• Anonym (undrar)

    sammarbets svårigheter ett måste eller?

    Jag sitter ofta och läser vad ni andra styvmammor/bonusmammor skriver här på FL och det vekar som dom flesta inte kan komma överens med biomamman. Varför är det så. Är alla biomammor så hemska eller är det vi bonusmammmor som är hemsk? Eller har det att göra med att man ej kan ge och ta, å att papporna finns i mitten som en liten docka som inte vill bråka och då blir det bara värre mellan kvinnorna.
    Är det att biomammorna inte kan ta att en annan vårdare hennes barn eller är det att bonusmammorna inte kan ta att en annan person talar om för dem hur dom ska göra.
    Själv har jag nästan ingen kontakt med biomamman det funkar inte mellan oss heller.
    I vårt fall är det gubben min som vill vara vän med alla och biomamman vill bestämma hur jag ska ta hand om hennes son. Jag är säkert inte oskyldig jag heller, men tycker att gjort är gjort och för barnets skull skulle biomamman kunna bjuda in mig på ett samtal och rensa luften och sedan gå vidare. Men så blir det ju inte och jag får väl fortsätta hoppas på en lösning.

  • Svar på tråden sammarbets svårigheter ett måste eller?
  • Tezz72

    Jag har hyfsad kontakt med mina barns bonusmamma, jag har bjudit till en hel del! Jag tror att denna bonusmamma var och är lite fortfarande rädd att jag och min ex-man ska gå tbx till varandra! Men det behöver hon inte vara rädd för, jag vill inte ha honom!

    Med mina bonusbarns biomamma har det börjat lossna lite, men hon är väl sur över att hon inte kan få sitt ex tbx! Men men det var hon som gick ifrån honom!

    Men annars flyter allt på utan en massa tjafs! Men det har inte alltid varit så!

  • Häxan Jia

    Nej det måste inte allas vara så. Jag kommer jättebra överens med min sambos dotters mamma, alltså biomamman. Vi kommer nog bättre överens hon och jag än vad min sambo och hon gör

    Jag tror att de många gånger handlar om vad man är för människa. När det gäller barn så anser jag att vuxna får backa lite på sig själva till förmån för barnen. Seriöst hur många barn tror ni missar att de vuxna inte kommer överens? Det vet mer än man tror de små liven, plus att för mig är det viktigt att komma överens, för jag tror det ger barnen mer i sista änden... Får man sedan jobbat fram gemensamma regler osv så får barnet även svårt att spela ut de vuxna mot varandra.

    Många gånger handlar det nog om rädsla från bägge kvinnornas håll, rädsla för sitt barn, rädsla för alla fel som kan uppstå osv...

    Sen finns det alltid folk som man verkligen aldrig kommer att komma överens med


    *Vild och vågad*
  • Bönan84

    Håller med föregående talare, det beror nog mycket på hur man är som människa.
    Har en ganska infekterad relation till mitt "bonusbarns" mamma.
    Hon anser sig ha den fulla rätten till alla beslut och rätt i alla diskussioner eftersom "Man som mamma har en bättre och närmre relation till barnet än pappan."
    Bullshit tycker jag!
    Pappan i denna frågan är fantastisk och har haft sonen vv sedan första separationsdagen.
    Hon har däremot smutskastat honom och siktat där det gör mest ont...

    En del människor har bara ingen empatisk förmåga, utan skor sig själv och skiter i om det är på andras bekostnad. Att använda barnen för att få lite extra kraft i slagen hindrar inte heller...
    För en rak diskussion med biomamman, det gör jag, inget daltande från mig!
    Jag tar hand om hennes son lika mycket som hon och därför har jag lika stor rätt att uttrycka mig och ifrågasätta hennes beteende!
    Hon vet att hon inte kan köra med min sambo längre och ännu mindre med mig...
    Alltså det är personligheten som gör betydelsen!

Svar på tråden sammarbets svårigheter ett måste eller?