Min vännina fick sitt cancerbesked via post, det var visserligen en miss från sjukvådens sida men ändå. Själv väntar jag på provresultaten från en knöl på hals/axel och känner mig lite orolig. Ni som fått cancerbesked eller är nära anhörig till någon som har/ har haft cancer hur fick ni veta. Per brev, per telefon eller fick ni tid för besök? Hur tycker ni sjukvården har hanterat den psykiska delen?
Jag fick mitt besked personligen av min läkare.
Det var skönt för då kunde jag ställa frågor osv.
Skulle blivit tvärarg om jag fick det per post.
Däremot blev jag aldrig erbjuden samtal eller nåt sånt.
Fast jag hade själv bett om det om jag hade behövt det.
Min morfar fick alla sina besked på sjukhuset.
Tycker alla såna besked ska ges på sjukhus. Ej via telefon eller brev. Det borde finnas en psykolog med närvarande vid beskedet som de kan få prata med
Hade du/han fått en tid redan innan proven togs eller blev du/han kallad särskilt p.g.a. resultatet?
Vad för sorters cancer är det vi pratar om? Hur mår du idag snillis?
Fick ni som anhöriga någon hjälp emma brolin?
Nej, ingen hjälp. Enda hjälpen min mormor fått är nu efter begravningen (alldeles för sent) hon har gruppterapi med kvh och med kyrkan.
Ingen som erbjöd varken henne eller oss andra att prata om det. Min morfar ville inte heller diskutera det så det blev mest att vi låtsades som om allt var som vanligt och pratade inte om det (för han ville ha det så.
Och på slutet gick det så snabbt så man förstod inte riktigt vad som hände. Hade behövts nån att prata med.
emma brolin
Beklagar verkligen din morfars bortgång. Det är aldrig lätt när någon nära går bort...
Tycker att det är bedrövligt att man inte blir erbjuden någon stöttning. När man mår dåligt och som mest behöver hjälpen då orkar man ju oftast inte söka efter den själv.
Tack så mkt. Ja det är sant. Min mormor ringde till min mamma och berättade hur det var när morfar inte hörde det sen sa hon bara till oss att så här är det med morfar nu. sen pratades det inte mer om det för han ville inte!
När mamma sa att han blivit inlagd på KVH brast allt för mig och jag bara grät. Blev inte så ledsen när de sa han hade cancer för att det kan man leva länge med ju.
Och det enda man fick veta var att nu hade han varit och tagit prover, och nu har han gjort det mm mm. visste inte hur illa det var.
Men när hon sa att han var inlagd på KVH så förstod jag ju att han inte hade så lång tid kvar att leva. Var inte alls beredd på det, eftersom vi inte pratat om det
Förlåt, blev långt detta men skönt prata av sig
Helt ok. skriv på du, jag läser.
Pratar ni om det något i dagsläget?
Inte så mycket. Det är sex månader sen nu och min mamma har bara sagt nån gång att hon saknar han och min mormor samma. hon har även pratat lite om hur jobbigt hon hade det under tiden han var sjuk. men inte mkt.
Jag vill inte ta upp det själv heller ingen annan verkar prata om det.
Tror de håller allt inom sig istället. hade nog känts bättre att prata om det. men vet att mormor pratar mer om det på grupperna on går i.
Har du funderat på att kontakta någon, för din egen skull menar jag?
Har funderat på det men borde nog ha gjort det innan. Har väl gått så pass lång tid nu så..
Tror inte det har någon betydelse hur lång tid det gått. Ibland ploppar det ju upp kännslor över saker från ens uppväxt som man kan behöva ta tag i.
Själv mår jag jätte dåligt över min vänninas cancer. hon är inte 30 år fylda och har 2 barn. Men det verkar som om det är en "bra" form av cancer. Men jag orkar inte riktigt fördjupa mig i det nu när jag själv väntar på besked. Jag har säkert inte cancer men tänk om... kan ligga sömnlös ibland...
Usch. Beklagar för din väninna. vad hemskt! Hoppas du får ett bra besked. vet hur lätt det är att oroa sig.
"Hade du/han fått en tid redan innan proven togs eller blev du/han kallad särskilt p.g.a. resultatet?
Vad för sorters cancer är det vi pratar om? Hur mår du idag snillis?"
Jag hade ett möte med läkaren där vi skulle få veta provresultatet. Så lite förberedd var jag.
Jag fick cancer på livmoderhalsen och detta upptäktes då jag var gravid varför det var ganska bråttom med att få veta provsvar och hur vi ställde oss till saker och ting utifall vi skulle behöva avbryta graviditeten för att kunna behandla cancern.
Jag opererades två gånger under graviditeten och då fick man bort allt. Graviditeten kunde därför fortlöpa fast jag kontrollerades med UL varannan - var tredje vecka under hela graviditeten.
Har gått på täta kontroller året efter förlossningen och nu skall jag gå på kontroller lite mer sällan under 5 års tid innan jag kan friskförklaras.
Jag mår bra och jag är gravid igen - hoppas att det blir lite lugnare den här gången 
Jag fick min diagnos personligen av min läkare vilket var bra. Efter den första operationen och efterföljande röntgen fick jag ett telefonsamtal från samma läkare. Han sa att han hade en bra och en dålig nyhet. Den bra nyheten var att de hade lyckats få bort hela modertumören, den dåliga var att cancern hade spridit sig till ena lungan. Jag tycker att kan kunde ha skippat "bra nyhet-dålig nyhet" uttrycket...