Begåvade barn

Hej! Jag tycker det är så trist att du inte fått några svar ännu, så jag ville skriva en rad... även om mina ungar är "normalbegåvade" och det inte var mig du "kallade" på...

Vilken härlig liten kille du tycks ha! Jag kan nästan känna din stolthet in i märgen - men förstår också din oro, särskilt som jag förstår att du talar utifrån egen erfarenhet.

Har inte MENSA något forum? Föräven om det handlar om skolbarn, så har ju även dessa varit små. Det måste ju finnas föräldrar där som vet vad du pratar om eller så kan du åtminstone bli hänvisad någonstans där likasinnade finns..? Om nu ingen i er situation svarar på den här tråden.

Som lärare vet jag att det kan vara besvärligt för vissa barn med lite annorlunda intressen än de jämnåriga och ett annat sätt att betrakta tillvaron på, men i nio fall av tio är i alla fall min erfarenhet att dessa ungar möts av respekt för sin person och klarar sig bra socialt sett. Många gånger handlar det ju bara om hur man bemöter både det här lite speciella barnet tillsammans med de övriga, hur man som vuxen hjälper till att "lära" dem det sociala samspelet. Tyvärr ser jag ju också hur vuxna pedagoger kan ha svårt att hantera situationen utifrån ett "stimulansperspektiv", d v s att se individen och utgå från hans/hennes förutsättningar i stället för att försöka fösa in dem i den likriktade fållan. Acceptera aldrig det. ha koll framöver på att man på ditt barns skola ser till vad Ossian behöver för att få rätt stimulans... Alla barn ska ha en likvärdig utbildning. Om det innebär att ditt barn en dag behöver 'senare årskursers läromedel' - se till att han får det. Eller byt skola. Bara ett litet "insidertips" . Tillåt aldrig att ditt barn hålls tillbaka p g a andras oförmåga att vara flexibla...

Jag känner inte dig och vet inte hur "driven" du är, men som förälder brukar man ju kunna gå rätt långt för att ge sitt barn de bästa förutsättningarna. Så gå på "Ossians linje" - inte "mittfårans"...

Ha det gott! Och hoppas att att du får ett mer 'väsentligt' inlägg än detta..!

Vet inte om min dotter platsar här. Hon kanske bara är tidig?
Däremot märker jag stor skillnad mellan henne och andra barn i hennes ålder ( fyllde 2 i dec ) Då jag var på utvecklingssamtal på dagis sade fröken att det inte gick att jämföra henne och de andra i hennes ålder på samma dag...
Hon kunde läsa alla siffror då hon var 11 månader. Har kunnat alla bokstäver i alfabetet sedan hon var 1,5 år. Började prata rent och jättetidigt, samt med en enorm förståelse ( som nästan skrämmer dagisfröknarna ). Hon kan också en massa böcker utantill. Även sådana med riktigt mycket text ( fast då har vi ju läst dem många gånger ). Sjunger massa sånger, hittar på nya, roliga texter o skrattar åt sig själv.
Hon tycker om att leka själv eller med äldre barn.
Hon är superempatisk, och väldigt noga med att hålla reda på sina egna och andras saker och känslor och rutiner.
Har funderat över framtiden. Hon kan läsa vissa korta ord redan nu. Tror att hon kommer ha läst och skrivit länge då hon börjar skolan. Är det stimulerande att börja med det i de andras takt då? Kanske? Jag började själv läsa då jag var tre år, och hade behövt mer stimulans i skolan + behövt andra som var mer som jag. Blev mobbad en stor del av min skolgång - bl.a för att jag var duktig i skolan. Det var "fult" att kunna saker. Man vill förstås skydda sitt barn från en sådan skolgång o ge dem det bästa!

