Bitterfittan

Vilka menar hon med "vi" - känns väldigt abstrakt faktiskt. Jag har inte läst boken (än) - men kritiken varierar väldigt. Allt från superb, till att hon faktiskt spottar feminismen i ansiktet med sin bok. Själv tycker jag inget förrän jag läst boken.

Tyckte dock att hon verkade vettig i TV4s morgonsoffa.

Amen to that.

Som relativt nybliven sambo är jag lätt chockad över hur jag, som alltid känt mig så jävla ohuslig, plötsligt är den med koll på allt från tvättid till vad vi har i kylen. Kommer det in en bebis i det här så är jag körd!! Har haft flera långa snack med min sambo, som i alla fall förstår vad jag pratar om - hoppas att det går att förändra, för annars kommer jag att bli knäpp på kuppen.

Det är bizarrt att han, som jag vet älskar mig, ändå kan tolerera att jag gör mer än han hemma - att han inte av sig själv känner att situationen måste åtgärdas omedelbart. Det skulle jag känna. Missförstå mig inte - han gör grejer hemma, mer än vissa andra jag känner, men han tar inte del i det övergripande ansvaret.

Har inte läst Bitterfittan än men ser fram emot att göra det.

Jag har läst den och jag fattar inte att någon sagt att den "spottar feminismen i ansiktet", tycker jag inte! Den fick mig att tänka en hel del faktiskt och att bli lite ledsen och att bli lite bitter fittig med för den delen

Lokatt - jag minns inte var jag läste det, men det var faktiskt nån som tyckte exakt så.

För att svara lite mera på ts, så håller jag med om citatet! Det är där man måste börja! och det är där det är så välldigt svårt ibland. Oavsett om båda vill. Det svåra blir tydligare när vi skaffar familj. citat ur boken:
"Min bitterfitta förvandling har många orsaker och har skata pågått under hela mitt liv. Men inget har varit så smärtsammt, så fruktansvärt bitterfittabidragande som att bli mamma. Av alla myter är det nog det heliga mamma blivandet den mest falska. Den som gör mest ont"

Att "Bitterfittan" skulle spotta femimismen i ansiktet skulle isf. bara vara särartsfemimister... eller möjligtvis äldre kvinnor (min fördom, naturligtvis inte alla) för på jobbet är många kvinnor i 50-60-årsåldern mycket upprörda över titeln på boken som de tycker är kränkande för det kvinnliga könet.

Men jag menar precis som inga76 & Lokatt - vad är det som händer? Född i slutet av sjuttiotalet finner jag mig själv ibland tillbaka på 40-talet, och då har vi inte ens någon bäbis...

Hur menar du Sinkadus?

Jag vill läsa den här boken - dels pga den underbara titeln och dels för att jag också ibland känner att jag är tillbaka i 40-talet!

Bara en så enkel sak: hur kan det komma sig att när jag kommer hem från jobbet så "lämnar maken över" sonen till mig och går och sätter sig vid datorn för att slappna av lite innan det är dags för honom att plugga, eftersom det är rätt intensivt att ta hand om vår tvååring på eftermiddagen när man är trött. Och jag lagar mat och leker med sonen samtidigt. Men när HAN kommer hem från skolan så sätter han sig vid datorn för att slappna av lite innan det är dags att sätta sig och plugga - och jag lagar mat och leker med sonen samtidigt.
??
Hur blev det så?

Jag lever med en klok man som är en engagerad far och vi har (hade?) ett hyfsat jämställt förhållande och har samma värderingar. ÄNDÅ så är det jag som handlar, lagar mat och tvättar, packar dagisväskan och kollar så att våra dagistider funkar och går upp alla morgnar. Hur kan det komma sig att jag tar mer och mer ansvar för att planera vardagen och han mindre när vi blir stressade? Vi är ju faktiskt överens om hur vi skulle vilja ha det.

Mysko tycker jag, känner också ibland att jag är på väg mot 40-talet och kan bli en riktig bitterfitta

Hej TygTiger!

Jaså du med?

Håller faktiskt med Linda Skugge ang "Bitterfittan" :www.expressen.se/kronikorer/lindaskugge/1.618714