*Många barn har under åren frågat mig varför

Jag tror inte att du ska ta åt dig så mycket av vad barn säger - de menar inget illa utan är bara väldigt raka och ärliga!
Dom är väl helt enkelt nyfikna på varför du är tjock, precis som en del barn kan fråga "varför har du glasögon"?

Barn ställer raka frågor - ge dem ett så ärligt svar du kan, så brukar de nöja sig med det!

Blir du ledsen av att de frågar, så får du säga det till dom och säga att det är din ensak - de flesta brukar köpa det också (allt beroende på deras ålder förstås)

Lycka Till

Vet du, nu när jag läser igenom mitt inlägg igen går det upp för mig att det egentligen inte är barnens frågor som stör mig, utan föräldrarnas reaktioner. Men tack för ditt positiva inlägg, jag brukar bemöta barnens frågor på just det sätt du skriver om.

Håller med ovanstående. Barn lägger ingen värdering i det hela de bara undrar - för att de vill veta. Kanske undrar vuxna också men vågar sällan fråga. Ofta märker man på barn om det är deras ärliga fråga eller om det är något som de snappat upp när de vuxna pratat.
Som ovanstådende skriver så frågar barn om det de vill veta varför har du galsögon, varför har du så stora "tuttar" osv....
Om de själv har kraftiga föräldar kanske de redan fått ett svar..medan barn m smala föräldrar kan vara lite fascinerade över att alla inte ser lika ut. Ett barn sa en gång till min kollega: Vilken stor stjärt du har...(Märkbart förtjust) hans mamma är pinnsmal utan rumpa...så han var helt betagen av denna rumpa som han nog tyckte var jättespännade o mysig...
Så ta inte åt dig...de kanske tycker att du är go'

Ja du...en del vuxnas beteende upphör aldrig att förvåna en
Tyvärr har jag inga bra svar att ge dig - är inte riktigt säker på hur du menar heller....

Ibland skäms man ju ögonen ur sig för att ens barn är lite VÄL rättframma - det kanske är så att de skäms för sina barn eller också skäms de över att de inte själva kan hantera situationen med att bemöta en överviktig människa.

Måste ju bara berätta...När jag var i simhallen en gång med en vännina och hennes 3-årige son så stirrade han på mina bröst och utbrast spontant:
- Namn...vilka snygga tuttar du har!! (kan tillägga att hans mamma är väldigt plattbröstad) men åhh vad vi skrattade åt detta!
Snacka om ärliga barn *hi hi*

Men vad ska man som förälder till undrande barn svara? Jag vet inte varför någon annan är tjock. För att naturen skapade henne så eller för att hon vill vara tjock eller för att det bara blev så?

Min son konstaterade häromveckan att hans bästa kompis mamma ju faktiskt var lika tjock innan hon hade en bebis i magen (i detta fall en fullgången sådan). Det var hon inte, men jag vet att hon väldigt länge har känt sig obekväm i en kropp som hon själv tycker varit för stor. Så vad skulle jag svara honom? Jag valde att ointresserat säga Tycker du? för att döda tråden och faktiskt hoppas på att hennes uppmärksamhet i det fallet låg någon helt annanstans så hon aldrig hann uppfatta kommentaren. Är det en öm punkt så tycker jag att det är dumt att dra det vidare där och då. Det är något han och jag kan prata om vid ett senare tillfälle. Dessutom, jag kan fortfarande inte ge något bra svar på varför hon är stor för det vet inte jag.

Men jag kan förstå att vi Föräldrars reaktion på sådana kommentarer om andra kan uppfattas ganska ledsamt.

Mor64, hur vill du att föräldrarna ska reagera när barnen frågar så?

Jag måste fråga i all vänlighet, för jag vet inte själv svaret;

Jag undrar hur du önskar att jag som förälder ska reagera?

Barnet lägger ju, som så många andra skriver, inte någon värdering i frågan. (Detta får man åtminstone hoppas, att barnet inte någonstans fått lära sig att det är "fult" att vara överviktig.) Ska jag tillrättavisa mitt barn där och då för att den ställer en intresserad fråga?

Jag minns själv när jag var liten och kom från en familj där alla var smala tyckte att det såg exotiskt ut med lite rundare människor, att jag blev nyfiken!

Spontant känner jag att jag hellre vill ta det pratet vid ett annat tillfälle då jag har tid att försöka förklara lite kring övervikt och att somliga mår dåligt av att deras vikt påpekas.
Det är mycket möjligt att jag i den situationen du beskriver inte riktigt skulle veta hur jag borde handla och att jag då skulle vara ett exempel på den generat småleende föräldern...

jag skulle åxå vilja veta hur du (Mor 64) skulle vilja att föräldrarna reagerar, min son frågar ALLT när han ser nått som verkar konstigt (i hans ögon) tex stod vi i hissen med en tant som var jättejätte kort då frågar han - mamma vad liten tant visst är det mamma hon ÄR liten. Visste inte vad jag skulle svara utan att gö henne lessen eller nått. skulle vilja veta hur vad man ska säga för att inte såra nån tex nån som är överviktig om han frågar nått om dom, jag tycker absolut inte att det är nått fel att vara det.

Jag får återigen nya aha-upplevelser när jag läser era svar, stort tack för dem! Det ÄR skillnad på barns frågor, och för att speca lite handlar det mest om barn i skolåldern vars frågor jag blivit lite undrande över. Jag känner själv intuitivt när barn frågar för att de undrar nyfiket, och när barn frågar för att, som Stora skrev i sitt inlägg, det är något de snappat upp när vuxna pratat. Och då, som jag upplever det, är de de hört inte i positiva ordalag.

Jag kan faktiskt bli ledsen när barn frågar fastän jag VET att det inte finns några värderingar i det, och vet inte heller vad föräldrarna ska säga till sina barn.

Det värsta jag varit med om däremot var när ett tvillingpar ropade tjockis efter mig, och de var kanske 3 år! Föräldrarna hörde men låtsades som om det regnade, och själv blev jag oerhört ledsen..

Jag som förskollärare har råkat ut för detta fenomen och har då svarat: Ja och vissa är långa, vissa smala, vissa har glasögon och vissa är korta.... va kul va? Tänk så tråkigt om alla såg likadana ut... då hade man ju inte vetat vem som var vem...tokigt va? Och så har vi skrattat och sen frågar jag... men jag är rätt go att krama va? Jaaa svaras det och jag får en bamsekram

Har inte läst hela tråden men måste tillägga att barnen kanske ser olika på "tjockhet" oxå... Har man smala föräldrar kanske en normalviktig person är tjock i deras ögon. Jag är själv lite för smal och det var inte länge sen en kille på 7 år sa till mej att det såg ut som jag skulle få en bäbis *s*

Full av förhoppning: Din förklaring verkar bra iaf! Det man känner när barn kallar en för tjock/frågar en varför är att föräldrarna borde säga NÅGONTING iaf, inte låtsas som om de inte hör.

Jag kommer nog också ta Full av förhoppnings exempel som ett tips. Mycket bra svar!