Alla ni som missbrukat, hjälp mig att förstå hur återfall ska hanteras av anhöriga
Min kille har varit drogfri i över ett år men avvek nyligen från behandling och är nu gud vet var. Vårat förhållande har sett ut så här hela tiden med en långsam förbättring och allt längre drogfrihet för honom. Men nu gick det åt helvete igen, fast jag trodde mer den här gången. Han är sprutnarkoman sen snart 20 år går på amf och som det kan förstås har det fört med sig straff och hemlöshet. Skillnaden den här gången är att han ringt en gång och lät uppgiven och utan tro på sig själv. Att åka tillbaka som jag föreslog pratade han bort och skyllde på annat. Han nämnde knappt det faktum att vi ska ha ett barn till sommaren. Han är helt omvänd. Han har verkligen längtat efter barnet och att leva tillsammans med mig.
Är det så svårt att om han nu inte kan kämpa för sig själv borde han inte kunna göra det för familj? Jag vet inte hur jag ska hantera situationen om han nu kommer att ringa igen. Annorlunda den här gången från tidigare återfall är att det är så tyst från hans sida och han har inte heller sökt upp mig. Är det så att för vissa missbrukare så går det inte att lägga av, kan man ha blivit allt för trasig? Han verkar tro det men det är så svårt för mig för han är min stora kärlek, min gåva och samtidigt min sorg.
Mitt råd till dig är att LÄMNA denne man!! Han kommer ALDRIG sluta för din skull (nä så är den bistra sanningen tyvärr..) Däremot förstör han ditt liv!