Jobbig svärmor!

låt henne bli sur då, gå ut på promendaer utan de.

min svägerska hade samma problem, vår svärmor kom förbi i tid och otid men hon sa till.

tycker att det är rent hyfs att man hör av sig innan man kommer om det går bra, ibland känner man sig trött och inte har klätt på sig osv osv då måste man få vara själv.

Prata med din sambo/man om det hela så han får säga till

Jag skulle också tycka att det var jobbigt. Bra att du sa att du ville att de skulle ringa innan. Det kan ju låta gulligt och trevligt med oannonserade besök, men i praktiken är det ju jobbigt...

Var inte så rädd för att hon ska bli sur. Du måste ju få be om att de ringer innan osv. Kan hon inte ta det, så får hon bli sur, du kan inte göra på något annat sätt.

Tja - du kan ju börja låsa dörren? Sätta på en säkerthetskedja så hon inte bara kan traska rakt in?
Eller varför inte börja gå runt naken hemma?
Då kanske hon fattar piken?

Vi bor nära både svärföräldrarna och mina föräldrar - som tur är respekterar vi varandra och varandras gränser. De gånger det blir konflikter så har vi en regel hemma - konflikter med min familj tar jag hand om och konflikter med svärisarna tar han hand om. Oavsett vad konflikten gäller!  Sen  går jag ju inte till min familj och säger "XX tycker ni gör fel..." utan jag säger att  "JAG tycker ni gör fel..." - annars föder det bara mer konflikter

Hoppas det ordnar sig!

PS. Mina svärföräldrar är egentligen jättejättesnälla och hjälpsamma och gulliga på alla sätt och vis, men jag kan ÄNDÅ tycka att det är jobbigt när dom är och alla ska gulla med sonen och greja.

Anonym (Svärmor): Förstår om det blir jobbigt när de bara tar sig friheten att klampa rätt in. Varför känner inte folk av när det blir förmycket? Eller för lite..Det är ju en balansgång mellan vad som är "lagom" mycket att besöka.
Min svärmor, alltså vårt barns farmor kommer aldrig hit. Hon var här en gång när liten var nyfödd men inte sen dess. Mormor/ morfar och farfar kommer förbi lite då och då, vilket bara är roligt. Farmor har vi bjudit in, men hon tackade nej för hon vågade helt plötsligt inte köra i mörker??! (Det gjorde hon innan, och även nu. Vi bor 2 km bort.) Så hon skulle komma dagen efter när det var ljust, men när vi ringde då hon aldrig kom sa hon att hon inte ville. Farmor och Farfar bor ihop och han kommer ju hit. Hon har även slutat ringa på vår hemtelefon utan ringer enbart till sambons mobil.
Att hon inte gillar mig, visst, jag har svårt för henne också även om jag faktiskt försöker. Men att hon inte vill träffa barnbarnet, det är lågt. De andra barnbarnen ringer hon till och träffar titt som tätt. Kan ju tillägga att vi åker hem till Farmor/farfar ibland, men det blir ju inte så ofta längre när hon beter sig som hon gör, man känner ju av de kalla vibbarna lixom..

Problemet är bara att min sambo aldrig skulle ta den konflikten med sin mamma. Hon börjar grina för minsta lilla och tycker alltid synd om sig själv. Nu idag när vi pratade en andra gång så tyckte hon att jag var egosistisk som inte ville att de skulle få komma när det passar dom, för vi fick ju alltid komma till dom när det passar/inte passar... Men visst är det lite skillnad? Hon har inget spädbarn längre.... Känner jag blir bara surare och surare på henne.

Dessutom är det ju upp till var och en vilka regler som passar. Bara för att det passar svärmor att ha öppna dörrar ska ju inte ni tvingas till samma sak. Märkligt fenomen det här med svärmödrar.