Barnhem i Polen
Jag och en vän bestämde oss förra året för att åka ner till ett barnhem i Polen för att skänka kläder, hygenarticklar, skor och annat som de kan tänkas att behöva. Vi fick kontakt med en kvinna där som jobbade på ett barnhem. Vi har hållt på att samla in grejer och pengar i ett helt år, så hade hela bilen full när vi kom dit.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men barnhemmet låg i en rivningsklar tegelbyggnad. Golvet var borta på flera ställen, handtagen var uppbrutna, det var kallt och dragit överallt.. Det fanns massor av barn i alla åldrar! De tyckte det var spännande när vi kom dit. Jag fick kontakt med en liten otroligt söt flicka på fem år som skulle få åka hem över påsk. Hennes pappa hade utsatt henne för sexuella övergrepp men han fick ändå ta med henne hem. Hon hade även en bror och en syster på samma barnhem, men dem ville pappan inte kännas vid. Speciellt systern, eftersom hon var lite efter. På gatan utanför spang råttor. Barnen togs om hand av så kallade lärare, de gav dem undervisning och såg till att de skötte hygienen och tvättade deras kläder. det fanns lärare som inte brydde sig, det spang små flickor med nedbajsade byxor och flottigt hår.
Jag tänkte på vad man har lärt sig om vad barn behöver under sin uppväxt. Värme, kärlek, trygghet. Det kändes inte som om de fick något av det på barnhemmet. Och risken är väldigt liten att någon av barnen blir adopterade på grund av sin ålder.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det gör mig så fruktansvärt ont att jag inte kan göra något.
Jag vill bara dela med mig av mina upplevelser från Gdansk i Polen. hjälp behövs verkligen!
Jag har verkligen fått något att grubbla över. Länge.
