Finns säkert liknande trådar, men skapar en ny om-att-ifall det finns svärdöttrar som jag i liknande situation.
Nåt av det vidrigaste min svärmor gjort och sagt/frågat mig är under vilka förhållanden våran dotter kom till.
Det finns MÄÄÄNGDER av anledningar till varför jag har börjat hata henne. Så pass att jag även hatar henne för småsaker och obetydliga saker som hur hon ser ut, t ex.
Finns det någon annan som verkligen AVSKYR sin svärmor?
ooo jaaa haha men e inte anonym just nu ;)
Jag förstår dig helt och hållet!
Har ochså kommit till en gräns att jag hatar precis allt om henne och allt hon gör!!
Jag har ingen svärmor och sonens farmor tycker jag om.
Men tanken slår mig hur många det finns av er som inte kommer alls överrens med era svärmödrar. Tänk att de ändå skapat och uppfostrat er man som ni älskar så oerhört mycket. Konstigt eller hur? Att den som ändå är bland den närmaste er sambo man kan komma kan vara så olikt den mannen ni lever med!?
Jag hatar inte min svärmor, det är ett för starkt ord. Men ja, jag kan tycka illa om saker hon gör och säger, hon irriterar mig ofta och känner mig ofta besviken och sårad. Hon säger så konstiga och ogenomtänkta saker och hon bryr sig antingen alldeles för lite eller om fel saker.
Jag började HATA min svärmor för 1 1/2år sedan. Innan var jag väldigt kluven, både tyckte om och ogillade. DEt började när min då 6-åriga son frågade varför hans farmor inte älskade honom längre. Sen ringde min svägerska och berättade min sons "farmor" inte var schysst mot honom när han var på landet med henne.
Sen totalförstörde hon vårat bröllop genom att börja bråka och härja, så det slutade med att min man som jag bara hade sett gråta när hans pappa dog grät på vårat bröllop och det var inte av glädje. Nu är det 3år sedan vi gifte oss och vi firar inte bröllopsdag och jag bär inte ringarna. Det som fick droppen att rinna över totalt var när hon sa till sin tonårs dotter som jag är ett stort stöd för(hon har många allvarliga problem och är periodvis självmordsbenägen) att enda anledningen att jag brydde mig om henne var för att hämnas på henne(svärmor allså). Dottern vet om min och hennes mammas relation men hon vet oxå att jag aldrig skulle tillåta henne att snacka skit om sin mamma och allt jag sagt till henne har jag bett att hon frågar sin mamma om och sedan lägger sig någonstans mittimellan för man tolkar saker på olika sätt. Nu har jag inte sett eller pratat med henne på 1 1/2år och det är så himmla skönt.
anonym hatar, bär du inte din vigselring pga av din svärmor? Då har hon ju vunnit???
Yvonne81: Det är ju dessvärre ofta så att hatet är ömsesidigt mellan svärmor och svärdotter. (I alla fall i mitt fall). Så då kan man ju lika gärna vända på det; hur kan svärmodern ogilla sonens flickvän/sambo/fru, som han valt för att han älskar? (Svar: Jo, för mången svärmödrar upplever det som att den nya kvinnan "tagit sonen ifrån henne".)
Nej, jag AVSKYR absolut inte min svärmor men jag ogillar starkt att hon (och min svärfar) inte lyssnar på oss och respekterar de regler vi satt upp för dottern. *skitjobbigt* Vi har pratat om detta med svärföräldrarna men det blev ingen förändring ändå. 
Vet inte vad man ska ta sig till nu..... *suck*
Jag är med i listan...
Har skrivit i några trådar om det förut.
Så länge jag inte behöver träffa henne känns det ok. Men efter varje besök är man helt utpumpad av allt idiotiskt.
Påskägget till sonen (3år) tex. Det är bara nötter och russin och en klubba och en liten godis bit. NÄHÄ under alla nötter gömde sig 15 gelehallon och 10 andra sockerbomber och en klubba till och tre chokladägg.... Hatar när hon ljuger.
Hatar är nog att ta i lite för min del, men jag gillar henne inte. Vissa dagar kan jag säga att jag gillar henne men de är inte ofta.
Nu senast blev det tjaft för att hon inte kan ställa en enkel fråga utan att behöva dra på med skuldkänsle spelet.