.
Och dem hade en fröken som gick runt o skulle hjälpa dem här utplacerade barnen...
Vilket resulterade i efter ett par dagar att min son smet därifrån när fröken inte var där...
Första dgarna skötte han gallant.
Men sedan var det smitningar varje dag.
Min sons klassfröken som ja tycker bra om.. den enda på skolan som både jag o min son gillar... Eller litar på rättare sagt.
Tog tillbaka min son en dag till trean för att den andre läaren var sjuk. Så hon ansåg att det var bättre att han var innen i hennes klassrum o hjobbade än ute i korridorerna o sprang.

rektorn vart inge glad över hennes beslut.
Och ville placera ut han igem.
vilket jag blev väldigt arg o upprörd över. Man kan ju inte flacka han fram o tillbaka hur mycket som hellst.
Så jag erbjöd mig att vara med i skolan ett par lektioner varje dag. Jag e sjukskriven för deppresion. Så jag la mitt eget måeende åt sidan o e alltsåmed min son i sklan varje dag...
Bara för att jag vägarar låta min rektor tjata om att han ska byta skola. som rektorn gör med alla bråkiga barns förädrar suck... gillar henne inte alls.
Så att vara med i skolan e nog bra för både dig o ditt barn.
Alltså inte varje dag som jag e. För det rekomenderar jag inte faktiskt.
vet att min hälsa inte mår bra av all stres som kommer av denna skola.
Hoppas ditt barns skola e bättre... Har du bra kontakt med lärarna?
Du får gärna skriva till mig privat om du vill ha lite stöttning... Kram.

Ja, fy fasen vad jobbigt det är när det inte funkar i skolan... Man älskar ju sina barn så mycket och vill ju att de ska vara omtyckta och att allt ska gå smidigt. Vi har haft ett litet helvete med vår son sedan han började dagis då han var 1år. Men som jag nämnde i tidigare inlägg - äntligen har det vänt.

Vad jag undrar är om lärare, rektorer och annat "skolfolk" är medvetna om hur otroligt ledsen man blir när det inte funkar och att man verkligen gör sitt bästa för att barnet ska fixa skolan socialt.

Nej, han kommer nog att vara annorlunda när du är med men samtidigt så tror jag det är bra för honom att bli medveten om att du vet hur han, rutiner, kompisar, lärare osv funkar i skolan. Sen är det även bra för dig att se att det kanske inte alltid är så illa som det låter i telefonen och att det inte alltid bara är han som busar.