ångest efter abort

Det låter väldigt jobbigt
Du ska inte behöva gå runt och känna på detta vis. För det blir inget bättre av. Det som är gjort är gjort och nu gäller det att hitta kraft att gå vidare.
Har du funderat på att gå till någon och prata. Det kan vara en väg vidare och framförallt är det skönt att få sätta ord på hur du känner.
Jag önskar dig all lycka till *kraaamar*

Jag gjorde en abort för fyra år sedan, och jag ångrar det fortfarande! Vi hade redan tre barn, och jag blev gravid för att min spiral åkte ut utan att jag märkte det. Jag ville behålla, men mannen ville inte.
Nu har jag gått och ältat detta länge, och jag har funderat över vad jag vill med mitt liv.
Jag kom för ett år sedan fram till att jag VERKLIGEN vill ha ett barn till, att det var meningen att vi skulle ha fyra.
Jag tog upp detta med min man, förklarade för honom hur ont allt gjort mig, och vad jag verkligen ville. Efter några månader tyckte han att jag skulle ta ut spiralen, så här sitter jag nu och är gravid i v5. Överlycklig!
Aborten kommer jag alltid att ångra, men jag känner att den kommer att bli lättare att bära efter mitt nästa barn.

Kanske inget tips för dig, men jag tror alla måste hitta sitt sätt att gå vidare. Min abort fick mig verkligen att få upp ögonen på vad jag ville med livet. Det är synd att jag inte visste det tidigare - då hade jag sluppit dessa fyra års vånda!

Lycka till! Kramar

tack snälla ni för era svar.

Ja, det som är gjort är ju gjort, måste bara hitta kraften att leva med det.
Kanske ska jag prata med nån om det, frågan är bara vem? Ska man kontakta abortkliniken då?

Anonym

tack för att du delade med dig din berättelse, och vad skönt att det känns bättre nu. Grattis till grav.
Jag har också tänkt tanken på att en bebis skulle lindra smärtan, men för min del så tror jag att jag först och främst måste få bukt med mina skuldkänslor.
en till bebis är det nog tänkt att det ska bli, men inte förens om några år.

Jag har inte pratat med min man om dessa känslor, vet inte hur jag ska ta upp det.
Vill inte att han ska tro att han tvingade mig till beslutet eller nåt.....
Eller om han kommer att förstå mina känslor

ja, suck......

Idag är det på dagen två år sedan jag gjorde abort, har hela tiden ångrat det och kommer aldrig att kunna förlåta mig själv. Väntar nu barn med bf om några veckor men har svårt att se det som mitt "första" barn, för det här barnet har sitt änglasyskon som vakar över han/henne någonstans ifrån. Och mitt lilla änglabarn kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.

Jag har genom kontakt med vårdcentralen till att börja med, fått träffa en kurator där jag gått på samtal och tom äti antidepresiva ett tag, vilket fått mig att iallafall fått kraften att fortsätta leva med det beslut jag då fattade. Men jag kommer alltid att ångra mitt beslut om aborten och aldrig förlåta mig själv.

Jag tycker att du ska kontakta en kurator som kanske kan hjälpa dig en bit på vägen i bearbetningen av den sorg man faktiskt känner.
Önskar dig iallafall lycka till!