Hej! En tråd för mig och min son, helt klart! Håller med om att det är svårt att prata med andra om det här eftersom man som svensk är så rädd för att anses "skrytig".
Men hallå, vart ska man vända sig då? Jag vill så gärna veta vad jag ska göra - peppa honom i hans iver att hela tiden lära sig nya saker eller försöka hålla tillbaka så han också får "vara barn" som en del sagt åt mig att göra.
Han har just fyllt fyra, talar tre språk flytande, läser både svenska bokstäver och hebreiska bokstäver relativt obehindrat, räknar till hundra på tre språk som en maskin, kan addera och subtrahera samt har en mycket fin känsla för det "finstilta" i samspelet med andra - dvs en hög EQ och inte bara IQ.
En del på dagis har rått oss att hitta en specialskola för honom, andra att vi ska bromsa lite.
Vill hitta en balans där han både får utlopp för sin enorma vetgirighet och begåvning, men ändå kan leka med andra barn på samma nivå.
Nåja, det här för väl anses lite som ett lyxprobelm ändå! ;)

Känner igen mig en del i det ni skriver.
Jag har en son eller snarare två söner som är tvillingar och dom blir 12 år nu i vår. Båda är extremt duktiga i sport. Men framför allt den ena sonen. Han vinner allt han deltar i.
Men båda är framgångsrika i fotboll, men min ena son ligger lite steget före.
Han spelar i en av sthlms bästa lag. Jämt när vi är väg på tuneringar och matcher så kommer talangscoter fram och vill värva honom.

Såg även jag programmet som gick på teve för ett tag sen då dom visade en ilaliensk kille ifrån Solna som påminner extremt om min son.
Det jobbigaste för oss är att hela tiden hålla ner honom på jorden, så att han inte svävar iväg och tror att han är förmer än någon annan...

Ja det är verkligen lite lätt att ha ett eller flera barn med speciella talanger.

Min son är 2,5 år och pratar väldigt bra. De på dagis säger att de inte har träffat en unge som pratar så bra så tidigt. Han känner igen nästan alla bokstäverna och vet vad de heter och han älskar att lyssna på sagor. Idag har vi läst fyra längre böcker på raken (t.ex Mamma Mu), men han ville ändå höra fler!

Han är väldigt "vuxen" i sitt språk och kan bli irriterad på jämnåriga barn om han inte förstår dem. Vissa barn leker han gärna med, men han sitter gärna själv också och grejar med sina bilar, sorterar dem i rader, kör med dem eller så. Han är perfektionist och han tycker inte så mycket om att rita eftersom han bar kan rita ägg och maskar (enligt honom själv).

Självklart är han inget underbarn bar för det, men jag upplever honom ändå före många jämnåriga barn, just vad gäller språket. på andra områden är han inte alls lika tidig. Han resonerar klokt och funderar över saker och ting.

Jag jobbar själv som lärare och min son kan mer än vad många av barnen kan när de börjar i åk ett, vad gäller bokstäver, siffror, etc.

En rolig grej min dotter sa igår:
"Ordnamnare kan man bli när man blir stor"
( jag ): Jaså, vad är en ordnamnare?
"En så´n som hittar på nya ord. Då måste man vara stor. Man måste vara åtta år".
(jag ): Men du verkar ju redan vara en ordnamnare, fast du bara är två år. Ordnamnare är ju ett nytt ord!
"Ja, just det!" ( lycklig ).

He he, vilka härliga barn ni alla har!

Tror inte att min dotter är ett sk begåvat barn, men hon är ändå tidig med vissa saker, även om många här är betydligt tidigare.
Hon har pratat rent flytande sen hon var 18 månader. Har alltid haft ett tydligt språk. Nu är hon 2,5 snart (fyllde i december) och pratar bättre än vissa 5-åringar jag träffat.
Hon kan alla bokstäver i alfabetet och kan även relatera de till namn eller ord, tex T som i tiger, M som i mamma osv. Hon älskar böcker, man kan läsa hur mycket som hellst för henne, även långa berättelser.
Hon lägger pussel utantill som egentligen är till för äldre barn än hon.
Hon kan alla färger och har kunnat det sen hon var ett.
Hon leker gärna med lite äldre barn.

Som sagt - man vet ju inte om de bara är tidiga eller om de är "begåvade" - underbara är de iallafall. Upptäckte imorse att hon inte bara känna igen vissa ord - utan verkligen har knäckt läskoden! Hon bokstaverar först och säger sedan hela ordet. Så kul!

mamma till lilla skrutt: Va kul! Nova kan inte läsa än, men hon kan boksavera till tiger för det har hon hört från boken och filmen om Nalle Puh! Hon kan även "läsa" ett helt stycke från den boken utantill, så vi brukar skoja och säga att hon kan väl läsa själv istället. He he!

m. till lilla skrutt: och hon är två år?! Låter otroligt! Där ligger vi i lä!