Sambo som är sur och grinig hela tiden, vad tycker ni?
Hej,
Behöver bara skriva av mig lite, vet verken ut eller in längre.
Jag har problem med förhållandet med min sambo, det har varit problem
från och till i 5 år.
Men det senaste bråket var längesen nu ca 2 år sen, och vid det bråket gjorde jag det klart att antingen så bor vi ihop och du accepterar att jag vissa dagar inte orkar laga mat, diska och städa utan att du blir sur och grinig över det, eller så bor vi inte ihop.
Vi fortsatte bo ihop och ha accepterade det, och har bara varit grinig nån enstaka gång när jag inte orkat.
Men nu sedan i söndags har han varit sur varenda dag,
Jag är inne i en period nu där jag inte orkar, och jag kräver inte att han ska göra det, bara att han ska acceptera att jag inte orkar utan att vara grinig.
Vi får väl ha lite stökigt och äta nudlar och annan studentmat, eller köpa hem mat,
men orkar jag inte, så orkar jag inte!
Och så har det varit periodvis i 5 år, och diskussionen har varit uppe förrut,
Och jag trodde inte att det skulle vara några problem längre.
När jag är i dom dåliga perioderna så blir dom inte bättre av att han blir grinig och sårar mig, då mår ju jag bara ändå sämre, det är som att han klagar och klagar och klagar, och kommer med små pikar, så att jag ska känna mig dålig och utanför.
Han sa igår att han ställer glas som jag inte diskar i soporna nu, och varenda dag i hela den här veckan så har han kommit hem och frågat ”vad ska vi äta till middag idag?” svarar jag ”jag vet inte” så blir han grinig. Kommer jag med ett förslag så säjer han surt, ”lagar DU det då”.
Jag säjer kanske att vi kan hjälpas åt, men då brukar han säja typ ”Nej, men det orkar jag inte, det är ju jobbigt att laga”.
Jag kanske påpekar att han är grinig, men får inget svar, eller så säjer han:
”vad konstigt då, du lagar ju ingen mat.”
Resten av kvällen säjer han en massa gulliga saker till vår dotter (6 månader)
typ gullar med henne och säjer retfullt ”Du och jag gosan, vi har ju i alla fall varandra”
så att jag ska känna mig utanför…
Jag sitter kanske i soffan bredvid och säjer, ”men jag då får inte jag vara med då”
Då svarar han ”nej, bara du och jag gosan i hela vääääärlden”.
Det kanske låter som en bagatell, men att höra det var eviga dag, blir tjatigt i längden.
Också blir det så att jag sitter där och fjäskar och säjer massa gulliga saker till honom
för att jag vill att han ska sluta vara sur, men det hjälper inte, då blir det som att han får nåt sorts överläge och retas ändå mer genom att frysa ut mig med flit.
Skriv gärna vad ni tycker.
